Sedan öppningen i januari 2009 har Porschemuseet i Zuffenhausen, en förstad till Stuttgart , haft över en halv miljon besökare. Ambitionen är att locka människor från hela världen för att ge dem en fascinerande, spännande och mångsidig bild av Porsche. Själva uttrycker de sig om museet som en plats för ”display of the corporate history”.
Byggnaden i sig är sevärd. Den spektakulära arkitekturen ger en känsla av att den svävar lite i luften, som ett rymdskepp som nyss landat mitt i Zuffenhausen. Fasaden är likt ett ormskinn täckt av flexibla glänsande plattor och hela konstruktionen är unikt i sitt slag där den står på tre enorma pelare.
Inne i museets relativt lilla entréhall möts jag av en stor glasvägg med utsikt in mot Porsches verkstad, museets hjärta. Jag får en direkt insyn i verksamheten och kan betrakta hur de arbetar med bilarna. Denna transparens ger en känsla av intimitet och signalerar en stolthet och självsäkerhet i det Porsche gör. Från entréhallen leder sedan en lång avsmalnande trappa upp och in i bygganden, upp till utställningen. Spänningen kommer krypande på vägen upp och förväntningarna stiger.
Väl uppe möts jag av ett stort, luftigt utställningsrum som med linjer, ramper och olika etage ger intrycket av att vara fyllt med gator och broar. Det första som ögonen faller på är en skinande blank och silvrig bilmodell. Det är Typ 64 som tar plats och visar upp sig, den första bilmodellen som anses ligga till grund för det som sedermera utvecklades till företaget Porsche. Det känns speciellt att se denna första form som allting byggts upp kring. Strax inser jag dock att modellen framför mig är en replika och tyvärr avtar något av min fascination.
Som besökare kan jag nu välja var jag ska gå, om jag ska börja med den kronologiska berättelsen om företaget före 1948, året då den första riktiga Porschebilen tillverkades, eller bege mig ut i huvudutställningen som handlar om Porsche efter 1948 med nedslag i historien och fördjupningar i företagets kärnvärden och framgångsfaktorer. Flödet känns till en början lite otydligt och ostrukturerat men jag bestämmer mig snart för att det inte gör någonting och kliver rakt ut i myllret av bilar och bildelar. Ett myller av bilar är precis vad det kan uppfattas som. Förvisso ett väldigt snyggt myller, men med oklara avgränsningar flyter allt snart samman till ett enda stort Porsche-showroom.
Långsamt påbörjas vandringen bland Porsches många bilmodeller för att sakta ta oss igenom historien och leda besökaren uppåt i byggnaden. Det finns inga avspärrningar mellan besökaren och bilarna, ingenting som egentligen hindrar mig från att kliva fram och känna på lacken. Men känslan finns ändå där, genialiskt inbyggd i designen, en känsla av var gränsen går mellan mig som besökare och bilen som utställningsföremål.
Jag stannar till när den långa raden av bilar bryts av med en Porsche 956 som kör upp och ner i taket. Läser att i tillräcklig hög hastighet så kan den här bilen, rent teoretiskt, köra upp och ner och känner en svindlande knut i magen. Annars känner jag inte så mycket, läser inte mycket, går mest bara runt och tittar på de snygga bilarna, detaljerna, formerna.
Design och arkitektur är centralt i utställningen, varenda detalj är genomarbetad och passar in i helheten. Det är modernt, vitt, raka linjer och hårda vinklar. Detaljer som specialdesignade toalettskyltar och förvaringsskåp höjer känslan av kvalitet. Museets invändiga väggar är tiltade, detta ihop med de sluttande ramperna skapar en känsla av att bilarna är i rörelse. Praktiska detaljer som ljus, teknik, ventilation och handledare är integrerade i designen från start och som besökare uppfattar jag dessa mer som linjer tillhörande designen än funktionella måsten
Museet är genomtänkt och välarbetat, ett exempel är den fantastiska akustiken. Trots den stora rymden och de hårda materialen störs jag ingenstans i utställningen av ljud som inte hör till den specifika platsen, en viktig detalj som gör att man som besökare kan lägga fokus på rätt saker. Ingenting i utställningen får egentligen chansen att överrösta bilarna. Det åttiotalet Porschebilar som står i utställningen tillåts tala för sig själva och kompletteras endast med diskreta texter och budskap. På så sätt är utställningen väldigt visuell, med tydligt fokus på att visa upp bilarna, stjärnorna.
Jag utmanas aldrig med en avvikande design, inga färger eller material skiljer sig från helheten. Bilarna är det centrala, placerade i en miljö där de naturligt hamnar i fokus och som förstärker känslan av exklusivitet. Den bakomliggande tanken är säkert att låta designen vara ren och konsekvent för att inte stjäla uppmärksamheten från de centrala objekten. Jag frågar mig vad som skulle hända om man lyft ut alla bilar ur utställningen. Lokalerna i sig skulle troligtvis fungera lika bra för en utställning med exempelvis modern konst
Jag funderar på vem museet egentligen riktar sig till. Är det främst den redan frälste Porscheägaren som ska gå runt och njuta av fina bilmodeller? Som ordinarie besökare måste jag säga att jag saknar att uppleva Porsche. Ska inte Porsche stå för känsla, fart och lyx, mullrande motorer och exklusiv läderdoft? Hur känns det att faktiskt sitta i en Porsche undrar jag? Precis före utgången passerar jag några ljudduschar där jag för första gången får höra ljudet av olika Porschemotorer. Tyvärr kommer de för sent i utställningen och saknar dessutom ordentlig inramning. De flesta besökarna jag ser passerar inte ens under duscharna
Besöket tar slut men frågor hänger kvar. Var finns reflektioner kring Porsches engagemang och position i samhället nu och i framtiden? Ingenstans talar man om ambitioner och utveckling, något som borde vara självklart med tanke på dagens debatter och diskussioner kring miljö och energi.
Sammanfattningsvis är Porschemuseet spektakulärt, välarbetat och sevärt. Jag häpnas över den uppseendeväckande byggnaden, den rakt igenom stilrena interiören och de fantastiska bilarna. Förvänta dig dock inte att ”uppleva Porsche”, att möta något utöver de rent visuella intrycken. För att återkoppla till Porsches egna ord så är museet verkligen en display, en ”display of the corporate history”.
Text: Lina Hagberg, utställningsproducent Expology AB
Foto: Porsche museum
