Jag läser återigen igenom programmet till Explore, den internationella konferens som ägde rum på tre Stockholmsmuseer i början av oktober med Hands On! International och Riksutställningar som huvudarrangörer. Det var ett ambitiöst program med inriktning på kreativt lärande, ny teknik och utställningar för barn och det gällde att välja bland 30-talet föreläsningar och praktiska workshops. Många ville berätta om lyckade projekt med angelägna ämnen, inspirerande samarbeten och om digital teknik i utställningar. Det rådde ingen brist på idéer och lockande exempel.
Jag fastnade för två föreläsningar, den ena med Ann Bamford, tidigare professor på University of the Arts i London, numera Director of the International Research Agency och Director of the Education Commission, välkänd både internationellt och här i landet genom sina många föreläsningar om kulturens och de estetiska ämnenas betydelse för lärande och för en kreativ undervisning. Den andra var en presentation av ett pågående forskningsprojekt vid Linköpings universitet på Tema Barn med fyra forskare som genomför en visuell och etnografisk studie av tema- och nöjesparker, science centres, experimentverkstäder och två barnmuseer i USA. Avsikten är att samla in material för att reflektera kring frågor om den kultur som förmedlas till barn, på vems villkor och varför.
Museifolket vet att man har mycket att erbjuda skolan. Det har FUISM, också en av konferensens arrangörer, vetat sedan föreningen bildades i början av 70-talet. Då var inte museipedagogiken särskilt utvecklad och hade inte någon hög status på museerna. Det gällde att visa de resurser som fanns på museet och hur museipedagogerna som då inte var så många kunde bidra till att göra skolundervisningen levande och konkret. Den stora frågan handlade om att synliggöra museet för skolan, och att undanröja hindren för skolan att komma dit.
I dag finns väl ingen kulturinstitution som inte har barn och ungdom explicit angivet som prioriterad målgrupp. Och självklart vet alla att det är samarbete skola–museum som gäller. Många kulturinstitutioner satsar varje år på särskilda projekt för barn och unga. Både internationell och svensk forskning visar hur konst och kultur främjar inte bara de unga utan även lyfter skolan och samhället i stort. Forskningen pekar också ut vad som behöver göras för att stödja ökade kunskaper och färdigheter.
Men gapet mellan politik och praktik, mellan ord och handling är fortfarande stort. Strukturerna måste ändras så att de speglar den senaste forskningen och grunddragen i det samtida och framtida samhället. Om detta talade Anne Bamford övertygande och inspirerande i konferensens inledande keynote.
Som utgångspunkt refererade hon till ett för museet banbrytande skolprojekt kring Tizians målning ”Diana och Callisto” (1556–1559). Det väckte stor uppmärksamhet i England när National Gallery lyckades samla ihop de 100 miljoner pund som det kostade att köpa loss målningen från en privatsamling och därmed kunna garantera att den görs tillgänglig för en större publik under generationer framöver. Målningen visar det laddade, känslofyllda ögonblick när jaktgudinnan Diana upptäcker att Callisto, hennes favorit bland nymferna, blivit gravid med Jupiter.
Har då en historisk målning något att säga dagens unga som inte brukar gå på museum? I projektet som pågick under en hel termin deltog 120 skolelever på 13-14 år och 30 tonårsföräldrar. Under diskussionerna kom många svåra och komplexa frågeställningar upp. Ungdomarna diskuterade och reflekterade kring kamratrelationer, kamrattryck och medier. De unga föräldrarna pratade om omvärldens reaktioner på deras föräldraskap, om fördomar, marginalisering och isolering. De starka empatiska känslor som väcktes, förklarade Bamford, handlar om att det är hjärnan som triggas igång i kontakt med verket vare sig det gäller konst, teater eller musik. Det är en spegling av känslor vi känner igen. Hon menade att det inom neurovetenskapen kommer fram fascinerande forskning om hur och varför vi lär.
För museet blev det en viktig lärdom att se hur Tizians verk från en helt annan tid tilltalade ungdomarna, hur de kunde närma sig innehållets kärna och hur deras lust att veta mer ökade trots den långa projekttiden på fjorton veckor. Det starka engagemanget fick dem att tala om projektet också utanför museet och skolan. De ville berätta för andra vad de varit med om och vad de lärt. Inte helt oväntat kunde museet också se att det tar tid att utveckla samarbete och projekt och att det är viktigt att projektet äger rum på plats – i museet. Men hur lyckat projektet än är så finns hinder både i skolans och museets strukturer. Skolan med sin schemaläggning som inte tillåter promenaden på 20 minuter till museet eller museets projektpengar som tagit slut och de projektansvariga som nu är inne i andra projekt. Låter bekant, eller?
Helt annorlunda miljöer erbjuder de så kallade tema- och nöjesparkerna där kultur och konsumtion utgör huvudattraktionen. Liseberg i Göteborg, Nordens största nöjespark, lockar varje säsong omkring 2,5 miljoner besökare varav en stor del är barn. De här besökarna vet man egentligen inte så mycket om. Varför besöker barn och familjer temaparker, nöjesparker och science centers? Vem går man dit med? Mamma och pappa, mor- eller farföräldrar, kompisar, kompisars familjer? När går man dit, på lov, helger eller kvällar? Och vad händer sedan när man väl är där? Hur länge stannar man? Hur använder man platserna, testar man olika grejer, tittar på utställningar, köper saker, ja vad gör man?
Forskningsprojektet vid Tema Barn ställer frågorna och vill veta hur barn själva skapar mening kring och förstår den kultur som vuxna – och ibland andra barn – producerar för dem. De tre Linköpingsforskarna, Anne-Li Lindgren, David Cardell och Tobias Samuelsson, berättade om sina studier och observationer på Astrid Lindgrens värld, på Liseberg och på Fenomenmagasinet i Linköping.
Vi får vänta på resultaten från projektet till slutet av 2014. Då ska forskargruppen också presentera jämförande material från Please Touch Museum i Philadelphia och Children’s Museum of the Arts i New York. Under tiden funderar jag på vad en mig närstående 11-åring lärt av sina 33 besök på Gröna Lund sommaren 2013. Jag anar hur mycket som återstår att undersöka inom barnkulturens mångfacetterade världar.
Text: Ulla Arnell
UA är ordförande i föreningen UtställningsEstetiskt Forum och medlem i redaktionen.
Hands On! International är en professionell plattform för yrkesverksamma på barnmuseer och museer som inriktar sig på en familje- och barnpublik, för science centers och för organisationer som arbetar med forskning och utveckling av utställningar och digitala verktyg för barn.
FUISM är Föreningen för pedagogisk utveckling i svenska museer.
Arrangörer av Explore: Hands On International, Riksutställningar, Historiska museet, Naturhistoriska riksmuseet, Tekniska museet, Göteborgs stadsmuseum, FUISM.
