Museumsnytt 2013:1
Danske Museer 2013:1
Spel och interaktivitet vid Garborgsentret och NTNU Vitenskapsmuseet, en utställning om unga sjömän på Hvalfangstmuseet och en internationellt uppmärksammad tecknad serie om Grönlands forntid. UEForum tar reda på vad som händer hos grannarna.
Årets första nummer av norska Museumsnytt har temat spel och lärande. I sydvästra Norge finns Jærmuseet, ett regionalt kunskapscenter som består av ett flertal enheter. Under 2009 utnämndes det till ”Årets museum” i Norge och tilldelades den internationella Micheletti Award för bästa teknologiska museum. En av Jærmuseets enheter är Garborgsentret, en nationell förmedlingsarena som är tänkt att inspirera till samhällsengagemang och vara en social mötesplats där besökaren också ska kunna läsa och skapa, i en miljö där utställningar har en tät koppling till det bibliotek som också finns. Garborgsentret har fått sitt namn av författarna Arne och Hulda Garborg, vars breda engagemang för en rad olika frågor präglar utställningen.
Filmskaparen och journalisten Per A D Jynge har besökt centret och beskriver en grå byggnad fylld av värme. Därinne samsas så varierande teman som språk, sexualitet, religion, militärväsende, dans och folkdräkter om utrymmet, men utan att det uppfattas som rörigt. Jynge upplever att utställningen fungerar som en ”anarkistisk provsmakning”. Varje ämne är kopplat till en interaktiv station och fokuserar på att stimulera besökarnas olika sinnen och inlärningsstilar. Utställningens ”pärla”, enligt Jynge, är spelet Strid där besökarna kan dela upp sig i lag och debattera om språk. Spelets kärna utgörs av två centrala teman i författarparet Garborgs liv – språket som identitetsbärare samt kampen för yttrandefrihet. Recensionens slutsats är att utställningen skapar en välfungerande dynamik mellan digital och fysisk interaktion.
Användandet av smartphones anklagas ibland för att isolera oss människor från varandra i det offentliga rummet. På vilka sätt kan de smarta telefonerna få oss att börja se oss omkring i stället? Projektledare Arnfinn Stendahl Rokne beskriver hur NTNU Vitenskapsmuseet har arbetat med spel i utställningssammanhang – spel som besökaren laddar ner till sin smartphone. Museets flitigaste besökare är familjer med barn upp till tio år, och spelen har anpassats därefter. En mycket stereotyp professor – Ernst – vars främsta attribut är vit mustasch, flint och runda glasögon, sänder ut spelaren på olika uppdrag. Spelaren ska samla föremål till museet, föremål som finns i fysisk form i utställningarna. Syftet är att besökaren med spelets hjälp ska få upp ögonen för utvalda föremål och de sammanhang de är sprungna ur. Förra året utvecklades ytterligare ett spel, också det med syftet att få besökarna att lyfta blicken mot montrarna: Afghanistan – den gjemde historien, kopplat till en utställning med arkeologiska föremål från norra Afghanistan.
Chefredaktör Signy Norendahl har besökt Hvalfangstmuseet i Sandefjord och samtalat med konservator Dag Ingemar Börresen och museipedagog Inger-Lise Achenhausen om utställningen Förstereis som öppnade i höstas. Under 1950- och 60-talet var 36 000 norrmän ute till sjöss, antingen för valfångst eller med handelsflottan. Av dem var 9 000 mellan 15 och 19 år gamla. Trots att det handlar om en stor grupp människor fanns mycket lite kunskap om deras liv, det vill säga fram till år 2009 då museet påbörjade det omfattande dokumentationsarbete som ligger till grund för utställningen. 1960-talets tonårstjejer lyser dock med sin frånvaro i arbetet. De mycket få kvinnor som arbetade till sjöss var ofta äldre. För att få en balans mellan könen i utställningen försökte projektgruppen nå ut till tonårskillarnas generationskamrater som stannade kvar på land. Vad hade de för valmöjligheter som 15-åringar? Uppropet misslyckades – projektgruppen fick bara in två svar. Fokus i utställningen ligger därför på tonårskillarna. Syftet med utställningen är inte att bli en nostalgitripp för gamla sjömän, utan i stället något för dagens ungdom som likt de 9 000 tonåriga sjömännen står inför många vägval. Då var sjön en möjlighet för den som inte ville eller kunde fortsätta gå i skolan. Vad har ungdomar för valmöjligheter idag?
Som vanligt kan du läsa numret i sin helhet på www.museumsnytt.no och numera också följa tidskriften på Facebook.
Årets första nummer av Danske Museer utgår från temat forskning – säsongens nya superord, som det kallas i ledaren. I den nya museilag som utarbetats i landet har nämligen kraven ökat på forskningen vid de statliga museerna. Forskare vid museer måste numera ha minst en PhD (doktorsgrad) för att få tillgång till forskningsmedel via Kulturdepartementet. Chefredaktör Line Hjort Christensen hoppas bland annat att dessa ökade krav ska kunna leda till nya ramar och nätverk som ger forskarna möjlighet att mötas tvärs över museer och universitet för att framlägga, diskutera och i positiv mening utöva den kritik som är avgörande för om en undersökande aktivitet och resultaten av den håller, för att ge den tillräcklig tyngd och betydelse för andra forskare och slutligen för en bredare offentlighet. Museiforskningen blir på det sättet inte bara till gagn för museerna, publiken och förmedlingen utan bidrar också till en generell uppgradering av forskningen på danska kunskapsinstitutioner.
Den bild som pryder tidskriftens omslag härrör från en internationellt omtalad tecknad serie om Grönlands forntid – resultatet av ett projekt som pågått sedan år 2006 och som har lett till en rad ringar på vattnet. Martin Appelt från Nationalmuseet i Köpenhamn beskriver hur allt började. År 2001 avslutade Nationalmuseet återbördandet av drygt 35 000 etnografiska och arkeologiska föremål till Grönlands Nationalmuseum och Arkiv i Nuuk. Detta ledde till en utställning på respektive nationalmuseum, till upprättandet av Sila – Nationalmuseets Center för Grönlandsforskning, artiklar i såväl dansk som grönländsk press, verket Grönlands forhistorie samt till inrättandet av arkeologisk-etnologiska fältskolor för gymnasie- och universitetsstuderande. Trots allt detta upplevde initiativtagarna att de inte nådde ut till alla önskvärda målgrupper. Med hjälp av konstnären Nuka K Godtfredsen togs det fram ett förslag på en tecknad serie baserad på tillgänglig kunskap om forntidens Grönland, vilken togs väl emot av ett grönländskt företag som arbetar med undervisningsmaterial.
Appelt beskriver fördelarna med att arbeta med serier – hur de kan rekonstruera, visualisera och, framför allt, befolka forntiden. I dagsläget pågår arbetet med seriealbum tre av fyra. Det första tar avstamp i hur livet på Grönland var för ca 4 500 år sedan och fortsätter sedan kronologiskt. Varje album innehåller 52 sidor fulla av akvarellmålningar. Och arbetet tar tid. Utöver konstnärens höga krav på sitt eget arbete ligger grundliga studier och diskussioner bakom varje bild. Det konkreta och visuella i seriemediet kräver många svar från de arkeologiska källorna.
Serien har fått ett varmt mottagande såväl nationellt som internationellt och används idag i skolundervisningen på hela Grönland. Inte nog med det – ytterligare en ring på vattnet är utställningen Qanga – tegnet forntid som består av Godtfredsens fristående illustrationer ackompanjerade av specialskriven musik. Utställningen ska ut på internationell turné under detta år. Godtfredsen är också inblandad i utformningen av en kommande utställning om Grönlands forntid som kommer att visas på Nationalmuseet i Nuuk.
Vidare fortsätter intervjuserien Den nye museumshistorie, en serie djupgående samtal med museikvinnor och -män som bidragit till att teckna ”den nya museihistorien”. Denna gång har kurator Annesofie Becker intervjuat konsthistorikern, arkeologen och antikvarien Mogens Bencard, i branschen sedan 1960-talet och för evigt förknippad med den antikvariska samlingen i Ribe, en av Danmarks äldsta städer som ligger på sydvästra Jylland.
I vanlig ordning avslutas tidskriften med en utförlig genomgång av nya böcker och publikationer samt sju sidor fulla av information om vilka konst- och kulturhistoriska utställningar som är på gång i landet under våren.
Text: Ingrid Miljand
IM är UEForums redaktionsassistent samt antikvarie vid Sveriges Fängelsemuseum.
