Sommaren är här och med den förhoppningsvis många museibesök. Kanske hittar du inspiration till nästa utställningstur i detta nummer? Våra skribenter har besökt Göteborg, Umeå, Värmdö, Stockholm, Norrköping och Seoul för att recensera aktuella utställningar. Utöver recensionerna bjuds det också på en artikelserie om AI i utställningsarbete, essäer och debattartiklar samt en intervju med årets guldpristagare Fredrik Nyberg.
Vi fortsätter publicera utställningsrecensioner under sommaren, om än i något lägre takt. Så håll utkik här på sajten!
Aron Ambrosiani och Amanda Creutzer
redaktörer för Utställningskritik
I tre texter skriver Sofie Bergkvist om olika perspektiv på att arbeta med AI i skapandet av utställningstexter:
I del ett, AI och utställningstext – verktyg och tidsbesparare, tar hon fasta på de positiva sidorna av att använda AI i arbetet och konstaterar att AI kan vara ett verktyg som sparar både tid och kraft. I del två, AI och utställningstext – problem med både språk och innehåll, uppmärksammar hon några av utmaningarna kring AI-användning. Den avslutande delen AI och utställningstext – museernas särskilda potential tar upp risker med AI för museibranschen i ett större perspektiv och lyfter fram museernas särskilda potential som motkraft till det snabba och oreflekterade.
Komplexiteten gör samlingarna rättvisa. I ett debattsvar till Johan Hegardts essäer i förra numret skriver Olga Zabalueva om hur vi egentligen hanterar kunskapen att våra ”älskade museer” är inneboende koloniala institutioner.
Årets Guldgruva går till Fredrik Nyberg, mannen bakom Materialmagasinet. Museer, teatrar och andra kulturinstitutioner arbetar sedan länge med hållbarhet. På museerna manifesteras det i våra samlingar men inte alltid i vår vardag. Årets guldpristagare Fredrik Nyberg har möjliggjort en guldgruva av återanvändning, cirkulärt tänkande och kunskapsbyggande.
Från skiftnyckel och kullager till Pirate Bay och Spotify. Tekniska museets nya basutställning Drömlandet är en ambitiös och innehållsrik berättelse om människan, tekniken och samhället. Här placeras den tekniska utvecklingen i centrum för en klassisk framställning av hur Sverige under de senaste två hundra åren utvecklats ”från ett slutet, hierarkiskt och fattigt land till ett öppet, jämlikt och framgångsrikt välfärdssamhälle”. Hanna Bendz har besökt.
Enkelt och genialt om digital stress i arbetslivet. I ett mindre utställningsrum på våning sju på Arbetets museum i Norrköping står en enkel men genialisk utställning med det lika genialiska namnet Jävla k*kdator. Museet har trots en gissningsvis begränsad budget lyckats göra en samtidsdokumentation om något så pass abstrakt som digital stress i arbetslivet till en utställning som sätter sig som en smocka, full med aha-upplevelser och skratt.
Substanslöst om Mucha som influencer. Utställningen Mucha – Beyond Art Nouveau på Artipelag bygger på igenkänning och inte mycket mer. Tanja Suhinina hoppades på en immersiv upplevelse men fick istället ta del av en glorifierad powerpoint utan sammanhang eller fördjupning.
Rutten konst i Seoul. Kan rutten konst vara ”tidlös”? Människan har länge skapat konst med ambitionen att den ska bestå i århundraden. Men utställningen Sak-da: The Poetics of Decomposition på Seouls National Museum of Modern & Contemporary Art ifrågasätter konceptet ”tidlöshet” och visar att man kan finna lika mycket konst i processen av förmultning. Här låter konstnärerna materialen utvecklas på egen hand, samtidigt som utställningen tillför ett urfolksperspektiv på förändring inom natur och kultur. Lotus Floberg rapporterar från Sydkorea.
Att födas, att föda och att synas. Med utställningarna Födas och att föda och Föda i norr utmanar Kvinnohistoriskt museum i Umeå ett historiskt tabu: att göra den födande kvinnokroppen synlig. Maria Litosh har besökt.
Dubbelt upp om arkitektur i Göteborg. Både Röhsska museet och Göteborgs stadsmuseum visar just nu utställningar om Göteborgsarkitektur. Asplund och rådhuset och Landshövdingehus 150 år bjuder in besökarna att reflektera över funktion och form i olika skalor från interiördetaljer till stadsplanering. Kerstin Parker uppskattar två sinsemellan olika sätt att ställa ut arkitektur.
Konsten att ställa ut stulen konst. Det har gått 36 år sedan historiens största konstkupp: den mot Isabella Stewart Gardners museum i Boston. Där stals målningar och föremål till ett värde av fem miljarder kronor – och allt är fortfarande försvunnet. Det är också ett drygt halvår sedan 2000-talets hittills mest spektakulära museikupp, när smycken värda en miljard stals medan Louvren hade öppet. Även där är nästan alla föremål borta. Polisen söker naturligtvis efter tjuvar och byte. Men hur gör museerna själva med sina försvunna objekt? Kan man ställa ut frånvarande, liksom imaginär, konst? Och hur ser relationen mellan museer och stöld ut mer övergripande? Det tar sig kulturjournalisten Mattias Berg an i en essä.
Museer, minnen och förändring. Hur gestaltas en närliggande historia av vardagsminnen, förlust och historiska sår i museernas utställningsform? Historisk förändring påverkar människor och samhällen i stort, samtidigt som museer ibland själva vill vara aktörer i dessa förändringar. Hur framträder denna dubbelhet i utställningarnas konkreta gestaltning? Genom bland annat minnen av rivet Masthugget, ett bohuslänskt kustlandskap och en Förintelse betraktad på håll visar essän hur denna dubbelhet kan ta olika uttryck i utställningsform. Grundfrågan tycks dock vara enkel: hur fort vill vi att historien stelnar till vår egen tids sanning(ar)?
