Fornsalen, Malmö Museer 1978–2013
Utställningsproducent: Bengt Salomonsson
Formgivare: Ingeborg Roth
Medarbetare: Sven Rosborn
När Fornsalen på Malmö Museer nu stänger efter 35 aktiva år går en utställningsestetisk epok i graven. Det som en gång var modernt blev så småningom reaktionärt. Vad kan man utläsa om idéer och föreställningar vid en tillbakablick? UEForum bad Sofia Winge, som har specialstuderat Fornsalens ideologiska innehåll, att guida oss genom utställningen för absolut sista gången.
Ett ganska intetsägande anslag möter oss som besökare då vi träder in i den förhistoriska utställningen Fornsalen på Malmö Museer. Färgsättningen i brunt, grönt och beige är bleknad, heltäckningsmattan nött av tidens tand. Det ligger nära till hands att uppfatta Fornsalen som en passage mot museets övriga utställningar, inte minst då vi möts av skyltningen till den tillfälliga utställningen Mode utan midja i stora bokstäver på väggen.
Då vi går vidare och tittar in i de mörkblå väggmontrarna, ser vi en mängd artefakter uppradade på juteväv, belysta av ett varmt, gulaktigt ljus. Till fantastiska fynd av pilspetsar, keramik, djurben och mänskliga kvarlevor hör bleknade lappar med korthuggen information. I vissa fall finns förklarande svartvita fotografier eller skisser bredvid föremålen. Arkeologiska beteckningar som stenyxa, tjocknackig yxa och skivskrapa nyttjas flitigt.
Det är en positivistisk tolkning av förhistorien som presenteras. Genom sten-, brons- och järnålder driver teknologiska framsteg utvecklingen framåt. En rekonstruerad gårdsmiljö är ett tacksamt avbrott i ”artefaktfrossan”, liksom en stor gravhög sedd i genomskärning. Intill gravhögen finns gravurnor och glasmontrar med skelett, för att visa hur gravskick har förändrats genom förhistorien. Men människorna är på ett märkligt vis inte närvarande, trots att deras kvarlevor befinner sig rakt framför oss …
Vilka tankar präglade egentligen uppförandet av Fornsalen? Vad vi i dag kanske betraktar som mossigt eller förlegat måste trots allt en gång ha varit högaktuellt och trendigt. Min uppsatspartner Anna Axelsson och jag bestämde oss våren 2012 för att göra en utställningsanalys, där vi i stället för att stanna vid att förkasta och kritisera, analyserade Fornsalen ur ett idéhistoriskt perspektiv. Vi ville skapa förståelse för hur Fornsalen relaterar till sin samtid. Genom att betrakta Fornsalen i relation till tidsandan, fick vi också en inblick i museiutvecklingen sedan slutet av 70-talet.
Vid tiden för publiceringen av denna artikel har Fornsalen, som representerar ett utställningsspråk som länge var förhärskande i museivärlden, lämnat plats för nya ideal och värderingar. Rivningen har påbörjats, och den nya historiska utställningen Din historia, som innefattar förhistorisk tid och medeltid, är planerad att invigas 2014. Men innan vi helt lämnar Fornsalen och blickar framåt, går vi här tillbaka till tiden för invigningen 1978. Hur var utställningen tänkt att uppfattas av oss som besökare?
FORNSALEN I ORIGINALSKICK
Genom åren har otaliga besökare vandrat genom Fornsalen som tycks ha stått oförändrad trots den snabba samhällsutvecklingen. Men utifrån den kunskap vi fått om Fornsalen, framför allt genom intervjuer med några av dem som var involverade i utställningsarbetet, förstår vi att vissa detaljer som försvunnit eller tillkommit trots allt har varit väsentliga för uppfattningen av utställningen i sin helhet.
Kanske skulle vårt första intryck ha blivit annorlunda om vi vid ingången till Fornsalen mötts av den stora, färgglada målning föreställande en grävmaskin, som från början upptog väggen. Enligt en av de utställningsansvariga ska målningen ha varit avsedd att associeras med avbaningen av jordlagren i samband med Miljonprogrammets bostadsbyggen, då Fornsalen var ett resultat av de många arkeologiska fynd som uppkom i samband med dessa grävningar.
Inne i utställningen måste vi förstås tänka bort smärre förändringar som i dag förtar helhetsbilden, såsom nött och bleknat material. I utställningens första rum, på väggen till höger, fanns en iögonfallande målning av en hjort. Ett liten mörk fönsterglugg utgjorde ursprungligen plats för en projektor, och vi får föreställa oss att det en gång hölls bildvisningar i detta rum. Bilder projicerades på väggen där den i senare tid tillkomna texten Mode utan midja idag dominerar, den som skapar intrycket av Fornsalen som en passage till museets övriga utställningar.
I Fornsalens sista del, järnåldersdelen, fanns fram till 1990-talet en stor vävstol som var tänkt att utgöra ett interaktivt moment i utställningen och som skulle anspela på temat textilproduktion. Av våra intervjuer har vi förstått att det utifrån detta tema fanns en önskan om att levandegöra förhistoriens människor genom att visa dockor iförda förhistoriska klädesplagg. I dag vittnar endast några få artefakter som sländtrissor och nålar om dessa intentioner.
Vävstolen kan ses som ett av flera exempel på hur det ursprungliga formspråket i utställningen förlorade fokus med tiden och därmed hur Fornsalen kan uppfattas i vår egen samtid. För många museipersoner som varit verksamma länge i branschen innebär ett besök i en utställning som Fornsalen troligtvis en nostalgiresa till 70-talet. För oss som inte har tagit del av denna epok av museiutvecklingen kan det vara mer intressant att i stället för att förkasta försöka förstå utställningen som ett barn av sin tid.
Text och foto (där ej annat anges): Sofia Winge
SW har en fil.kand i förhistorisk arkeologi och en MA i museologi.
Den uppsats Sofia Winge skrivit tillsammans med Anna Axelsson heter ”Fornsalen på Malmö Museer. En utställningsarkeologisk undersökning” och kan laddas ner.
