Utställningen ”Tattoo – berättelser i bläck från Medelhavet” på Medelhavsmuseet fastnar ibland i torra redovisande texter. Men när man får komma nära de enskilda människorna och betydelsen i deras tatuteringar berör den på riktigt.
I sin nya essäbok ”Kulturens värde” försöker Sverker Sörlin förstå hur kulturen gick från att vara självklar kärna i demokratins idé om det gemensamma livet till att bli en marginell budgetpost. Han visar hur kulturpolitikens former tryggade finansieringen men gjorde kulturen politiskt osynlig. Klas Grinell har läst, och uppskattar hur Sörlin lyfter fram museerna som nyckelplatser där kultur och kunskap kan mötas och där medborgare kan “veta tillsammans”.
I årets sista nummer har våra skribenter blickat bakåt över dessa tjugo år av utställningshistoria utifrån olika perspektiv: museernas förändrade uppdrag, utställningstexter, arbetssätt, utställningsmediets utveckling och museernas digitala omställningsarbete. Utöver jubileumstexterna bjuder vi också på utställningsrecensioner från Helsingfors och sydkoreanska Busan samt en tillbakablick över utställningsåret 2025.
Som ”digital museiperson” blir man både generalist och specialist på samma gång. Aron Ambrosiani blickar tillbaka på tjugo år av kontinuitet och förändring i museernas digitala omställning.
I december reflekterade styrelsen i Utställningsestetiskt forum, den förening som ger ut Utställningskritik, över utställningsåret 2025.
Arte Museum i sydkoreanska Busan följer koreansk kutym i sin instagramvänlighet. Varenda liten millimeter hade passat i en influencers flöde, och influencers fanns där bland besökarna, med kameran i högsta hugg. Var detta allt som krävdes för att damma av begreppet ”museum” i ungdomarnas ögon? Lotus Floberg har besökt.
Olov Amelin blickar bakåt och framåt i utställningsmediets historia. Vad har han sett under sina många år i utställningsvärlden och vad tror han vi kommer se mer av framöver?
Lena Landerberg har arbetat länge med utställningar. I Utställningskritiks serie blickar vi tillbaka på vad som hänt på området under tidskriftens existens, och mycket har förändrats. Gäller det även hur vi skriver våra utställningstexter?
Irène Karlbom Häll ser tillbaka på sina erfarenheter inom utställningsbyggandet. Hon beskriver hur hon sett att arbetet förändrats under hennes verksamma år.
Helsingfors har långt gångna planer på en ny stor museibyggnad för Arkitektur- och designmuseet, som staden hoppas bli en viktig turistattraktion. Staden och privata finansiärer storsatsar på projektet som har en budget på 150 miljoner euro, men kommer även innehållet vara en storsatsning? Det frågar sig Carl Sebastian Lindberg efter ett besök på det nuvarande museet.
I Utställningskritiks serie av jubileumstexter skriver Sofie Bergkvist om förändringen av perspektiv i utställningar. Efter två decennier av arbete för att öppna upp, inkludera och bredda perspektiven ser hon nu en ökande försiktighet i branschen och reflekterar över risken att museer i Sverige ska drabbas av liknande politisk styrning som under året utvecklats i USA.
I årets fjärde nummer har våra skribenter besökt utställningar i några olika delar av Sverige: Bunge, Stockholm, Gustavsberg, Vadstena och Göteborg. Fler artiklar än vanligt är dessutom från våra återkommande skribenters utlandsbesök, något som gör det möjligt att sätta utställningar i Aten, Paris och Dubrovnik i relation till svensk utställningsverksamhet.
Lena Boëthius har besökt Röhsska museets basutställning ”Designhistorier”. Den får henne att att undra hur museet ser på begreppen konst, design och konsthantverk och vilka historier besökaren egentligen möter.
En ny interaktiv utställningsdel har i höst invigts på Sancta Birgitta klostermuseum, där man med modern teknik och efter ett omfattande forskningsprojekt kan bjuda in besökarna till kyrkorummet i Vadstena anno 1470. Pia Cederholm steg villigt in i tidsmaskinen.
Gustavsbergs porslinsmuseum bjuder på en välgjord, lärorik basutställning om porslinsfabrikens historia och dess roll i folkhemmets framväxt. Men jubileumsutställningen ”Dukat till fest!” missar sin chans – istället för glädje, gemenskap och överdådiga dukningar möts besökaren av en märkligt dyster och ensam tillvaro.
