Vin & Sprithistoriska Museet, Stockholm
081029 – 090331
Scenograf: Katrin Brännström
Musik: Jesper Nordin
Grafisk form: Karin Almlöf
Texter: Märta Tikkanen & Åsa Moberg
Ljussättning: Dick Olofsson
Producent: Anna-Karin Svanberg
NÄR ORDEN HAMNAR PÅ MUSEUM
I teatervärlden rör det sig. Vi kan notera att nu spelar man inte enbart dramatikers verk, nu kan vilken text som helst bli teater, t ex Kommunistiska manifestet eller en intervjubok med statsministern. Vad man vill nå med detta kan man fråga sig. Men i varje fall så vitaliserar det teaterutbudet. Och hur har vi det på utställningsfronten? Jo, där ser jag för första gången en utställning där orden är det utställda… Jag som lusläser texter på utställningar och ofta blir besviken, jag får här mitt lystmäte. Glöm saker och ting, alla dessa föremål som museifolk brukar vrida och vända på för att avkräva ett innehåll, ett budskap. Här ligger budskapet i orden.
På Vin & Sprithistoriska Museet i Stockholm visas fragment och dikter ur Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen. Samlingen utkom 1978 och har sålt i stora upplagor och sannolikt blivit Märta Tikkanens mest lästa bok. Dessutom har boken blivit underlag för en uppskattad teaterföreställning. Var skulle en utställning på denna bok passa bättre än på ett vin- och sprithistoriskt museum?
Århundradets kärlekssaga är vad jag vill kalla brukspoesi. Med det menar jag en form av poesi där begriplighetsperspektivet är viktigt och innehållet styr formen. Här har vi ett innehåll som berör oss alla. Märta Tikkanens text är den medberoendes vittnesmål om alkoholismen, de katastrofala verkningarna av ohanterbar spritkonsumtion. (Vi måste också erkänna att kontrollerat intag av alkohol inte driver fram de effekter som Märta Tikkanen skriver om.)
Man kan se det här utställningsprojektet ur flera synvinklar. T ex kan man fråga sig om man når fler med en utställning än med en bok. Nu är ju museets medium just utställningen och därför är frågan här inte helt relevant. En utställning har sina specifika fördelar. Den kan vara en mötesplats och skapa en kollektiv upplevelse, en utgångspunkt för samtal och utbyte av erfarenheter. Där tror jag att utställningen t o m överträffar bokcirkeln.
Hur har man då gått tillväga när man gjort en utställning av ord? Först har man begränsat sig, det är klokt. Här har man nyttjat sina språkögon och valt tre delar: 1. Kärleken, relationen, passionen. 2. Den medberoendes liv. 3. Barnen. Tikkanens dikter har ett klart tilltal. Det är inte bara så att dikterna slagits upp som plakat på väggarna i utställningsrummet. Här har man satsat stort men ändå diskret på formen. Mörkröda tygsjok sveper behagligt från tak till golv, i lätt böjda former, inbjudande som ett glas rött vin. Det är på tygerna som texterna finns. Nyfiket tar man sig runt och tar in bara en del i taget. Det är viktigt för det är starka ord , svåra erfarenheter man möter, nästan generat uppriktigt utifrån en smärtsam livssituation. Orden håller ändå för att bli utställning.
Jag kan avläsa en medvetenhet om ord och typografins betydelse i den här utställningen. När innehållet blir skärrat svårt krackelerar bokstäverna och den nyskrivna musiken är inte precis vackert följsam. Så kan kriser gestaltas.
I utställningen ingår Henrik Tikkanens originalteckningar. I en teveapparat kan man se en del av den scenframställning som gjorts med Stina Ekblad i huvudrollen. Musiken är komponerad av Jesper Nordin. För scenografin står Katrin Brännström och för typografin Karin Almlöf. Märta Tikkanen ledsagar själv genom utställningen via en autoguide, och en vackert utformad katalog i hanterbart format ingår. Vad man skulle önska är att katalogen också informerade om vilka som arbetat med utställningen.
Utställningen har underrubriken: En poetisk utställning. Det kan vara svårt att i ett ord definiera en utställning. Här känns det som om ordet poetisk har slunkit med för att ursprunget till utställningen är en poesisamling. Är det för den skull sagt att utställningen kan betecknas som poetisk?
Text: Margareta Ekarv
Utställningsbilder: Vin & Sprithistoriska museet
Margareta Ekarv är författare och utställningsdebattör
