Rätt plats för Hilma af Klint?

”Hilma af Klints värld börjar här”. Så lyder budskapet på banderollen som pryder den gamla Prästgården på Adelsö. Här vill föreningen Hilma af Klints Ateljé skapa en mötesplats för inspiration, kunskap och konstnärligt utforskande i af Klints anda. Under sommaren 2025 visas utställningen ”En plats för Hilma af Klint” i samarbete med föreningen Templet. Tintin Hodén har besökt.

Föreningen Hilma af Klints Ateljé huserar i den gamla prästgården på Adelsö.

Utställningen tar sin utgångspunkt i de anteckningsböcker som af Klint efterlämnade till sin brorson Erik af Klint och tar fasta på hennes vision att uppföra ett tempel för sviten ”Målningarna till templet” (1906–1915). Sviten består av 193 målningar – som enligt af Klint tillkom under andlig vägledning – och innehåller flera av de storskaliga verk som under det senaste decenniet har gjort af Klint världskänd som en abstrakt pionjär. Utställningen visas i fyra mindre rum och innehåller bland annat gestaltningar av den planerade tempelbyggnaden och en rekonstruktion av det altare där af Klints andliga kontakter tog form. Genom föremål såsom psykografer och skissblock åskådliggörs även af Klints liv och andliga sökande. 

Utställningen innehåller flera utförliga väggtexter.

Trots sitt begränsade format innehåller En plats för Hilma af Klint en stor mängd skriftlig information. I en rad texter kontextualiseras och beskrivs af Klints liv, med fokus på hennes andliga verksamhet. Bland annat betonas vikten av hennes kvinnliga nätverk. Med tanke på att framställningarna av af Klint tenderar att förbise de kvinnor som fanns i hennes närhet är detta glädjande.1 Det är också positivt utställningen informerar om att det framför allt var konstnären Sigrid Hedman – inte af Klint – som agerade medium under de seanser som genomfördes av den spiritistiska gruppen De Fem. Det nämns dock inte att det finns forskning som visar att konstnären Anna Cassel och en grupp andra kvinnor troligtvis var medskapare till verken i ”Målningarna till templet”.2 Sviten tillskrivs i stället uteslutande af Klint, vilket osynliggör den kollektiva process som troligtvis låg bakom dess tillkomst.

Flera informationstexter innehåller samma typ av svepande beskrivningar som ofta förekommer i framställningarna av af Klint – som att hon skapade sina abstrakta målningar flera år innan abstraktionens genombrott i Europa. Att detta påstående endast är gångbart om af Klint ses som en del av en modernistisk tradition påtalas inte. Det påtalas inte heller att det finns kvinnor som ägnade sig åt andligt, abstrakt måleri långt före af Klint. Medan af Klint inledde arbetet med ”Målningarna till templet 1906, använde exempelvis spiritisten Georgiana Houghton ett abstrakt bildspråk för att förmedla andliga budskap redan 1864.

I utställningens informationstexter återfinns även en ofta förekommande diskrepans i beskrivningarna av af Klint: Å ena sidan framställs hon som djupt förankrad i sekelskiftets idévärld och som starkt påverkad av den teosofiska rörelse som växte fram på 1800-talet, å andra sidan lyfts hon fram som en banbrytare med radikalt nya idéer. Uppfattningen att den som var först också är den mest betydelsefulla präglar därmed inte bara framställningar av af Klint som abstrakt konstnär, utan även framställningarna av henne som andlig utforskare. Jag kan inte låta bli att undra – måste kvinnor framställas som banbrytare för att deras betydelse ska erkännas?

Modell över Hilma af Klints tempel.

Hilma af Klints tempel

Gestaltningarna av det planerade templet är utan tvekan utställningens höjdpunkt. Arkitekten Åsa Landahl, styrelseordförande för föreningen Templet, illustrerar genom skisser, modeller och informationstexter hur ett tempel för af Klints religiösa målningar kan utformas. Med dessa som utgångspunkt är det inte svårt att föreställa sig vilken omvälvande upplevelse ett besök templet skulle innebära. Till grund för gestaltningarna ligger af Klints anteckningsböcker och Lindahls egen intuition. Inspiration har även hämtats från de målningar som är tänkta att visas i tempelbyggnaden. Det skisserade templet har placerats på ön Ven i Öresund, belägen mellan Sverige och Danmark. Anledningen till det är att af Klints anteckningar avslöjar att hon ville att templet skulle ligga på en ö omgiven av vatten och att de lyfter fram just Ven som en möjlig plats. 

Templet är tänkt att utformas som ett helhetsverk där arkitektur, landskap och andlighet samverkar. Det första templets besökare möter är en port utsmyckad med symboler, geometriska former och organiska mönster. Porten leder in i ”mysteriernas trädgård” som omges av en kvadratisk byggnad. Denna byggnad är tänkt att rymma en reception, flera övernattningsrum, en restaurang och ett bibliotek där besökarna kan ta del av af Klints anteckningar samt en konserveringsverkstad. Via trädgården når besökarna ett spiralformat tempel vars port är utsmyckad med symboler från af Klint bildvärld, såsom snäckor, spiraler, svanar och duvor. Väl inne i templet kan besökarna ta del av verken i sviten ”Målningarna till templet”. Genom en cirkelformad rörelse leds besökarna upp mot spiralens mitt. Där möter de ett halvslutet rum med golv av guldmosaik. I detta rum visas några av de mest kända av af Klints verk, de så kallade altarbilderna. Efter att ha betraktat dessa kan besökarna ta sig upp på templets tak, där utsikten över havet breder ut sig, och sedan återvända ner till trädgården. 

De föremål som visas är reproduktioner, som denna tempelskiss från Lasse Hallströms film Hilma.

Konflikten kring Hilma af Klints målningar

Det märks att En plats för Hilma af Klint anordnas av ideella föreningar som inte har tillgång till af Klints kvarlåtenskap. Några informationstexter innehåller grammatiska fel samt stavfel och de föremål som visas upp är reproduktioner, inte af Klints personliga föremål. Den som förväntar sig en professionellt curerad utställning med af Klints målningar kommer därför att bli besviken. Samtidigt präglas utställningen av ett starkt engagemang för af Klints andliga uppdrag. Syftet är inte bara att visa hur det tempel som af Klint föreställde sig kan utformas, utan även att verka för dess förverkligande; utställningen är en del av föreningen Templets arbete med att uppföra ett tempel på Ven. 

I utställningen betonas det att det planerade templet ska fungera som en helig plats och inte som ett museum, kulturcentrum eller konsthall. Detta ändamål överensstämmer, enligt föreningen Templet, med stadgarna för Stiftelsen Hilma af Klints Verk. Dessa anger att ”Målningarna till templet” ska hållas tillgängliga för den som söker andlig kunskap eller kan bidra till att uppfylla af Klints vision bakom sviten.3 I det avseendet knyter utställningen an till den infekterade och uppmärksammade konflikt som råder i Stiftelsen Hilma af Klints Verk. En plats för Hilma af Klint måste därmed förstås i ljuset av konflikten och de följder som den kan få för framtida visningar av af Klints verk. 

Enligt Dagens Nyheters rapportering från våren 2025 finns det två sidor i konflikten. På ena sidan står släktingar till af Klint. De menar att hennes verk har kommersialiserats på ett sätt som strider mot hennes andliga vision och anser därför att visningen av hennes verk bör begränsas. Erik af Klint, styrelseordförande för stiftelsen, har till och med hävdat att målningarna inte längre bör ställas ut som konst, utan endast göras tillgängliga för dem vars andliga sökande överensstämmer med af Klints.4 På andra sidan av konflikten står en grupp antroposofer och medlemmar av finansfamiljen Ax:son Johnson. De menar att stiftelsen har i uppdrag att sprida af Klints målningar till en bredare publik och att alla med intresse för verken ska kunna ta del av dem. Vidare avvisar de påståendet att de har bidragit till att kommersialisera af Klints verk och hävdar i stället att de har hedrat hennes konstnärliga gärning.

Att föreningen Templet har valt sida i konflikten framgår av deras hemsida. Under rubriken ”Maktkamp och korruption inom Stiftelsen Hilma af Klints Verk” hävdar föreningen att Antroposofiska Sällskapet och andra affärsmän genom avtal och skumraskaffärer har exploaterat af Klints verk för sin egen vinnings skull. Vidare påstås att det finns en stor risk att målningar av af Klint kommer att säljas för att finansiera en konsthall i Järna, ett projekt vars syfte inte är förenligt med af Klints ursprungliga vision.5 För att föreningen Templet ska kunna förverkliga sina planer på ett tempel på Ven krävs alltså inte bara finansiering och ett avtal som ger dem rätt att visa ”Målningarna till templet”. Det krävs också att planerna på ett Hilma af Klint-museum i Järna inte förverkligas.

När verket överskrider upphovspersonens intention

Striderna kring af Klints verk visar att gränsen mellan andligt måleri och konst inte är entydig samt att det vid en och samma tidpunkt kan finnas olika uppfattningar kring detta. Utan att själv dra en tydlig gräns vill jag hävda att utställningen på Adelsö, liksom den pågående konflikten i Stiftelsen Hilma af Klints Verk, synliggör behovet av en fördjupad diskussion om vilken roll upphovspersonens intentioner bör spela för hur dennes verk presenteras. Den franske filosofen Paul Ricœur menade att en text alltid överskrider författarens intention i det avseendet att den kan uttrycka och laddas med innebörder som vida överskrider författarens intention.6 Jag vill mena att samma resonemang går att föra om andra mänskligt skapade verk, till exempel af Klints religiösa målningar. 

Den tyska konstvetaren Julia Voss har i sin forskning visat att af Klint kämpade för att få sina abstrakta verk accepterade och utställda i andliga sammanhang. Även om hon var utbildad och verksam som konstnär tycks hon inte ha haft någon ambition att visa upp just dessa verk i konstnärliga sammanhang. När hennes abstrakta målningar för första gången ställdes ut som konst på 1980-talet, för att senare hårdlanseras som banbrytande konstverk i Moderna museets utställning 2013, skedde dock en omtolkning av dessa. I samma stund som de presenterades och accepterades som konst laddades de också med innebörder som tycks överskrida af Klints ursprungliga intention. 

Att målningar som har skapats för ett specifikt sammanhang visas upp i ett annat är inte unikt för af Klints måleri. Det är också fallet för de religiösa målningar som skapades för kyrkorum och de kungaporträtt som avsågs hänga i representationsvåningar, men som numera visas på konstmuseer. Att målningar tolkas på ett sätt som inte överensstämmer med deras ursprungliga betydelser är inte heller ovanligt. Till exempel behöver ett religiöst verk som skildrar en biblisk berättelse inte nödvändigtvis tolkas som en sådan. Verket kan också berätta något om de historiska, kulturella och sociala förhållanden inom vilket det tillkom. Det gäller även af Klints abstrakta målningar. En viktig men svårbesvarad fråga är därför om fördelarna med att presentera af Klints verk i konstnärliga sammanhang kan rättfärdiga att hennes ursprungliga önskemål eventuellt inte tillgodoses. 

Utställningens tidslinje bygger både på aktuell forskning och Hilma af Klints egna texter.

I af Klints fall är omständigheterna speciella eftersom majoriteten av hennes verk inte ägs av privata samlare eller konstmuseer. I stället förvaltas de av en stiftelse vars styrelse ansvarar för att ”Målningarna till templet” görs tillgängliga för personer som söker andlig kunskap. Styrelsen ska också vinnlägga sig om att sviten endast görs tillgänglig för personer som har en sympatisk inställning till stiftelsens ändamål.7 Som styrelsens pågående konflikt visar finns det dock olika sätt att tolka stiftelsens stadgar. Något som sällan påpekas är dessutom att stiftelsens stadgar inte formulerades av af Klint själv och därför inte nödvändigtvis är synonyma med hennes ursprungliga önskemål. Som idéhistorikern Julia Falk har påpekat i sin avhandling om svensk spiritism kring sekelskiftet 1900 är forskningen om af Klint och hennes religiösa måleri dessutom under utveckling. Det innebär att studier med ny information publiceras kontinuerligt.8 Oavsett vilken sida i konflikten man sympatiserar med finns det alltså anledning att vara försiktig med att framföra tvärsäkra påståenden om vad som faktiskt var af Klints önskemål och vision.

Text och foto: Tintin Hodén

Om utställningen

En plats för Hilma af Klint
Hilma af Klints Ateljé, Adelsö

Utställningsperiod: 15 juni–24 augusti 2025

Utställningen är producerad av Lene Hay och Åsa Landahl från föreningen Templet.

Recension / Essä

Åsikten i texten är skribentens egen. Utställningskritik förbehåller sig rätten att korrigera text i efterhand vad gäller språkfel. Övriga rättelser läggs till som kommentar under artikel. 

Noter

  1. För mer om detta, läs Tintin Hodén i Forsking och Framsteg: ”Dags att göra upp med myten om Hilma af Klint” ↩︎
  2. Martin, Hedvig, Who created The Paintings for the Temple?, Engelsberg ideas, 26 januari 2023, https://engelsbergideas.com/essays/who-created-the-paintings-for-the-temple/. ↩︎
  3. Se https://www.templet.info/intention ↩︎
  4. Två artiklar publicerades i Dagens Nyheter 9–10 mars 2025: Slutstriden om af Klint: Vem ska rädda Hilma? samt Planen: Hilma af Klints konst ska aldrig mer ställas ut ↩︎
  5. Se https://www.templet.info/aktuellt ↩︎
  6. Ricoeur, Paul. ”The Model of the Text: Meaningful Action Considered as a Text”. New Literary History 5, nr 1 (1973): 91. https://doi.org/10.2307/468410. ↩︎
  7. Stiftelsen Hilma af Klints verks stadgar. ↩︎
  8. Falk, Julia, ”En andlig terra incognita : spiritismen i det sena 1800-talets Stockholm” (2024), https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-219381 ↩︎