Danske Museer nr 3 augusti 2018
Gedigna museitidskrifter med både seriösa, nyfikna och angelägna artiklar inbäddade i läcker formgivning, det är något vi inte kan få nog av. Pia Cederholm har läst senaste numret av Danske Museer.
På museernas vårmöte i Skåne i april väckte Ole Winther, chef för museienheten inom den danska Slots- og Kulturstyrelsen, uppmärksamhet med ett uttalande. Han påstod nämligen att uppemot tre fjärdedelar av samlingarna på danska museer med fördel skulle kunna rensas ut. Visserligen fick han backa från den ståndpunkten under den efterföljande debatten i media, men pigga Danske Museer har valt Winthers tankegång som tema för sitt nya nummer: ”Gammelt skrammel?”(Gammalt skräp?)
Först går ordet till Ole Winther själv. Han får göra en halv pudel enligt förutsägbart mönster. Självklart behöver vi rensa i magasinen och det görs redan i stor utsträckning, påpekar han. Föremål som inte är av intresse varken för forskare eller för utställare ska inte ligga och damma på museerna. Problemet grundar sig i att museernas samlingar delvis har tillkommit av en slump. Föremål med okänd proveniens och oklar koppling till museets ansvarsområde har bara hamnat där. Så det han egentligen menade var inte att man skulle hiva ut 75 procent av prylarna utan att det behöver bli bättre ordning i magasinen, så man ser vad man faktiskt har och vad man ska komplettera med.
Därefter får Winther svar på tal av en rad namnkunniga personer. Ordförande i danska ICOM, Søren la Cour Jensen, påminner om ICOM:s etiska regler, i synnerhet grundprincipen att museerna ska samla, bevara och visa kulturarvet vilket kräver sådant som noggrannhet i hanteringen och ansvarsfullhet vid tillgängliggörandet. Det är inte så enkelt som Winther hävdar, att varje enskilt museum själva ska bestämma vad de vill spara och vad de vill kasta. Kulturarvet kommer att ha betydelse för generationer som ännu inte är födda. Förutsatt att föremålen finns kvar och kan ställas ut i en förklarande kontext.
Bland andra läsvärda artiklar i det här numret av Danske Museer fäster jag mig vid ett par artiklar om museiappar. Majken Astrup skriver dels om jakten på den perfekta appen (hur förhindrar man att besökarna vandrar genom utställningen med blicken klistrad vid den egna mobiltelefonen?), dels om ett lyckat grepp på Roskilde Museum. Där får barn och unga uppdraget att kämpa mot fienden i form av en skum privatsamlare. Med hjälp av appen USEEUM spelar de ”Museumsmysteriet” och räddar museets dyrgripar – ifall de lyckas lista ut ledtrådarna.
Nationalmuseet har i sin tur arbetat länge med projekt riktade till tonåringar, en besökargrupp med helt andra behov. Mette Byriel-Thygesen är museumsinspektør på Nationalmuseet. Hon beskriver ett samarbete med skolan som lett till ambitiösa ”undervisningsevent” där eleverna får skapa och forska utifrån teman som danskhet, demokrati, rösträtt eller kända författare.
Ett helt annat sätt att engagera besökarna är ”Den Fynske Kulturarvsekspedition”, ett projekt där glömda kulturarvsmiljöer väckts till liv genom att en konstnär, Ole Lejbach, och en författare, Jens Blendstrup, fått fria händer. Resultatet är en blandning av historiska fakta och konstnärlig fiktion, nya bilder och berättelser som bottnar i verkliga människoöden i slott och fattighus, på krogar och fabriker.
Men mest uppseendeväckande i det här numret var ändå ölet. I museishopen på Nationalmuseet slår försäljningen av museets eget öl – ”världens äldsta” – alla rekord. Fyra sorters öl har fått namn efter fyra starka kvinnogestalter ur den danska historien: Egtvedpigens Bryg, Juellingekvindens Bryg, Lagerthas Bryg och Margrete I:s Bryg. Efter att ha läst om den succén känner jag att förväntningarna stiger på vårt svenska Nationalmuseum som snart öppnar igen på Blasieholmen i Stockholm. Hur kan vi toppa danskarnas uppfinningsrikedom?
Text och foto: Pia Cederholm
PC är lärare, författare och medlem i UEForums redaktion.
