Flemming Bau
Fortœllingens rum. Billeder og tanker om udstillinger 1969–2009
Forlaget Hikuin
Den danske utställningsdesignern Flemming Bau har med hjälp av en estetiskt tilltalande bok sammanfattat sina fyrtio år i museibranschen. Det har blivit en läcker och bläddervänlig volym som samtidigt bjuder på verklig inspiration inför nya utställningsproduktioner. Varför utger inte våra svenska producenter liknande verk? undrar Pia Cederholm förtrytsamt.
Förlaget Hikuin utanför Århus ger sedan 1974 ut genomarbetade publikationer om arkeologi och kulturhistoria. Deras utgivning är väl värd att följa. UEForum skrev senast om Ole Strandgaards Museumsbogen från samma förlag. Den här boken av Flemming Bau ingår i serien Dansk Tidsskrift for Museumsformidling och har fokus på hur arbetet med stora utställningsproduktioner kan se ut, från de första skisserna till det färdiga resultatet. En del av de projekt Flemming Bau beskriver har till och med stannat på idéstadiet i väntan på finansiering. De förtjänar ändå en plats i boken.
Flemming Bau är både konstnär och producent. Han har därför ofta ansvarat även för illustrationerna och det grafiska materialet till de danska och tyska utställningar han varit delaktig i. Det verkar som om han behärskar alla tekniker, från elegant realistiska akvareller till stora väggmålningar och nästan sakrala textilvävar. Han har en uppfriskande helhetssyn på utställningsskapande: besökaren ska både möta rumslighet och detaljrikedom. Då väljer man för varje enskild del i utställningen det grepp som fungerar bäst, oavsett om det är klassiska montrar, dioramor med dockor eller pedagogiska planscher. Ibland är den vimlande folkmassan i bakgrunden utskuren i trä eller metall. Ibland behövs det ingen text heller – det kan räcka att som jämförelse lägga ett modernt föremål intill det arkeologiska fyndet.
Framför allt är Flemming Bau en berättare som hela tiden söker nya vägar att nå fram till publiken. Hans tankar om tinget och den historia en lyhörd yrkesman kan locka fram ur dem bildar en hel utställningsfilosofi. ”Det är ett skelett, inte en människa – det är ett fynd – i nutiden från dåtiden – det är döda ting som de levande finner – det är vi som måste blåsa liv i fynden” (min översättning).
Det som gör Flemming Baus bok så inspirerande är dels alla fina bilder, dels reflektionerna kring hur man skapar välfungerande utställningar, hur han och de andra i produktionsteamet resonerade medan idéerna växte fram. Men jag blir också förtjust i den anspråkslösa tonen som samtidigt röjer en stor kärlek till museiföremålen. Entusiastiskt berättar han om en resa till Mali där han köper ett 40 kg tungt saltstycke och forslar hem till en utställning i Danmark. Han brinner också för att publiken verkligen ska förstå basfakta, till exempel att de äldsta arkeologiska lämningarna ligger längst ner så att man bokstavligen måste gräva sig ner till historien. Och så illustrerar han förstås detta med en utsökt akvarell.
Jag undrar just varför det känns så avlägset att en svensk utställningsproducent skulle få ge ut en sådan här bok.
Text: Pia Cederholm
Bilder ur boken Fortœllingens rum
PC är UEForums chefredaktör.
