Skepp och skoj – Gotland är en ö

Skepp & Skoj
Ny barnutställning på Gotlands museum

Projektledare: Jenny Westfält
Formgivare: Anna Asker
Pedagogik och texter: Maria Annerud
Film och animation: Jessica Lundeberg, Olof Segerberg
Attributmakare: Tomas Olsson
Grafisk formgivare: Ninni Gahnström
Ljusdesign: Ulf Grönhagen
Utställningsyta: Cirka 200 kvadratmeter


Gotlands museum har fått en ny utställning, riktad mot barn och sponsrad av Gotlandsbolaget. Fint och roligt, med många pedagogiska poänger, tycker Lotta Lagercrantz och Wilhelm Östberg, som samtidigt inte kan undgå att reflektera över vilken goodwill Gotlandsbolaget får för sin satsning.

Gotlands museum ligger på Strandgatan i Visby, ett stenkast från hamnen. I den nya barnutställningen ”Skepp och skoj” är det livligt, händelserikt och vatten överallt – precis som nere i hamnen. Utställningens fondvägg är väldig och vit, som skrovet på en av färjorna.

Gotlandsbolaget fyller 150 år och har bidragit rejält till museets nya 4-miljoner kronors utställning om ö-nationen Gotland. Första stationen är ett bildspel med hur mycket nostalgi som helst för inbitna gotlandsresenärer: de första ångbåtarna, infrusna färjor, bilar som vinschas ombord, salonger i ädelträ och turister på soldäck. Cirkus Scotts elefanter tas ombord och minsann: från ett hyttfönster högt upp i entréväggen/färjeskrovet sticker en elefant ut huvudet. Attributmakare Tomas Olsson har gjort den liksom två sälar i naturlig storlek, som man kan klänga på i utställningen.

Här finns en monitor med fakta och film om allt möjligt ombord, från arbetet på brygga och i maskin till hur många glassar som lastas ombord en solig julidag. Allt detta vänder sig främst till vuxna besökare, och det gör nog också två stora glasskåp med föremål som gotländska världsresenärer tagit hem; paradisfågeln från Nya Guinea som en sjökapten skänkte någon gång på 1800-talet, en solfjäder av strutsfjädrar, en kinesisk kulram, geckoödlor inlagda i sprit, en igelkottfisk från ”tropikerna” och mycket annat. Det är ett stiligt kuriosakabinett med föremål ur museets samlingar som berättar om kontakter med avlägsna världsdelar. Hyllorna i skåpen är av glas så föremålen kan också betraktas från låg höjd – barn och vuxna kan upptäcka tillsammans.

Mitt i rummet finns en stjärnhimmel över havet och en urholkad trästock. Det är bara att klättra ombord och bli en av de första människorna som kom till Gotland för 9000 år sedan. På botten i stockbåten ligger fiskar i mjuk textil. De tar barnen snart med sig till strandbodarna eller ombord på den medeltida koggen eller någon helt annan stans i utställningen. Skeppsråttor, utklädningskläder, träsvärd, prinsessdocka… allt hittar snart nya hem i utställningen och barnen har roligt. Alla sakerna som flyttar runt blir också en bild av den handel och samfärdsel som genom århundradena gjorde Gotland rikt och Visby till en viktig Hansastad.

Det största bygget i utställningen är det medeltida handelsfartyget. Här lastades öl och vin från Tyskland, ylletyger från Flandern, siden och kryddor från Medelhavet, sibiriska ekorrskinn och bivax. Man kan klättra och klänga och fäktas uppe på däck, men också slå sig ner på kuddar i kajutan, titta i bilderböcker och umgås med skeppsråttorna/gosedjuren.

Det finns även en utställning för lek och lärande: Hur man gör dubbelt halvslag, hur jobbar en metalldetektor? Vad har en sådan förresten i en utställning om sjöfart att göra? Jo, de äldsta mynten i de vikingatida silverskatterna som grävts fram på Gotland är arabiska. Aha, intressant!

En stor kompassros talar om var norr i utställningen är. Genom ett periskop kan man titta ut över Visby hamn. Här finns också en modell av ett lastfartyg och runt den ligger träklossar. Med en scanner kan man läsa av vad ”containrarna” rymmer: apelsiner, tv-apparater, gummistövlar. Man lägger klossarna på fartygsmodellen och lär sig vad som händer om man lastar i obalans. Båten välter! 

Utställningen har en lyckad rytm mellan ytor att röra sig fritt på och små rum att ta igen sig i. Härligt för både ettåringar och 80-åringar. Här kan ett par barngrupper samsas utan att kollidera. Förskolebarnen kan leka, men det är också mycket som väcker upptäckarlust.

Man går in i ett akvarium där man möter ett krigsfartyg som på 1500-talet sjönk i en storm utanför Visby. Nu ligger det på botten, med knäckt rigg och trasiga bord. Man kan pensla fram fynd på sjöbotten och får en aning om av vad marinarkeologi är. Vi befinner oss i en blå solglittrande vattenvärld, nedsänkta i en vattenbubbla borta från utställningens stoj.

Utställningens färgsättning är dämpad, havet är mörkt blått och den medeltida handelskoggen höstlövsbrun. Kanske har färgsättningen valts för att få barnen att inte bara rusa runt och stoja utan att också slå sig ner och undersöka olika saker. En sådan plats där man tar igen sig är skärmen med en ganska underbar animation gjord av elvaåriga Elba Lundeberg och Pixi Ingelse, handledda av konstnärerna Jessica Lundeberg och Kristina Frank. Flickorna har tecknat av figurer från en av museets mest praktfulla bildstenar, Hunningestenen, från 8-900-talet. Här finns ett långskepp, stridsmän, en kvinna med ett dryckshorn. Figurerna lösgör sig ur bildstenen och ger sig ut på en vindlande resa, med vikingaskepp till Konstantinopel och Bagdad. Där byter de varor, ull, skinn och tjära, mot pärlor, silver och kryddor. På vägen hem från Miklagård förliser långskeppet. Resenärerna, med skeppsråtta och allt, hamnar på sjöbotten men tar sig så småningom tillbaka in i bildstenen.

Bilderna växer mjukt fram, linje för linje, på ett sätt som påminner om konstnären William Kentridges animationer. Man sitter framför bildskärmen med ryggen mot resten av utställningen, kommer i ro och vill följa med på resan igen och igen. Att animationen bygger på barnteckningar hjälper säkert till att fånga de yngsta besökarnas intresse.

Utställningen är en mötesplats. Mjuka golv så att man inte gör sig illa när man ramlar. Pekskärmar med information till de olika stationerna: fyren, handelsskeppet, marinarkeologin, förhistorien… I strandbodarna kan man lyssna på sagor och berättelser och se bilder från tiden när man levde större delen av året på saltad fisk. Man lär sig att förr fick man inte vissla på sjön för då kunde man locka fram storm och att det var bäst att lägga ett silvermynt under masten för säker seglats. Vi sitter inne i en av strandbodarna och pratar om våra morföräldrars liv samtidigt som vi ser några förskolebarn börja städa och göra fint åt sig i en annan av bodarna.

Barn på Gotland växer upp med att alla resor börjar med färjan till fastlandet. Utställningen lär dem att man på Gotland alltid varit beroende av havet och omvärlden. Man lyfter på små luckor och får reda på att släke är ilandfluten tång och att håjskär betyder öskar på gotländska. Att man förr sa han om båtar och hon om skutor, medan vi idag säger hon om alla båtar även om de heter Ture eller Tjelvar. Den spännande frågan varför sjömän förr hade guldring i örat får sina fantasieggande tolkningar och vi får veta att Storm 25 sekundmeter motsvarar en vindhastighet på 90 km/tim. Kul att veta, och i utställningen får man därtill tips om hur man kan leta efter mer kunskap ute i museets andra avdelningar.

Under en brygga vid entrén till utställningen finns små bås där man ställer sina skor innan man ger sig in i leken. Infälld i bryggan finns också en fin-monter med vackra stenar och snäckor och en ful-monter med tomburk, plastflaska och annat avfall. Så fick man till och med något om miljöförstöringen i haven i denna rika och roliga utställning.

Sponsorn bakom utställningen, Gotlandsbolaget, har fått god utdelning för pengarna de skjutit till. Deras logotype ligger som en glad anfang till utställningen och bildspelet om färjetrafiken är välgjort och roligt att titta på. Att Gotlandsbolaget får en framskjuten plats i en utställning om ö-nationen Gotland är inte konstigt; företaget är en institution på ön, nästan i paritet med Region Gotland, Länsstyrelsen och Radio Gotland.

Företaget är dock inte oomstritt. Det klagas på höga biljettpriser och att ägarfamiljen gör stora vinster. För tio år sedan avslöjades mutor i samband med fartygsinköp. Under samma tid avslöjades att bolagets VD gjort aktieaffärer som bröt mot börsreglerna, vilket ledde till både böter och återbetalning, samt att styrelsens ordförande fått ut stora dolda konsultarvoden.

Några år senare polisanmälde staten dotterbolaget Destination Gotland för att ha tillskansat sig mellan 50 och 100 miljoner för mycket i statlig ersättning för att upprätthålla trafiken på Gotland. Därtill anklagades de för att inte släppa in det konkurrerande rederiet Gotlandsbåten till färjelägena i hamnen.

Om företaget stundtals haft det motigt i opinionen kan det istället nu glädja sig åt att Gotlands museums nya utställning förmedlar en odelat positiv bild av Gotlands dominerande rederi. Och det är väl det som är kultursponsringens syfte: man bättrar på sitt rykte. Nästa generation gotlänningar får en betydligt mer idyllisk uppfattning av Gotlandsbolaget än de som följt de senaste decenniernas nyhetsrapportering. De som nu är barn kommer istället att minnas elefanterna som fick åka gotlandsfärja, hur man lastar containrar och letar skatter och hur roligt det var att springa på de mjuka golven och leka sjörövare. Sponsringen av ”Skepp och Skoj” blir som ett modernt avlatsbrev för Gotlandsbolaget.

Text: Lotta Lagercrantz och Wilhelm Östberg
LL är konstnär. 
WÖ är docent i socialantropologi.