Nu har jag varit på Wellcome Collection i över två månader och stortrivs med min nya tillvaro. Mina arbetsuppgifter är väldigt varierande, alltifrån att följa med på olika möten och göra research för kommande utställningar till att formulera projektidéer och skriva ansökningar. Den största arbetsuppgiften är att ingå i teamet för utvecklingsprojektet ”The Reading Room”. Här har jag särskilt ansvar för att ta fram idé och innehåll till temat Food.
The Reading Room är tänkt som en helt ny publik plattform som ska bygga en bro mellan utställningsverksamheten och biblioteket med dess samlingar. Det är inte en utställning i vanlig bemärkelse, det är snarare en startpunkt för besökaren att själv söka sig vidare till fördjupad kunskap. Ett tiotal teman ska skildras: Breath, The Face, Faith, Alchemy, Pain, Visualising the Body, Food, Travel och Mind.
Tanken är att The Reading Room ska få flera funktioner: det ska vara en plats där besökaren kan titta på intressanta och intrikata föremål, främst ur samlingarna; det ska finnas rika möjligheter att fördjupa sig i olika ämnesområden men också att göra saker på ett mer undersökande plan. Där ska erbjudas olika slag av programverksamhet, men man ska lika gärna kunna slå sig ner för att läsa eller vila sig lite grann. Till det fysiska rummet planeras också en digital plattform, som leder den nyfikna användaren vidare in i samlingarna och i de olika ämnesområdena.
En utmaning i The Reading Room är att stimulera besökarens lust att själv undersöka och fördjupa sig utan att det blir alltför övertydligt men heller inte så abstrakt att det upplevs som för avancerat. Vad triggar besökaren att vilja stanna till och fokusera kring ett ämne, ett föremål, en aktivitet?
För att få en bättre uppfattning om hur besökare interagerar med föremål och arkivmaterial genomförde vi ett test i ett litet utställningsrum på Wellcome Collection – The Lightbox. I rummets mitt placerades ett stort bord och längs väggen ställdes ett skåp med hyllor och lådor. Skåpet fylldes med föremål som vigvatten, nackkrage, spel, vykort, böcker och en hel del annat. På bordet lades olika verktyg och material, som pennor, papper, linjal, lera med mera.
Foto: Daisy Froud AOC
Under fem dagar genomfördes 65 olika fokusorienterande övningar. Alla övningarna inbegrep moment där personerna först fick välja föremål och därefter ta föremålet till bordet och där undersöka/agera/relatera till det valda föremålet. Övningarna ändrades lite hela tiden, främst med avseende på regler kring vad personerna fick göra eller inte göra, för att försöka få en uppfattning om hur de reagerade. Övningarna avslutades med en intervju, där personerna fick berätta mer om hur de kände under övningen och hur de såg på sin upplevelse.
Foto: Daisy Froud AOC
Testprojektet leddes av Daisy Froud från arkitektgruppen AOC som har en gedigen erfarenhet av att jobba med delaktighet och processledning. Testet annonserades på hemsidan och utanför utställningsrummet. Det var öppet för alla besökare att delta i den mån det fanns tid och utrymme. Jag jobbade under en dag med att leda övningarna tillsammans med Daisy. Det kom en jämn ström av besökare under hela perioden. De flesta kände inte till testet men blev nyfikna, medan några hade läst om det och kom dit just i syfte att delta.
Vi möttes av överväldigande intresse, engagemang och nyfikenhet från dem som deltog i testet. De allra flesta tyckte det var roligt och tankeväckande att göra övningarna och ville gärna fortsätta att aktivt ingå i undersökningen. Många uttryckte hur fantastiskt de tyckte det var att få röra vid föremålen och också att få använda dem – som att prova nackkragen, testa blodtrycksmätaren, läsa i boken, spela spelet … De flesta saknade inte alls den ”vanliga” förklarande museitexten, utan uttryckte i stället att de upplevt det som befriande att förutsättningslöst få fundera kring föremålet och dess användning.
Foto: Clara Åhlvik
Men det resultat som förvånade oss mest var att det verkar finnas en hunger bland vuxna besökare att själva få skapa: många testpersoner började självmant rita, konstruera, måla, pyssla och skapa små arrangemang. En deltagare som jag intervjuade byggde ett helt litet altare för den lilla plastflaskan med vigvattnen. Han var själv förvånad över att han fått en sådan lust att skapa något kring föremålet. Helt uppriktigt konstaterade han att de flesta museer utformar sina öppna verkstäder för barn och barnfamiljer och att man som vuxen inte känner sig bekväm i den miljön.
Vi i projektteamet fick en riktig injektion efter att ha genomfört testet. Vi verkar vara på rätt väg! Kanske kan The Reading Room fylla ett verkligt behov och ha potential att bli en genuin arena för nyfikenhet, görande, fokusering och fördjupning?
Till sist – de stora snackisarna vad gäller utställningar just nu i London är Ice Age Art och Pompeji-utställningen Life and Death på British Museum samt David Bowie is på Victoria & Albert Museum. Alla tre är stora publiksuccéer och förbokning helt nödvändig. Bowie leder ligan överlägset. När jag bokade biljett i mitten av mars var första lediga tid 21 maj. Senast annonserade V&A att de hade några tider kvar i augusti … Sådana utställningar vill man ju göra!
Text: Clara Åhlvik
CÅ är utställningsproducent.
