”Älskade museum – kunskap, lust, samlingar” var temat för Museernas vårmöte i Östersund 9–11 april 2019. UEForums styrelse var på plats för att delta i programmet, lyssna av samtalen, diskutera museifrågor och dela ut det årliga guldpriset. Dessutom passade vi på att avslöja tidskriftens nya namn.
Som brukligt är när Riksförbundet Sveriges Museer håller vårmöte var programmet även 2019 så innehållsrikt att jag tidigt gav upp alla försök att ta ett helhetsgrepp. I stället gladdes jag åt godbitar här och där och framför allt åt att träffa så många museimänniskor på ett och samma ställe. Gissa om samtalsämnena aldrig tröt!
Ett budskap som lyftes flera gånger, först av kulturminister Amanda Lind och därefter av flera andra, är vilken avgörande betydelse museerna har för landets ekonomi i allmänhet och för besöksnäringen i synnerhet. Museerna spelar redan en viktig roll och i framtiden (den som redan har börjat) blir den rollen ännu viktigare – för nationen, integrationen, dialogen, demokratins vardagsarbete och kampen mot fejknyheter, hat och propaganda.
Att museet är en kunskapsinstitution med hög trovärdighet gör det till ett bålverk mot okunskap och lögner och samtidigt till en given samarbetspartner för hela skolväsendet, från förskola till vuxenutbildning. Det var en annan röd tråd som återkom: skolan. Jag blev djupt berörd av Hamid Zafars keynote på onsdagsmorgonen. Hamid Zafar är rektorn från Biskopsgården i Göteborg som har utsetts till Årets svensk 2019 på grund av sitt målmedvetna arbete med att vända problem till framgång. Det har han gjort utan extra resurser men med tydliga regler, höga krav och en betoning på bildning. Röhsska museet visade sig bli en allierad i den kampen. Så skulle alla skolor kunna jobba!
”Vad vill lärare ha av museerna?” Det var rubriken på ett seminarium där Karin Günther från Riksantikvarieämbetet presenterade ett stort regeringsuppdrag (slutrapport i oktober 2020) för hur samverkan mellan skolan och museerna ska utvecklas. Utgångspunkten är att kulturarvet är så väsentligt för utbildningsväsendet att vi måste utnyttja det bättre än vad som sker i dag. Riksantikvarieämbetets gedigna kartläggning visar bland annat att museibesöken är ojämnt fördelade mellan olika grupper av elever. Vissa får många museibesök medan andra inte får några alls. Detta trots att museerna har så mycket att erbjuda vad gäller lärande och måluppfyllelse, värderingar, attityder och meningsskapande upplevelser.
Riksantikvarieämbetet fått tillsammans med Skolverket, Riksarkivet och Kulturrådet.
Museimänniskor är bra på att tänka tillsammans. Under en timmes ”idésprint” guidades konferensdeltagarna genom hela den systematiska process som genererar nya idéer. Tyra och Jonas från Fantastic Studios ledde det både lekfulla och disciplinerade arbetet utifrån fokusfrågan ”Hur skulle vi kunna använda museet och samlingarna för att inspirera invånarna till dialog om framtiden?” Frågan ställdes mot bakgrund av den nya museilagen där det i 4 § står så här: ”Ett museum ska utifrån sitt ämnesområde bidra till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning.” Alla 103 idéer som formulerades under idésprinten blev till en utställning (förstås) och det redan samma kväll. Man kan också ta del av det jättelika dokumentet via Sveriges Museers webbsida.
Östersund var ännu snöigt och kallt och medan vi skyndade mellan programpunkterna som ömsom ägde rum på Storsjöteatern, ömsom på Jamtli, kunde vi njuta både av motion och frisk luft (Sveriges renaste, enligt en dam i garderoben). Ständigt lotsades vi till rätt lokal av ett stort antal vänliga värdar som vi snart förstod tillhörde Jamtlis Gynnare. Det är en synnerligen aktiv hembygdsförening där medlemmarna levandegör historien med sin egen praktiska kunskap på ett sätt som vida överskrider statistrollen i friluftsmuseet Jamtli Historieland. Vilket engagemang! Här finns verkligen fog för temat ”Älskade museum”.
Varje museum behöver sina gynnare för att förbli en livskraftig institution, det är uppenbart. Mindre uppenbart är kanske att varje museiutställning också behöver sina kritiker. Det här fantastiska mediet kan inte utvecklas om ingen granskar, värderar, diskuterar, utvärderar, berömmer och kritiserar. Det framgick vid flera samtal under vårmötet att museibranschen är ovan vid kritik men att de som skapar utställningar samtidigt önskar sig en professionell bedömning. Och finns det någon finare form av kritik än ett pris? Till Årets museum utsågs Skissernas museum i Lund, som Majlis Stensman recenserade här i UEForum för ett par år sedan. Men också UEForum har ju ett fint pris: vårt guldpris som vi delat ut på vårmötet sedan 2011, varje år i en ny kategori. I år valde vi att uppmärksamma utställningsljudet och priset Årets guldljud tilldelades Armémuseum i Stockholm för utställningen Segerns pris.
I samband med prisutdelningen avslöjade ordförande Liza Carlefred vad som hädanefter är namnet på den här tidskriften. Sedan starten 2005 har vi hetat UtställningsEstetiskt Forum men nu byter vi till UTSTÄLLNINGSKRITIK. Reaktionerna på UEForums nya namn var omedelbara och positiva. Det blir lättare att stava till, att uttala och att minnas. Att det nya namnet skulle vara genomskinligt och självförklarande var en utgångspunkt när vi i styrelsen valde bland olika namnförslag. Och ni läsare kan förvänta er att vi fortsätter att leverera det vi från och med nu heter: Utställningskritik var namnet!
Text och foto: Pia Cederholm
PC är lärare, författare och utställningskritiker samt ledamot i UEForums styrelse (själva föreningen har alltså kvar det gamla namnet).
