Kvinnliga pionjärer tar plats på Waldemarsudde

Att vissa konstnärskap faller i glömska är sådant som sker. Tyvärr tycks det oftare så att kvinnliga konstnärer oförtjänt kommit att drabbas av detta öde. Det är därför glädjande att Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm väljer att lyfta dessa mer eller mindre bortglömda konstnärskap i en omfattande utställning, Kvinnliga pionjärer – Visionära landskap, som rymmer närmare 100 verk.

Anna Boberg, Norrsken. Studie från Nordlandet, odaterad. Olja på duk, 97 × 75 cm. Nationalmuseum. Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum.

Konstnärerna Ester Almqvist (1869–1934), Anna Boberg (1864–1935) Ellen Trotzig (1878–1949) och Charlotte Wahlström (1849–1924) var alla uppmärksammade under sin levnad, men förekommer knappt i publikationer om det förra sekelskiftets svenska landskapsmåleri och det har gjorts få utställningar med deras verk.

Nu får de träda fram och möta en ny publik samtidigt som bilden av landskapskonsten i Sverige breddas och fördjupas. I utställningens första sal samsas alla konstnärskap i en gemensam presentation för att sedan delas upp två och två. Boberg får gå i dialog med Wahlström medan Almqvist paras ihop med Trotzig.

Stora gallerisalen. Foto: Thérèse Toudert.

Uppdelningen fungerar mycket bra i det senare fallet, men mindre bra i det första. Bobergs dramatiska bergslandskap från Lofoten tenderar att skapa en för stor kontrastverkan till Wahlströms finstämda måleri, som vid en första anblick kan te sig tråkigt i jämförelse – utan att egentligen vara det. Att förlora sig i hennes besjälade ljunghedslandskap är en fröjd.

Charlotte Wahlström, Solglans, odaterad. Olja på duk, 82 × 125 cm. Göteborgs konstmuseum. Foto: Hossein Sehatlou/Göteborgs konstmuseum.

Tur att de har den stora gallerisalen att dela på, där Bobergs mest kända målning får utgöra huvudnumret, Norrsken. Studie från Nordlandet. Verket tillhör Nationalmuseum och till utställningen har endast två verk från deras rika Bobergsamling lånats ut. Jag kan inte låta bli att undra hur urvalet hade sett ut om fler inlån hade gjorts därifrån. Det sublima arktiska landskapsmåleriet, som fick framstående kritiker att utnämna Boberg till en innovatör på konstens område, kanske skulle ha framstått som ännu storslagnare?

Anna Boberg, Landskap, Odaterad. Olja på duk, 79,5 × 109 cm. Jönköpings läns konstförening. Foto: Jönköpings läns museum.

En personlig favorit bland Bobergverken är Landskap, som fått pryda den fint formgivna utställningskatalogen. Motivet med en livgivande gudomlig sol i centrum är återkommande och förenar konstnärerna. Det finns en tydlig andlig aspekt hos dem alla, något mystiskt, som framträder i olika variationer. Trotzig kallar till och med ett av sina verk med denna typ av solframställning för Guds öga, något som sticker ut bland hennes övriga mer prosaiska titlar.

Ester Almqvist, Novemberplöjning, 1914. Olja på duk, 112 × 128,5 cm. Jönköpings läns museum. Foto: Jönköpings läns museum.

Almquist och Trotzig fungerar med sina snarlika modernistiska bildspråk bättre ihop än Boberg och Wahlström. Här får verkligen måleriets egenvärden färg och form vara bärande (väl beskrivet i utställningskatalogen!) och det realistiska lämnas därhän.

Ellen Trotzig, Utsikt från Stenshuvud, odaterad. Olja på duk, 130 × 120 cm. Tomelilla konstsamling. Foto: Lars Engelhardt / Prins Eugens Waldemarsudde.

Det finns en experimentlusta och däri framträder med tydlighet pionjärskapet. Detsamma gäller de övriga två. Det är i experimenterandet, våghalsigheten, som det pionjära anslaget finns – medan det visionära har en starkare koppling till det andliga.

I utställningens sista sal presenteras teosofins inverkan på konstlivet omkring förra sekelskiftet, tillsammans med några exempel på Hilma af Klints ljuvliga landskapsmåleri, som för många är en obekant del av hennes konstnärskap.

Hilma af Klint, Soluppgång. Förarbete till grupp 3, 1907. Olja på duk, 95 × 60 cm. Foto: Stiftelsen Hilma af Klints verk.

Detta ”körsbär på tårtan” lämnar mig något perplex. Varför avsluta med Hilma af Klint? Helt klart är att jag vill ha mer av henne och utställningens centralgestalter i det svenska landskapsmåleriets kanon! Även mer av dem i utställning, vilket denna så viktiga och lovvärda utställningssatsning nu banat väg för.

Thérèse Toudert, antikvarie vid Medicinhistoriska museet i Uppsala


Läs mer om utställningar med kvinnliga konstnärer i Utställningskritik:

Behövs fortfarande kvinnoutställningar?

Visar konstmuseer tillräckligt många kvinnliga konstnärer och hur resonerar forskare, intendenter och utställningskuratorer kring att ställa ut kvinnors konst idag? Linda Hinners rapporterar från ett panelsamtal i Paris om utställningar med endast kvinnliga konstnärer.

Läs artikeln i Utställningskritik #4 2022

Ett eget rum?

Prins Eugens Waldemarsudde visar just nu en utställning om konstnärsrollen under det sena 1800-talet. Men utställningen är splittrad, och trots att den utger sig för att skildra framväxten av kvinnligt måleri ger den märkligt mycket utrymme åt manliga konstnärer. Det menar funkisaktivisten Bengt Elmén.

Läs artikeln i Utställningskritik #6 2021

Om utställningen

Kvinnliga pionjärer – Visionära landskap
Prins Eugens Waldemarsudde

Utställningsperiod: 4 mars 2023–20 augusti 2023

Utställningskommissarie: Karin Sidén
Utställningsassistent: Malin Lind
Utställningskoordinator: Catrin Lundeberg
Museitekniker: Lars Engelhardt, Lars Edelholm
Ljussättning: Johan Dubois, Vojislav Scelovic Åström
Press och information: Cecilia Dalborg

Recension

Åsikten i texten är skribentens egen. Utställningskritik förbehåller sig rätten att korrigera text i efterhand vad gäller språkfel. Övriga rättelser läggs till som kommentar under artikel.