Bang prr scheckt utställningar utan ljud? vansinnigt!

Det smällde, surrade och pep vid en konferens på Arbetets museum Norrköping i maj 2015, när ljud på museerna diskuterades. Hur låter det vid en stångjärnshammare, eller i öknen? Vad kan man göra med ljud? Ingrid Miljand var där och lyssnade, på såväl föredrag som ljud från olika miljöer och sammanhang.

Den 18 maj hölls en ljudkonferens på Arbetets museum i Norrköping. Syftet var att lyfta ljudsatta kulturupplevelser och uppmuntra till att använda mer ljud i utställningar och kulturskapande. Ett ytterligare syfte var att få fler att upptäcka och använda databasen Work with sounds.

Arbetets museum är ägare till Work with sounds, som är ett EU-projekt och drivs i samarbete med fem andra museer i Europa. Projektets syfte är att bevara och använda industrisamhällets ljud och arbetets ljud. Människor och maskiner. Det som särskiljer WWS från andra ljuddatabaser är att den tar avstamp i en museal helhetssyn. Utöver det inspelade ljudet medföljer också skriftlig dokumentation, fotografier och filmer. Även gps-koordinaterna anges för den som vill göra en ny ljudupptagning, då upphovspersonerna är museimedarbetare och inte inspelningstekniker. De ljud som i dagsläget finns i databasen illustrerar allt från en stångjärnshammaren i Olofsfors till en slovensk olivpress. Det överlägset mest populära ljudet enligt databasens statistikfunktion, är ljudet av en belgisk tandläkarborr. Ljuden är fria att använda.

Ljudkonferensen hade ett väl avvägt innehåll, med ett tydligt syfte att ge inspiration till hur databasen kan användas. Vi fick ta del av flera olika musikupplevelser med framförda musikstycken och ljudverk som utgått från dokumentära ljud i databasen. Stångjärnshammaren i Olofsfors tilltalade musikproducenten Johan Holmberg som med hjälp av publiken byggde en låt utifrån dess beat. Kompositören Torbjörn Grass lyfte industrisamhällets ljud från en annan vinkel. Han inspireras av industriella miljöer och använder även dess föremål för att skapa nya instrument och klanger. Det handlar inte om dokumentära ljud, utan om att gestalta miljöer med musik och klanger. Ändå har han fått responsen ”precis så här var det!” av en konsertbesökare som tidigare hade arbetat i den nu historiska miljö i vilken verket framfördes. Grass framförde också ett stycke på sin Industriofon, ett unikt instrument som han själv byggt av vad som såg ut att vara bland annat stålfjädrar och en vingmutter i en träkonstruktion.

Steven Bigras, lead sounddesigner på dataspelsföretaget Dice, tog upp andra sätt att ljudsätta miljöer. Inom spelutveckling byggs avancerade ljudmiljöer, som kräver mycket research och arbete. Ljudet måste stämma med det som ögat ser – i en ökenmiljö passar det inte med en kraxande kråka i bakgrunden. Det ska också skapa liv och rörelse, såsom bilens snabbhet. Det visar också vad som inte syns: fienden som närmar sig, eller den fasansfulla drake som du just tagit dig förbi. – Vi arbetar med konceptbilder och utgår från dem i arbetet med ljudmiljöerna, tipsar han. Utöver dataspelens värld är också filmmediet något för museerna att inspireras av i arbetet med utställningsljud, menade journalisten och musikern Mikael Strömberg. Det är vansinnigt med utställningar utan ljud, fortsätter han. När föremål musealiseras hamnar de i magasin – och tystnar. Trots att ljudet har så många funktioner som utställningsmediet har nytta av: ljud kan ge oerhört många associationer, det ger information och de kan berätta om ett föremåls historia. Ge föremålen en röst, uppmanar han konferensens deltagare. – Alla ljud är utrotningshotade. De föds, de utvecklas och de dör. De blir dessutom, i likhet med tonsättare och konstnärer, mer populära när de dör.

En vanlig förklaring till varför en utställning misslyckas är ofta att pedagogerna kommit in först i slutet av projektet. Så är det också när det gäller ljudet, enligt flera av konferensens föredragshållare. Med dagens teknik är det betydligt lättare att både hitta och framställa ljud, men fortfarande anses det ofta vara dyrt och svårt. ”Ja, det här hade ju varit fantastiskt, men vi har ju inte råd att anlita dig”, säger en man i publiken till kompositören Torbjörn Grass, som svarar: ”Det vet du inte!”.

Text: Ingrid Miljand
IM är antikvarie på Sveriges Fängelsemuseum och redaktionsassistent på UEForum.