Urfolksmode från mockasiner till Mylar

Utställningen ”Native American Fashion – från rötter till runway” på Världskulturmuseet i Göteborg belyser identitet och mode hos den nordamerikanska ursprungsbefolkningen. Med berättelser och föremål från ett antal skilda ursprungskulturer/nationer får besökaren ta del av en mångfald från södra USA till norra Kanada.

Traditionella dräkter har alltid varit ett av etnografiska museisamlingars kärnområden. I utställningen Native American Fashion tas besökaren ett steg vidare när museet låter de traditionella dräkterna, deras utformning och immateriella budskap möta dagens haute couture och street fashion.

Mode och kläder är efter tatuering det vanligaste sättet att visa sin identitet i vår tid. Genom färger, former, mönster, material och stil på vår beklädnad skapar vi olika sätt att visa vår tillhörighet och identitet. Utställningen har utgått från ett antal modeplagg som designats av framstående modeskapare med bakgrund i urbefolkningen från olika platser i USA och Kanada. Ett stort antal spännande föremål och flera berättelser visas samtidigt för att påvisa varifrån klädskaparna fått inspiration och motivation till de mönster och bilder som modeplaggen visar. 

Utställningen startar med ett antal svartvita fotografier av kvinnor från Amerikas ursprungsbefolkning klädda i traditionella kläder från de skilda nationer de kommer ifrån. Fotografen Shane Balkowitsch har använt sig av en glasplåtsteknik som förlänar de utställda bilderna en särskild skärpa och kvalitet.

I ett inre filmrum visas en dokumentärfilm om Lloyd Kiva New. Han var en av de första ursprungsamerikanska modeskaparna, grundade märket Kiva och var en av initiativtagarna till IAIA, Institute of American Indian Arts, en institution som betytt och betyder mycket för konst- och modeskapandet för urbefolkningen. Den välgjorda filmen är producerad av Nathaniel Fuentes (Santa Clara Pueblo).

Vid ingången till följande rum spelas en film upp med modevisningar av flera modeskapare. Här finns även några förklarande väggtexter kring utställningens syfte: att vill berätta om mode som konst, hantverk, kulturbärare och aktivism. Även begreppet kulturell appropriering avhandlas i en text. En karta visar spridningen av de 574 federalt erkända urfolksnationerna i USA samt till de 630 First Nations som finns i Kanada. 

Det första museiföremål som besökaren möter i detta rum är en monter med en färgstarkt utsmyckad hövdingdräkt monterad på en docka från Huron-Wendat, Ontario-området i Kanada. Dräkten består av en dubbelknäppt rock med broderade delar av bland annat älghår och en huvudbonad med stor fjäderprydnad av olika sorters fjädrar. Dräkten skänktes till Etnografiska museet 1936 av den svenske generalkonsuln i Québec Folke Cronholm, som fått den i gåva 1905 när han utnämndes till hedersmedlem vid besök hos Huron-nationen i byn Lorette, numera en del av staden Québec. 

Det finns flera historieberättande föremål i detta rum. I en monter ligger en vacker klänning med påsydda riktiga hjorttänder och benimitationer. Ovanför montern hänger ett fotografi från ett Oklahomareservat från andra halvan av 1800-talet, med en kvinna och ett litet barn båda med hjorttandsklänningar samt tre män i europeiska kläder. Till vänster om montern visas en modern version med tryckt hjorttandmönster på en röd klänning av designern Angela Howe-Parrish från Montana (Apsáalooke, Crow Nation.)

På väggen visas ett utmärkt citat som kan fungera som bakomliggande motivering för hela utställningen. ”Urfolkens mode är mer än bara det visuella, det handlar om historiens komplexitet och den kunskap som finns i urfolkens formspråk”. Så skriver konsthistorikern och curatorn Amber-Dawn Bear Robe som grundade SWAIA Native Fashion Show 2014, sedan dess ett nav för ursprungsbefolkningens modescen.

Utställningen går vidare in i ett större rum med en mängd utställda föremål och flera filmer mm. Centralt står ett stort pyramidformat podium med ett tjugotal exempel på kläder för fest och vardag monterade på dockor. Högst upp i pyramiden den mycket anslående färgstarka klänningen Infrared av designern Jontay Kahm, ursprungligen från en First Nation i Saskatchewan, Kanada, numera bosatt i Santa Fe, New Mexico. Övriga kläder i pyramiden är modeplagg av huvudsakligen kända modeskapare. Besökaren får information om dessa i tre pekskärmsmontrar. Utmed den vänstra väggen i detta rum löper ett podium med historieberättande texter och bilder från urfolkens historia, till exempel det skolsystem som skapades för att tvångsintegrera de olika nationerna i det amerikanska vita kultursystemet. Exempel på aktivt kulturellt motstånd mot den vita hegemonin genom klädskapande aktivism, tex T-shirts med textbudskap, både politiska och identitetssökande visas på väggen och podiet intill. Ett spännande exempel på kulturell inspiration är en docka i en vacker satinklänning dekorerad med tryckta teckningar av historiskt återgivna hästmotiv med ryttare i traditionella dräkter. Modedesignern Laureen Good Day från Fort Berthold-reservatet i North Dakota har skapat klänningen ”Parade Horse Satin Robe” inspirerad av så kallad ”ledger art”, berättande teckningar på papper eller textil. Lite längre ned på samma sida visas en mycket spännande installation med en film som visar en dansande flicka i en så kallad Jingle dress, en klänning med ursprung i Ojibwa-folkens områden i Minnesota. Klänningen symboliserar helande och är idag spridd till flera områden. På ett podium intill filmen visas dockor av en kvinna och ett barn klädda i traditionella, nygjorda Jingle dressklänningar.

Nästa utställningsdel visar hantverksföremål av skilda slag som inspirerar dagens modeskapare, såsom silverarbeten och mönstrad keramik. Sedan följer en rad modeplagg av kända nu verksamma designers.

Orlando Dugi är en välkänd designer från Santa Fe med uppväxt i Navajo Diné Nation i New Mexico och Arizona. Hans mode har flera kopplingar både till modernt exklusivt modeskapande, men samtidigt med utgångspunkt i traditionella värderingar från Dinéfolkets tankevärld. Utställningen visar den guldfärgade vinylklänningen Belle Dress inspirerad av berättelsen om hur människor härstammar från stjärnorna. 

Wendy Ponca är en annan välrenommerad designer och textilkonstnär från Oklahoma, Osage nation. Ponca väver samman berättelser från den traditionella Osagekulturen med futuristiska teman. I utställningen visas två spektakulära silvriga klänningar skapade av det syntetiska Mylar-tyget som används på rymdfarkoster. Klänningarna är ett kreativt uttryck för Osage-folkets skapelseberättelse där människans ursprung finns i naturen. 

Många fler spännande kreationer finns att beskåda i den fängslande utställningen. Vid passagen till det större rummet finns en stor monter med ett tjugotal mockasiner och ett mindre antal specialdesignade sneakers. Mockasinerna (en term för ursprungsamerikanska skor) är gjorda i läder och dekorerade med andra material som piggvarstaggar, päls, tyg, glaspärlor och sidenband. Sätten att skära till, sy och dekorera skiljer sig åt för varje urfolksnation. Idag bärs de traditionella mockasinerna antingen som fashion statements eller som identitetsmarkörer.

Det är en speciell upplevelse att se de ikoniska föremålen på nära håll i denna utställning, där besökaren möjligen kan störas av den stora mängden av artefakter, filmer och texter, som trängs på en relativt liten yta. Den begränsade ytan har gjort det svårt för utställarna att förmedla svar på frågor som besökaren ställs inför. Utställningsrummet ger inte helt rättvisa åt den mångfacetterade och väl genomarbetade utställningen. En katalog eller  en utvidgad folder hade kanske till någon del lindrat problemet.

Utställningsarbetet har skett i tätt samarbete mellan Världskulturmuseet ett antal institutioner i USA och Kanada som representerar urbefolkningen. Curatorer har varit Jeremy Arviso och Kelly Holmes.

Utställningens största förtjänst är ämnesvalet i sig, ursprungsfolkens arbete idag i USA och Kanada med att påminna om historien och dess betydelse i våra dagar. Som besökare blir man tveklöst intresserad av att söka vidare efter mer kunskap i detta ämne. Där fyller museet verkligen en viktig uppgift. Att Världskulturmuseet fokuserar på kunskap och inspirera besökaren till fortsatt lärande glädjer mig, särskilt i en tid när underhållning tycks vara det centrala i de flesta publika sammanhang i dagens spektakelsamhälle.

En stor eloge till Världskulturmuseet som lyfter fram ett mycket angeläget mångfaldsperspektiv i denna modeutställning och presenterar Native American Fashion ur såväl ett historiskt perspektiv som framåtblickande och sammanflätat med dagens mode. 

Lennart Palmqvist

PS. Amerikanska ambassaden skulle ursprungligen bidra med 500 000 kronor till utställningsproduktionen. Inför den sista utbetalningen ”krävde den amerikanska regeringen att museet skulle skriva på ett tilläggsavtal som uteslöt mångfald och jämställdhet” från utställningens programverksamhet (mer hos SVT). Museet valde att inte följa ambassadens direktiv.