den 13 Junii 1794
ARMFELT efterlyst
Finlands nationalmuseum Helsingfors
091120-101121
Projektledare: Helena Edgren
Innehåll och manuskript: Jouni Kuurne
Utställningsarkitektur och grafik: Tomi Nikander
Utställningsassistent: Hanna Forssell
Snickeri och utställningsbygge: Reijo Pasanen och Jari Valo
Ljus: Heli Nikunen
Producent: Liisa Erä-Esko
Den stora utställningen ARMFELT efterlyst, är en magnifik uppvisning i tidig konstindustri och ädelt hantverk från 1700-talets slut. Här finns Gustaf Mauritz Armfelts hela förmögenhet av möbler, ryska och franska, bordsserviser i empirestil, vapen, uniformer med prydliga ordnar, italiensk grafik, fina kartor, statyer, porträtt av sig själv, familjen och älskarinnor, klockor, smycken, sällskapsspel och en väldig korrespondens, främst brev till frun och den äldsta dottern. Haydn klingar i bakgrunden – Armfelt påstod att Haydns musik förföljer honom. Uställningen övertygar nästan besökaren om att materian, om än livlös, kan göra människan odödlig.
I Nationalmuseets aula har man byggt en stor Europakarta på golvet, där Armfelt i som liten pappfigur rör sig mellan olika länder som i ett tärningsspel och träffar furstar och vackra damer. Idén är trevlig, men nästan onödig, för hans jättelika resväskor och annat imponerande lösöre är spektakulärt nog. Det är livets teater, livets maskerad, som han byggde omkring sig, själv alltid i huvudrollen.
Gustaf Mauritz Armfelt är ju finsk, en pojke från Juva i Marttila, som redan som barn uppfostrades till soldat, och fick sin officersexamen i Karlskrona. Han blev Gustav III:s överkammarjunkare redan som 22-åring och delade med honom det livliga intresset för teater.
Hans eget liv är som ett drama med många melodramatiska och otroliga episoder. Att bli dubbad till riddare, att bli dömd till döden för landsförräderi och att bli benådad, är typiska vändpunkter som följde tätt på varandra efter Gustav III:s tidiga död. Armfelts kameleontliknande karriär slutade med att han 1811 lämnade Sverige och flyttade till S:t Petersburg för att bli Alexander I:s generaladjutant och fick handha Finlands affärer.
Armfelts fasta punkt i Finland var Åminne gård i Halikko, nära Åbo, där hans fru, den svenska grevinnan Hedvig de la Gardie, bodde med familjens barn då Gustaf Mauritz var ute i Europa som krigare eller landsflykting eller diplomat. Först under de sista åren ville Armfelt stanna längre perioder i Halikko, men avled i sitt sommarhus i Tsarskoje Selo i S:t Petersburg, blott 57 år gammal.
Armfelt bär fortfarande glorian av en gudomligt vacker man, bysterna av honom avbildade honom som en klassisk hjälte. I samskolans historieundervisning för 50 år sedan kallades han Nordens Alkibiades.*
När släkten Armfelt dog ut, skänkte den sista arvingen den jättestora förmögenheten av möbler, husgeråd etc till Nationalmuseet. Allt det personliga är noggrant sparat. Bland annat en lädersandal, som hörde till en folkdräkt från Dalarana. Den använde Armfelt när han visade sig i Mora. Vilken skådespelare!
* Alkibiades var en krigare och statsman i antikens Grekland, vän med Sokrates. Hans liv var lika brokigt som Armfelts. Men frågan är om han var lika vacker…
Text: Maria Laukka
Utställningsbild: Finlands Nationalmuseum
Porträttbild (beskuren): Teresa Galenius
Maria Laukka är konstkritiker, barnkulturforskare och innehavare av Ekenäs antikvariat i Finland
