Museernas årliga vårmöte är ett ovärderligt tillfälle för oss på UEForum att få diskutera utställningsestetik med branschens många aktörer. I år var vårmötet förlagt till kulturhuvudstaden Umeå. Där arrangerade UEForum för andra året i rad ett seminarium och delade för fjärde gången ut sitt guldpris.
Vårmötet är alltid en stor händelse och i år var det större än någonsin. Det berodde dels på det fullmatade programmet – Riksförbundet Sveriges museer hade slagit sig ihop med Riksantikvarieämbetet vilket gav synergieffekter både på bredden och djupet – dels på platsen: Umeå. Ifall det har undgått någon är Umeå nämligen en stad som närmast kokar av kreativitet. Här finns numera ett konstnärligt campus med både arkitekturhögskola och designhögskola intill det nya och synnerligen stiliga Bildmuseet. En bit bort arbetas det febrilt på prestigebygget Väven, ett kulturhus där Kvinnohistoriskt museum ska öppna senare i år och få disponera 700 kvadratmeter utställningsyta av Vävens ofattbara 25 000 kvadratmeter.
Temat för vårmötet var ”Tell me more”, alltså olika aspekter på de berättelser som presenteras på museer och i kulturmiljöer. På tisdagen 8 april öppnades mötet i Umeå Folkets hus av det dubbla värdparet Lars Amréus, chef för Riksantikvarieämbetet, och Robert Olsson, ordförande för Riksförbundet Sveriges museer. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth delade ut priset Årets museum till Göteborgs stadsmuseum och avslutade sitt anförande med uppmaningen ”Ha det kul!”. Det hade hon i och för sig inte behövt säga, för kul hade vi verkligen även om många av inslagen också vibrerade av allvar.
En som behärskar konsten att balansera nöje och allvar är journalisten Lena Sundström. Hon var moderator för vårmötets första dag. I den rollen fick hon bland annat intervjua Christer Björkman, general för Melodifestivalen och en man som visade sig ha oväntat mycket att meddela museivärlden. Vi tog alla till oss hans två ledord: passion och ambition. Öppningsmötets mest utmanande inslag stod dock Josette Bushell Mingo för, till vardags konstnärlig ledare för Tyst teater i Stockholm. Hennes framträdande var en omskakande performance, där hon med eftertryck ställde frågor om snedvriden representation och bristande mångfald på svenska museer, välformulerade frågor som ”Are you a mirror for the past or a platform from which the future can be seen?”
Sedan var det plötsligt min tur att gå fram för att meddela vem som är mottagare av UEForums guldpris för 2013, Årets guldmotor. Det är Gunilla Stenberg, chef på Hälsinglands museum, en riktig eldsjäl vars långsiktiga arbete med museets utställningar symboliskt tagit form i ett konstverk av Frida Westholm. Gunilla Stenberg är en värdig pristagare, tycker vi på UEForum, och vi är glada att kunna bidra till den här välförtjänta uppmärksamheten.
Dagen därpå, onsdag 9 april, kunde mötesdeltagarna välja mellan 32 olika 90-minutersseminarier fördelade på åtta olika temaspår. UEForum ansvarade för det första seminariet i det första spåret, det som handlade om konsten att berätta och engagera. Detta spår leddes av Mårten Jansson, tidigare redaktör för Riksutställningars tidskrift Spana, och vi hade till seminariet bjudit in två talare, Kerstin Smeds som är professor i museologi vid Umeå universitet och Fritz Halvorsen som är eftersökt utställningsarkitekt. Vi hade satt rubriken ”Utställningsmediets möjligheter” på seminariet som var fullbokat.
Att samtalet blev givande med dessa tre olika perspektiv, Kerstin Smeds akademiska, Fritz Halvorsens konstnärliga och mitt eget kritiska, förstår ni säkert. Kerstin Smeds inledde med att hävda att utställningar inte alls bör tolkas som berättelser. I stället är utställningen en taxonomiskt ordnad representation i tredimensionell form, på sätt och vis ett yttrande med syntax, men en ”text” som uppstår först i besökarens huvud. Därför bör utställningsproducenterna ta sikte på de många små punktberättelserna, inte den storslagna Berättelsen. ”Låt föremålen själva berätta!” vädjade Kerstin Smeds. Fritz Halvorsen å sin sida avslöjade exakt hur stort handlingsutrymme en utställningsarkitekt har och i vilken grad han styr över det färdiga resultatet: till 43 % har han ett avgörande inflytande och till 76 % har han en klar påverkan. Intressant, eller hur? Vi hade kunnat diskutera det här ämnet länge till!
Den sista dagen, torsdag 10 april, ägnades bland annat åt utflykter och workshops. Själv gick jag på Riksutställningars introduktion till ny museipedagogisk teknik med fascinerande inblickar i den framtid som väntar om hörnet: 3D-skrivare som låter var och en tillverka sina egna kopior av föremålen, robotar som gör museibesöket åt dig och fullt fungerande mobilguidetjänster som förhindrar att du går vilse när du ändå tar dig till museet.
Dessa tre intensiva dagar i Umeå satte verkligen idéer i rullning, åt alla möjliga håll. Nu inväntar vi också med spänning den branchvision som Riksförbundet tar fram tillsammans med Riksutställningar och medlemsmuseerna under 2014 och resultatet av Claes-Uno Frykholms museiutredning. Den ska redovisas i oktober 2015 efter en heltäckande översyn av de statliga museernas uppdrag, deras myndighets- och institutionsstruktur och inte minst hur regeringen i framtiden ska styra över dem. Det ska bli verkligt spännande läsning!
Text och foto (där ej annat anges): Pia Cederholm
PC är UEForums chefredaktör.
Årets guldmotor 2013 (pdf)
Josette Bushell Mingo om de historier som utställningarna inte berättar.
Filmer och referat från seminarierna
