Ingen kan göra allt men alla kan göra något och den som engagerar sig kan åstadkomma häpnadsväckande ting. Gunilla Lundgren berättar här om det projekt som växte från en första idé i Rinkeby till ett unikt barnbibliotek i Bukarests Muzeul cultuuri romilor, museet för romsk kultur.
Jag har en samling enkronor i fickan som jag raskt delar ut i muggarna till alla som sitter och tigger på min väg till t-banan i Stockholm. Bättre att ge lite till alla, tänker jag, då slipper jag värdera.
En kvinna i långa mörka flätor och röd sammetskjol tittar argt upp på mig från sin trottoarplats: ”En krona” säger hon vresigt. ”Räcker inte till mat”. Sedan fortsätter hon att prata i sin mobiltelefon.
Men ni är ju så många! tänker jag först. Motstridiga åsikter dansar runt i mitt huvud. En krona, jag håller med henne. EN KRONA! Det är pinsamt snålt. Men hur har hon råd att prata så länge i sin mobiltelefon? Och hjälper verkligen mina allmosor till ett bättre liv, även om jag ökar på beloppet? Skäms kvinnan över att sitta där i kylan och tigga eller har hon vant sig? Föraktar hon mig? Förlorar vi inte vår värdighet, både hon och jag?
Jag vill verkligen hjälpa kvinnan och de barn hon lämnat kvar i Rumänien. Jag tänker, jag skäms, jag talar med mina vänner, jag får en plan: andra kan ge pengar, mat och kläder, jag som är författare kan ge böcker till de övergivna barnen.
När min gode vän lingvisten och författaren Donald Kenrick dör i London i november 2015 sätter jag min plan i verket. Donald Kenrick skrev flera epokgörande böcker om romer, bland annat Gypsies under the Swastika, om romernas lidande under andra världskriget (University of Herdfordshire Press 2004). Donald och jag reste mycket tillsammans och vi samarbetade i flera av mina böcker, bland annat Utan hus utan grav – Bi kheresko bil limoresko. Romska sånger och dikter (W&W 2002). Vi gjorde även utställningar tillsammans. Jag vill hedra hans gärning genom att se till att romska barn får böcker.
Jag vänder mig till min familj, till vänner och arbetskamrater, jag samlar in pengar, ordnar loppmarknad, säljer böcker på Rinkeby bibliotek tillsammans med de romska barnen där, och snart har jag pengar till både böcker och en bokhylla. Jag lär känna Arina Stoenescu, som just översatt Amanda Erikssons, Sofia Taikons och min seriebok Sofia Z 4515 till rumänska (Pionier press 2016). Arina blir en ovärderlig arbetskamrat. Hon tar kontakt med ett romskt museum i Bukarest, Muzeul culturii romilor, sedan går allt fort. Den 26 april har vi boksläpp på museet av den rumänsk-romska upplagan av Sofia Z 4515. Samtidigt inviger vi ett barnbibliotek.
Muzeul culturii romilor ligger i en sliten stadsdel, Giuleşti, i Bukarests västra utkant. Här bor många romska familjer, arbetslösheten är stor och barnen slutar ofta skolan i förtid. Just här behövs detta museum för romsk kultur! Och just här, på andra våningen, finns nu också Barnens romska bibliotek! För tack vare Arina Stoenescus energi och klokskap blev det inte en bokhylla, hon fick Ikea i Rumänien att skänka flera hyllor och därför räckte pengarna till många böcker både på rumänska och romska.
Museet startade 2013 på initiativ från Föreningen Romani Butiq (Asociatia Romono Butiq) i Bukarest. Marken där byggnaden står ställdes till förfogande av stadsdelen Sektor 6 där kvarteret Giuleşti ligger. Finansieringen av en del av de aktiviteter som äger rum på museet kommer både från staten, ideella organisationer och EU-fonder. Museet är en solfjädersformad byggnad där själva stålkonstruktionen är synlig inomhus. Balkarna är rödmålade och tillsammans med gröna växter ger den öppna museihallen ett luftigt och vackert intryck. I museet finns ett restaurangkök och en cateringfirma där Simona Stefan, själv rom, är chef. Här finns även ett romskt informationscenter. Just nu visas tre utställningar på museet: skulpturer gjorda av stuprör av Mihaly Gabor, målningar av George Mihai Vasilescu och en fotoutställning av Maja Nydal Eriksson.
Invigningen av biblioteket den 26 april blir värdig med deltagare som romsk-svenska EU-parlamentarikern Soraya Post från Bryssel, Sveriges ambassadör i Rumänien Anneli Lindahl Kenny och Claudia Serbănuţă, chef för Rumäniens nationalbibliotek. Översättare, aktivister, författare och konstnärer är inbjudna tillsammans med många barn från stadsdelen. Romska musiker spelar, vi bjuds på romska sötsaker och det går inte ta miste på barnens glädje och häpnad inför alla fina böcker.
Mellan bokhyllorna på vårt bibliotek finns ett stort bord där barnen kan sitta och läsa, skriva, teckna, lägga pussel. Luminiţa Ancuţei, själv rom och projektledare på museet, högläser breven vi har med oss från de romska barnen i Rinkeby och barnen runt bordet sätter genast igång med att svara.
”Vi har en lång väg att gå”, säger Luminiţa Ancuţei. ”Det här museet och biblioteket ska bli en levande plats för möten, samtal, kunskapsutbyte. Nu lägger vi första tegelstenen i vårt gemensamma bygge.”
Utanför museet skäller hundarna, man blir våt om fötterna i lervällingen, vi får vänta länge på en taxi. Men med mig hem har jag nu de rumänska barnens brev och teckningar. Vi kommer att ställa ut dem på biblioteket i Rinkeby och där kommer vi berätta om museet, barnbiblioteket och om våra nyvunna vänner. I Rinkeby kommer vi se till att den andra tegelstenen läggs på plats och jag är säker på att många vill fortsätta att hjälpa till så att bygget fortsätter.
Text: Gunilla Lundgren
GL är författare, känd bl.a. för att hon sett till att nobelpristagarna i litteratur avlägger ett besök i Rinkeby. Hon skrev sin första bok, Maritza, tillsammans med tre romska tonårsflickor i Rinkeby 1972.
