Hur kan ljussättningen göra en utställning bättre? Vilka problem kan man undvika med rätt sorts belysning? Kan ljus vara farligt? Viktoria Munck har i samband med att hon läst kursen Utställningen som medium vid Linköpings universitet fördjupat sig i ämnet ljussättning och ljusets betydelse i utställningar.
Som utställningsproducent finns det många aspekter att ta hänsyn till när det gäller ljussättning. För ljuset är viktigt, om inte avgörande, för att kunna skapa stämningsfulla rum, locka och vägleda besökare samt för att framhäva bilder och föremål. Men om ljussättningen brister kan det få allvarliga konsekvenser för hela utställningen.
Vill man bli bättre på ljussättning och letar efter litteratur om belysning i utställningar är till exempel Lars Starbys En bok om belysning i kombination med Forskare och praktiker om färg, ljus, rum (redaktör Karin Fridell Anter) en bra start. Man kan också lära sig mer genom att tala med framstående yrkesutövare som välvilligt delar med sig av sina erfarenheter och tips. En sådan är Viktor Hallonsten, ljusdesigner på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Råd och rekommendationer från honom finns nedan. Ett annat sätt att lära sig mer om ljussättning är självklart att prova själv, om man nu har den möjligheten.
Ljussättningen ska uppfylla utställningens syfte. Därför är det viktigt att känna till syftet med utställningen innan man börjar ljussätta. Fokus kan vara på att visa upp bilder och föremål på ett visst sätt, att skapa en speciell stämning eller att underlätta för besökarna att hitta i utställningen. Genom ljuset kan de lockas att se några bestämda föremål i en viss ordning.
Om man vill ge besökarna en lugn och trygg upplevelse i utställningen är jämnt ljus att föredra framför punktbelysning med mörk bakgrund. Vill man däremot skapa dramatiska effekter med ojämnt ljus bör det finnas en plats i utställningen med mer jämnt ljus där besökaren kan vila sig och sina ögon, eftersom kontrasten mellan hög och låg ljusstyrka är ansträngande.
Om man frågar Viktor Hallonsten vad han tycker är viktigast när man ska ljussätta en utställning svarar han att det är att skapa en behaglig miljö för besökarna, som ska kunna se verken eller föremålen tydligt. Därför är det noga med vinklar och ljusstyrka. Hallonsten berättar att han väljer en infallsvinkel så att besökarna kan gå nära utan att skugga och att han ändå får in ljuset i till exempel ramen på en tavla. Han menar att förvånansvärt många tavlor har djupa ramar, vilket gör dem svårbelysta.
I planeringen av ljussättningen är det viktigt att känna till om det finns dagsljus i lokalen och i så fall hur mycket och var. Dagsljus är bra för att skapa ett jämnt ljus men samtidigt kan det variera stort beroende av väder och tid på dygnet. Om dagsljuset är starkt kan det ge kraftiga skuggor som gör det svårt att se föremålen tydligt. Av de anledningarna är det bra att täcka för fönster och andra ljusinsläpp och förlita sig på lampor. Då har utställningen ett mer stabilt ljus.
Innan elektriciteten kom belystes museernas föremål med dagsljus som kom från ett stort fönster i taket, atrium. Numera kompletteras ljusflödet i dessa atrier oftast med lampor.
Ofta är montrar och bilder försedda med glas, vilket kan reflektera ljus och vara speglande. Dessa reflektioner kan försvåra för besökarna att se föremålen ordentligt. Det finns glas som är gjort för att inte reflektera. Efterfrågan är stor vilket gör att dessa reflexfria glas ständigt utvecklas för att bli bättre. Ett annat alternativ för att slippa reflektioner på montrar är väv som är tunn och så gles att det går att se igenom den. Vissa besökare märker inte att det är väv i stället för glas. Andra upplever en stor skillnad och uppskattar känslan av att komma närmare föremålen eftersom det egentligen bara är några trådar mellan föremålet och besökaren. Det innebär att väv inte skyddar föremålen så bra som glas. Ska äldre måleri ställas ut kan glas behövas för att behålla rätt luftfuktighet och temperatur kring målningen. En lösning är då att montera lamporna vid glaset, som placeras en bit framför målningen så besökarna är på ena sidan glaset, lamporna och målningen på den andra. På så sätt skyddas målningen samtidigt som belysningen inte är ett hinder för en lyckad konstupplevelse.
För att skapa en viss stämning är färgen viktig. Med ordet ”färg” avses både färgförnimmelse och färg som material, som målarfärg. Färger påverkas av sin ljuskälla, ljusstyrka och färgtemperatur (hög färgtemperatur motsvarar blåaktiga toner och låg de rödaktiga). Färger påverkas även av rummets övriga färger och material, ljusfördelning och ljusnivå. Vita tak reflekterar mer ljus och för att påverka rumsligheten kan vita väggar göra stor skillnad. En vit yta kan reflektera upp till 80 % av ljuset och en mörk yta snarare 10 % av ljuset. För föremålens skull innebär en ljus bakgrund att de upplevs som mörkare och om bakgrunden är mörk verkar föremålen ljusare.
Man kan uppleva att det är varmare i ett rum om belysningen är gul- eller rödfärgad. Likaså kan ett vitt eller lite blåfärgat ljus kännas svalare. Men ljuset färgas främst för att få god färgrendering, alltså att belysningen visar rätt färg på ett material eller föremål. Man kan blanda till ljusfärger genom additiv och subtraktiv färgblandning. Additiv blandning innebär att man blandar ljus från strålkastare som försetts med färgade filter. Subtraktiv blandning innebär att man blandar filter och på så sätt får fram en annan färg än vid additiv blandning.
När det gäller färgat ljus menar Viktor Hallonsten att vilken typ av ljussättning som passar bäst varierar mellan olika typer av föremål. Oljemålningar visas med fördel i lite varmare belysning eftersom det ofta finns mycket gult pigment i färgen. Däremot tycker han att svartvitt fotografi tjänar mer på att visas i kallare ljus. Skulpturer behöver en ljussättning som fungerar tredimensionellt. Dagsljus kan skapa alltför djupa skuggor men samtidigt vill Hallonsten ha djup och framhäva ojämnheterna i skulpturerna. Därför kombinerar han gärna två färger på ljuset och belyser med två eller tre lampor ur olika vinklar.
För att få fram olika effekter finns en mängd hjälpmedel. Det finns spotlights som har breda strålar, de bredaste heter ”wall-wash” och kan lysa upp en hel vägg någorlunda jämt. Om man sätter ihop flera wall-wash på en rad kan man belysa en lång vägg. En projektor kan med fördel användas i en utställning för att med en projektion visa mönster eller bilder. Det kan även vara rörlig bild om projektorn är kopplad till en dator. ”Gobo” är en metallbit i vilken man kan skära ut en viss form och sedan sätta fast metallbiten framför projektorn för att skapa ett visst mönster i belysningen. ”Backlighting” innebär att man lyser upp en yta bakifrån, exempelvis kan en bild på ett transparent underlag monteras så att belysningen befinner sig bakom bilden. Då får man en effekt som påminner om ljusbord. ”Parcan” är som ett fodral runt lampan med en ram framtill där filter kan fästas. Parcan kan också ha luckor framtill som går att stänga eller ställa så att ljuset kan formas och riktas så som ljussättaren önskar.
Ljussättning: Viktor Hallonsten. Foto: Lena Wilhelmsson
Det är en balansgång att ljussätta på ett spännande och kanske experimenterande sätt, samtidigt som säkerhetsregler och föreskrifter måste följas. Nödutgångsskyltar och informationstexter måste synas tydligt även om de inte fungerar väl i den övriga utställningsformen. Lysrörsbelysning kan öka stressnivån och försämra prestationsförmågan. En annan potentiell risk med belysning är att den kan bli för varm och skada de utställda föremålen. I så fall måste ett fläktsystem installeras. Ett annat alternativ är att använda fiberoptik. Det är ett system av kablar som för ljuset vidare från en lampa, som tack vare kablarna kan finnas en bra bit bort från föremålet som ska belysas. Därför finns inte risken att belysningen ska bli för varm och vara ett hot mot de utställda föremålen. Fiberoptiken fick sitt genombrott just på museer av den anledningen.
Det är ljussättarens ansvar att inget föremål riskerar ta skada av belysningen. Extra ljuskänsliga föremål är målningar i olja och tempera, verk i vattenlösliga färger, teckningar och tryck, textil, trä och ben. I vissa fall måste belysningsstyrkan hållas nere till så låga värden som 50 lux, som är normen i de flesta europeiska länder och i USA. Två dagars 50 lux-exponering gör lika stor påverkan som en dags exponering med 100 lux. Därför brukar ljusstyrkan preciseras vid inlån från andra museer. För att minska ljusexponeringen kan rörelsedetektorer användas för att ha ljuset igång endast när någon är i utställningen.
Således finns det många aspekter att ta hänsyn till när en utställning ska ljussättas. Viktor Hallonstens tips till nybörjare är att fokusera på synbarhet, tydlighet och skuggningen. Placeringen av lampan är oftast avgörande. Men hans främsta uppmaning är keep it simple. Det är ett gott råd när det gäller något så mångfacetterat som ljussättning i utställningar.
Text: Viktoria Munck
VM är en föräldraledig utställningsproducent som läser kursen Utställningen som medium på Linköpings universitet.
Litteratur
Fridell Anter, Karin (red. 2006) Forskare och praktiker om färg, ljus, rum.
Formas, Stockholm
Starby, Lars (2006) En bok om belysning, Underlag för planering av belysningsanläggningar. Ljuskultur, Stockholm
