Under vårvintern debatterades det svensk-afrikanska museinätverket SAMP:s öde i Svenska Dagbladet. En av dem som deltog i debatten var Peter Johansson, chef på Vänersborgs museum. Här publicerar vi hans inlägg med förhoppning att väcka större uppmärksamhet kring den här viktiga frågan.
I SvD (28/2) skriver förre ambassadören Sten Rylander om den beklagliga nedskärningen av svenskt kulturbistånd till bland annat Afrika. Ett exempel som lyfts fram är hur det interkontinentala museinätverket SAMP (Swedish-African Museum Programme) drabbas.
SAMP bildades med stöd från Sida år 1989 som ett nätverk mellan svenska och afrikanska museer. Initiativtagare var Oumar Alpha Konaré, sedermera president i Mali. Sedan nätverket utvidgats till att omfatta även Asien och Central- och Latinamerika har över 40 svenska lokala, regionala och nationella museer engagerats i en lång rad samhällsprojekt med motsvarande antal museer på nämnda kontinenter.
Utmärkande för SAMP har varit ett innovativt nytänkande där museerna i samverkan med lokala samhällen verkat som brobyggare för demokrati och fattigdomsbegränsning. Detta arbete har skett genom arrangerande av ett stort antal möten, workshops, kurser, utbildningar samt utställnings- och bokprojekt.
Tillsammans med andra samhällsaktörer har museerna genom SAMP öppnat en unik dialog över såväl nations- som kulturgränser. Genom egeninsatser från deltagande aktörer har de ekonomiska kostnaderna varit mycket moderata i jämförelse med många andra biståndsprojekt.
Efter att själv ha varit aktiv i SAMP:s arbete under drygt 20 år har jag på plats i bland annat Namibia och Sydafrika bevittnat hur SAMP, genom de lokala samhällenas deltagande och medskapande i ett stort antal projekt, har lyckats stärka utsatta människors identitet och självkänsla och därigenom skapat den stolthet som är en förutsättning för en väg ut ur fattigdom mot hållbar demokrati.
Det kulturbistånd som riktats till SAMP har givit en utväxling på en nivå som man sällan bevittnar. Genom spin-off-effekter har museiprojekt bland annat utmynnat i långvariga partnerskap mellan svenska och afrikanska kommuner, högskolor och universitet. För en livskraft krävs emellertid en fortsättning och kontinuitet av den ständiga förnyelseprocess SAMP står för.
Museerna har visat sig vara institutioner med ett högt förtroendekapital i de flesta av de samhällen där SAMP verkat. Man har därmed kunnat fungera som en brobyggare och skapare av offentliga arenor på såväl det lokala som det internationella planet. Att dessa broar, genom indraget bistånd, nu riskerar att rivas spolierar två decenniers framgångsrikt arbete. Det finns i dag inte heller något annat nätverk med förmåga eller vilja att axla den mantel som nu är på väg att falla från SAMP:s axlar. Det är, för att använda Sten Rylanders ord, skandalöst!
Text: Peter Johansson
PJ är chef på Vänersborgs museum.
Artikeln har tidigare publicerats under rubriken ”Skandalöst att dra in bistånd” (SvD 8/3 2012).
Läs även intervjun med SAMP:s vd Elisabet Olofsson i #1 2012 av UEForum.
Läs mer om SAMP på deras hemsida.
Fler inlägg i debatten från februari och mars i år hittar du via svd.se/kulturdebatt.
