I början av 2021 sammanställde utställningsproducenten Amanda Creutzer texten ”Fyra pandemifrågor”, där tio personer vid olika museer i Sverige diskuterade pandemirelaterade utmaningar. Svaren visar på olika perspektiv beroende på personernas olika positioner och institutionernas storlek och placering i landet. Nu frågar Creutzer igen. Vissa av de intervjuade känns igen från den förra texten, andra är nya röster.
Ingrid Leffler
Museichef, Spritmuseum, Stockholm
Påverkade artikeln från 2021 något för dig?
Det är bra och viktigt att få bli uppmärksammad i både goda och mindre goda tider. Själv fick jag positiv respons på artikeln.
Vilka är de största skillnaderna mellan hur er organisation jobbar nu jämfört med för ett år sen?
I skrivande stund har verksamheten fått striktare restriktioner igen. Den här gången är det enklare att ställa om till restriktionerna utifrån våra tidigare erfarenheter. Den största skillnaden är att medarbetarna är tränade på olika restriktioner och agerar lugnt och metodiskt. Jag är imponerad av hur alla så snabbt säkerställer en trygg arbetsplats och ett tryggt besök, det har blivit en del av en ”vanlig dag på jobbet”. Vi är en mindre personalgrupp och fortsätter att jobba över avdelningsgränserna för att få ihop verksamheten.
Vilken är den största skillnaden för din del?
Det är svårt att planera och navigera när man ändå trodde att 2022 skulle bli ett mer normalt år, om än inte lika bra som innan pandemin. Jag måste förhålla mig till verkligheten och förbereda organisationen på att behöva revidera våra planer, vilket är utmanande och kan upplevas frustrerande. Vi vill gasa och måste samtidigt bromsa. Som chef är jag ansvarig för helheten och att alla har ett jobb att gå till i morgon och övermorgon. Det ansvaret känns mycket mer påtagligt nu än vad det gjorde tidigare givet situationen de två senaste åren. Det är som att under två års tid ha navigerat ett ”skepp på ett stormigt hav”, som en medarbetare sa till mig. Vi längtar efter lite stiltje.
Min ekonomichef och jag har också lagt enormt mycket tid på administrativa uppgifter som permitteringar och att säkerställa olika stöd, helt andra uppgifter än vi har varit vana vid. Det har säkert varit lärorikt men jag hade hellre varit utan det.
Har det blivit någon positiv effekt av pandemin för er del?
Vi pratar ofta om ett utifrån och in-perspektiv, att vi skapar erbjudanden som besökarna vill ha, att vi tror att vi vet det. Det gör vi säkert till viss del, men pandemin innebar att vi verkligen måste anpassa verksamheten utifrån våra besökare, det behöver vara på deras villkor helt och hållet. Flera av de anpassade erbjudandena, som exempelvis visningar för privata mindre grupper under den tid som passar dem, är något vi väljer att behålla. Ett smart och samtida upplägg där besökarna bestämmer över sin tid. Jag vill tro att vi har blivit mer flexibla och lösningsorienterade. Jag vet med säkerhet att medlemmarna i teamet upplever att de har kommit närmare varandra. Och som många andra aktörer i samhället fick vi en blixtutbildning i digitalisering.
Peter Skogh
Museidirektör, Tekniska museet, Stockholm
Påverkade artikeln från 2021 något för dig?
Det är viktigt att det finns ett fora för och om museer. Artikeln förstärkte den bild jag redan hade om att vi alla delar denna utmaning, att den påverkar oss i grunden. Men också om vikten av att lära av varandra och agera tillsammans, till exempel genom Sveriges museer.
Vilka är de största skillnaderna mellan hur er organisation jobbar nu jämfört med för ett år sen?
Vi använder fler digitala verktyg, jobbar mer agilt och har organiserat om med mer mandat och större ansvar för medarbetarna i syfte att öka kreativiteten, effektiviteten och kvaliteten.
Vilken är den största skillnaden för din del?
Den djupa insikten om museers betydelse för den fria åsiktsbildningen. Jag tycker det är otroligt vanskligt att stänga ned museer. Vidare är läget mycket mer ekonomiskt utmanande nu än tidigare. Det finns inga marginaler alls längre. Vi pekade redan 2020 på att effekterna av pandemin skulle bli störst på sikt. Tyvärr har det besannats. Jag är mycket orolig för att politikerna ska tro att det värsta är över. Allt återhämtar sig mycket långsammare samtidigt som olika stöd dröjer, andra omprövas i efterhand. Det finns inget utrymme för sånt.
Har det blivit någon positiv effekt av pandemin för er del?
Ja, vi fick tillfälle att prioritera om i grunden. Vi har sparat men också satsat på kompetensutveckling, ny kunskap, det digitala och kvällsöppet. Nu har vi öppet alla dagar klockan 10 till 22 året runt med några få undantag. Det är något vi velat länge, att få chansen att möta fler personer kring brännheta frågor som teknik, hållbarhet och framtiden på tider när människor inte jobbar.
Maria Forneheim
Enhetschef, utställningar & samlingar, Röhsska museet, Göteborg
Påverkade artikeln från 2021 något för dig?
Det var fint att få en överblick av hur andra resonerar och prioriterar i pandemitider.
Vilka är de största skillnaderna mellan hur er organisation jobbar nu jämfört med för ett år sen?
Nu har vi rutiner för hur vi jobbar hemma och hur vi hanterar begränsningar på museet. Vi kan lättare skifta praktiskt fokus för hur vi arbetar på museet och byta arbetssätt beroende på restriktionerna.
Vilken är den största skillnaden för din del?
Jag tycker nu att man känner av en trötthet hos medarbetare vad gäller att hantera pandemi, vilket har skapat nya behov av att hantera arbetsmiljöproblem som bottnar i mental utmattning. Det krävs mer för att hålla igång kreativitet och positivt tänkande. Men vi stöttar varandra och fokuserar på långsiktiga planer.
Har det blivit någon positiv effekt av pandemin för er del?
Positivt är att fler får del av vårt publika utbud via digitala visningar och program. En annan positiv del är att de som kan och har möjlighet får jobba hemma. Många har uttryckt tacksamhet över detta. Men samtidigt sker hemjobbet på en rimlig nivå, för att bara jobba hemma är ingen som föredrar. Det är också positivt ur miljösynpunkt att minska pendling och trafikbelastning.
Sofia Törnqvist
Utställningsproducent, Statens maritima och transporthistoriska museer
Vilken har varit den största utmaningen för er organisation i och med covid-19?
Som en direkt följd av pandemin blev 39 medarbetare på min arbetsplats uppsagda 2020 och enheten för utställningar, där jag arbetar, var en av de delar som drabbades hårdast. Under det gångna året har de uppsagda lämnat och förutsättningarna för oss som blev kvar har blivit tydliga. De största utmaningarna har fortsatt varit den begränsade ekonomin, men också förlusten av kollegor.
Vilka är de största skillnaderna mellan hur er organisation jobbar nu jämfört med för ett år sen?
Den största skillnaden har varit att ungefär en tredjedel av utställningsteamet har slutat. De flesta tillhör dem som blev uppsagda, medan andra har sökt sig vidare till andra arbetsplatser eller är tjänstlediga för studier. Vi är färre medarbetare, med färre projekt och betydligt mindre budgetar än tidigare.
Vilken är den största skillnaden för din del?
Jag fick behålla min anställning vid uppsägningarna, så jag var en av dem som blev kvar. För egen del innebar pandemin att inplanerade utställningsprojekt ställdes in och jag fick överta andra. Jag fick också fler parallella projekt, vilket ledde till att jag blev tvungen att sänka ambitionsnivån. Att inte längre kunna arbeta ”in-house” på samma sätt som tidigare, samtidigt som budgetarna krympte, har varit en stor utmaning. Till det ska läggas till att fantastiska kollegor försvunnit under året, vilket varit en stor sorg.
Har det blivit någon positiv effekt av pandemin för er del?
Nej, det kan jag faktiskt inte säga. Skadan som pandemin åsamkat utställningsarbetet på min arbetsplats kommer ta lång tid att reparera vad gäller förlorad kompetens och inställda, uppskjutna eller minimerade utställningsprojekt.
Stefan Gemzell
Project Manager, LjusDesign AB
Vilken har varit den största utmaningen för er organisation i och med covid-19?
Den i särklass största utmaningen för oss i egenskap av tillverkare har varit tillgången till råvaror. Enkla saker som skruv och mutter har gått från ledtider på två–tre veckor till åtta–tio månader. Det har varit svårt att parera dessa utmaningar. Saknas en enda detalj går det inte att slutföra tillverkningen av produkten.
Vilka är de största skillnaderna mellan hur er organisation jobbar nu jämfört med för ett år sen?
Vårt företag har flera ben att stå på, så i det stora hela har vi inte påverkats så mycket av pandemin. Vår tjänsteproduktion har rullat på oförändrat, men projekten har i stora delar bestått av ”rustprojekt” på Sveriges museer. När museerna ofrivilligt haft stängt, så har många av dem passat på att göra stora upprustningar av lokaler, utställningar och utställningsteknik. Exporten har påverkats, men även på våra marknader utanför Sverige har våra kunder passat på att göra renoveringsarbeten i sina utställningar, vilket gjort att vår försäljning rullat på som tidigare.
Vilken är den största skillnaden för din del?
Personligen har jag fått lägga mycket tid på materialhantering för att säkerställa att vår verksamhet/produktion får in material i tid från våra leverantörer, både nationella och internationella.
Har det blivit någon positiv effekt av pandemin för er del?
En stor positiv effekt är att vi inom företaget har fått möjlighet att expandera vår utvecklingsavdelning samt organisera om vår produktionsenhet. Vi har även passat på att göra strukturella förändringar som vi planerat för, men som det nu fanns tid och möjlighet att tidigarelägga.
Jeanette Wahl
Före detta utställningsproducent och programansvarig på Jamtli, Östersund
Påverkade artikeln från 2021 något för dig?
Det var fint att få läsa om erfarenheter och effekter av pandemin från olika håll i landet. Jag mejlade artikeln till museets styrelse och ledningsgrupp. Endast två personer i styrelsen svarade och kommenterade artikeln. Dessa två beklagade med eftertryck att utställningssektionen på Jamtli hade lagts ned av museichefen. Så det innebar någon form av positiv feedback för min del – att det jag och mina kollegor skapat har gjort skillnad och haft betydelse.
Vilka är de största skillnaderna mellan hur er organisation jobbar nu jämfört med för ett år sen?
En stor skillnad är att distansarbete och teams-möten fortfarande rekommenderas och är frekventa. Det har underlättat arbetet ibland men är i vissa fall hämmande beroende på vad som ska avhandlas. En stor skillnad är förstås också att det inte längre finns någon egen utställningssektion på museet som driver och utvecklar det kreativa förmedlingsarbetet.
Vilken är den största skillnaden för din del?
Jag sa upp mig från Jamtli då de inte kunde erbjuda något jobb som kändes utvecklande. Jag jobbar istället ideellt inom Åre by- och turistförening med målet att förverkliga en kulturarena i Åre. I oktober presenterade vi arkitektritningar och genomförde Åre Craft and Art Festival i corona-anpassat format.
Jag hoppas också kunna fortsätta arbeta med ett projekt i Frankrike som jag har fått stipendium för från Svensk-Franska stiftelsen. Pandemin har satt käppar i hjulet för de resor som jag behöver göra.
Har det blivit någon positiv effekt av pandemin för er del?
Nej.
Susanna Janfalk
Länsmuseichef, Sörmlands museum, Nyköping
Påverkade artikeln från 2021 något för dig?
Frågorna fick mig att reflektera mer över hur förutsättningarna för vårt arbete faktiskt har förändrats av pandemin.
Vilka är de största skillnaderna mellan hur er organisation jobbar nu jämfört med för ett år sen?
För ett år sen hade vi just stängt. Vissa medarbetare fick andra uppdrag i regionen med exempelvis vaccinationsbokningar och vi producerade digitalt i högt tempo. Jag minns det som en känsla av ”jävlar-anamma”. Nu har vi öppet, men drog innan jul in all visnings- och programverksamhet inomhus. Stämningen är mattare, tar det aldrig slut? Samtidigt som vetskapen om att kollegorna i vården har tagit den stora smällen. Överhuvudtaget är det faktum att vi är en del av Region Sörmland, vars huvuduppgift är vård, nyttigt att förhålla sig till.
Vilken är den största skillnaden för din del?
Den förhöjda flexibiliteten är det nya normalläget. Att ständigt ligga steget före för att snabbt hantera förändringar.
Har det blivit någon positiv effekt av pandemin för er del?
Jag upplever att vi verkligen har etablerat oss som besöksmål och att våra besökare är glada att vi finns och har öppet. Den fysiska kulturupplevelsen tror jag har fått större roll och kopplas till något mycket positivt, samtidigt som våra digitala plattformar har hittats av många fler än tidigare. Vi når helt enkelt ut till fler. Vår mognad i de digitala arbetssätten gör att vi arbetar hyfsat effektivt även från andra platser.
Henrik Teleman
Konstnär, ordförande och projektledare
Vilken har varit den största utmaningen för er organisation i och med covid-19?
Jag är ordförande för en gerillaorganisation som heter Folkets Konsthall. Folkets Konsthall bedriver just nu två projekt: ”Känner du igen dej?” och ”Vad hände sedan?”
”Känner du igen dej?” är ett konstnärligt arbetsplatsdokumentationsprojekt. När fältkonstnärerna hösten 2020 skulle börja besöka arbetsplatserna försenat på grund av pandemin, stängde dessa dörrarna. Projektet kommer nu att göras klart under våren ett och ett halvt år försenat. Om omikron vänder nedåt, vill säga.
Inom ”Vad hände sedan?”, som följer upp mitt flyktingprojekt från 2016–17, har jag kunnat utföra fältarbete nästan som normalt. Men förutom direkta stängningar tror jag att pandemin har gjort hela samhället, och utställnings- och museisektorn i synnerhet, segt. Allt har gått långsamt, det har varit svårt att vinna intresse för projekt. Sen är ju digitala konferenser en styggelse.
Vilka är de största skillnaderna mellan hur er organisation jobbar nu jämfört med för ett år sen?
Det är väl att möjligheterna till digitala möten har blivit tydliga. De är inte lika bra, men de duger ibland och man sparar tid. Telefonsammanträden förr var ju ofta en katastrof, då är Teams och Zoom bättre. Speciellt om man inte är för många.
Vilken är den största skillnaden för din del?
Jag är ofta väldigt skeptisk till många digitala lösningar och sociala medier, även om jag ser möjligheterna. Både genom ”Vad hände sedan?”, där sociala medier ingår i fältarbetet, och genom pandemin, har dessa möjligheter blivit mer närvarande för mig. Det har förvånat mig att vi har sett så få innovativa digitala lösningar för att nå publiken. Handen på hjärtat, en filmad konsert eller utställning eller teaterföreställning är inte en kreativ ersättning av en live-upplevelse. Det mesta har ju blivit tråkigare med mindre kulturell input, en input man behöver i jobbet. I övrigt jag har hängt på min gård och i skogen mer än vanligt. Hönsen och katten är ju likadana, så det har varit okej.
Har det blivit någon positiv effekt av pandemin för er del?
Det skulle framför allt vara det där med digitala möten. Så är det alltid kul när konsumtionssamhället får lite stryk och människor måste umgås med sig själva och sina nära. Nej, att flyga till Thailand och shoppa sig blodig är inte lösningen på att finna meningen med livet.
Per Ahlenius
Teknisk producent, Västernorrlands museum
Påverkade artikeln något för dig?
Framför allt var det intressant att läsa vad andra personer inom museisektorn upplevde som positivt och negativt under pandemin. Det känns som att de flesta av oss har liknande utmaningar. Dock känner man extra mycket med dem som tyvärr har blivit uppsagda från sina tjänster. Vissa museer är intäktsfinansierade, och när man inte kunde ta emot besökare så sjönk inkomsterna drastiskt med uppsägningar som följd, vilket var sorgligt. Som avslutning på frågan är det trevligt att så många har läst artikeln och hört av sig.
Vilka är de största skillnaderna mellan hur er organisation jobbar nu jämfört med för ett år sen?
För ett år sen var vi i den mest ovissa tiden, när vi nyss hade stängt ner och inte riktigt visste hur länge pandemin skulle hålla i sig. Vi stängde museet i november 2020 och öppnade i juni 2021. Det kändes väldigt bra när vi fick slå upp portarna igen för besökarna. Nu har det blivit lite av ett normalläge att personal jobbar hemifrån i och med att pandemin håller i sig. Det innebär att det är ganska många som man bara träffar digitalt eller väldigt sällan.
Konkret jobbar organisationen nu med att tänket kring att hålla avstånd och corona-säkra aktiviteter alltid är med i planeringen. Vi måste också alltid ta höjd för att det kan bli snabba ändringar i planeringen på grund av nya pandemiregler. Väldigt många möten och sammankomster sker i digital form. Just nu i början av januari känns läget väldigt osäkert igen i och med att smittan är på väg uppåt, så vi får se vart vi hamnar den här gången. Vi hoppas att vi ska slippa behöva stänga museet igen.
Vilken är den största skillnaden för din del?
Jag har haft en ganska normal period ändå i och med min tjänst. Eftersom jag både planerar byggnationer av utställningar och även bygger så har jag varit på plats hela tiden. Det som är den största utmaningen är dock att jobba med personer på distans. Till exempel har vi haft formgivare från andra delar av landet som inte har kunnat besöka oss i och med restriktionerna. Man sparar mycket tid när man fysiskt kan gå in i utställningslokalen tillsammans för att lösa specifika problem istället för att försöka förklara problemet via möten på en datorskärm. Det har ändå gått bra men det ställer lite högre krav på alla medarbetare för att alla ska få samma insyn i produktionen.
Har det blivit någon positiv effekt av pandemin för er del?
Precis som jag påpekade i förra artikeln så har digitaliseringen skyndats på i och med pandemin. Det är numera naturligt att ha möten digitalt. Vi hade förra vårvintern en stor renovering av våra kontor som förenklades av att museet var stängt. Dessutom var det väldigt kul när vi öppnade i juni förra året efter ett halvårs stängning, så kul att få träffa våra besökare igen. Vi har även haft mycket aktiviteter utomhus på vårt friluftsmuseum för att kunna hålla säkra arrangemang, så friluftsmuseet har fått en skjuts framåt. Perioden som vi har kunnat ha öppet har visat att vi haft fler besökare än vanligt i både museibyggnaden, friluftsmuseet och Fritidsbåtsmuseet, vilket är glädjande.
Anders Ekroth
Creative/Project Manager, Kulgrej produktion AB, Västerhaninge
Vilken har varit den största utmaningen för er organisation i och med covid-19?
Den största utmaningen har varit att balansera inkomster och utgifter. Företaget är helt uppbyggt och optimerat för utställning och mässproduktion. Det gäller lokaler, truckar, lastbil, fordon, maskiner och så vidare. Vi säljer i vanliga fall en färdig produkt där priset är satt för att klara löner och företagets fasta kostnader. När alla dessa jobb försvann eller ställdes in behövde vi hitta andra inkomstkällor. Som tur är är vi alla duktiga snickare, så vi har sen pandemin bröt ut livnärt oss på att snickra diverse objekt till privatpersoner, föreningar med mera. Men den typen av uppdrag täcker bara löner och inte de fasta kostnaderna. Så oavsett hur mycket vi jobbade gick företaget ändå minus.
Vilka är de största skillnaderna mellan hur er organisation jobbar nu jämfört med för ett år sen?
Vi gör alltmer själva och försöker hålla så mycket produktion som möjligt internt, istället för att lägga ut vissa delar på andra yrkeskategorier.
Vilken är den största skillnaden för er del?
Den största skillnaden efter pandemins start är allt kortare tid från order till genomförande, troligen på grund av osäkerhet hos beställaren över om projektet är genomförbart eller inte.
Har det blivit någon positiv effekt av pandemin för er del?
Vi har jobbat på våra befintliga kontakter och lyckats skapa nya. Kanske även att vi har börjat återanvända mer för att öka lönsamheten i mindre budgetar.
Amanda Creutzer
A.C. är upphandlare och utställningsproducent.
Intervju
Åsikten i texten är skribentens egen. Utställningskritik förbehåller sig rätten att korrigera text i efterhand vad gäller språkfel. Övriga rättelser läggs till som kommentar under artikel.
