Digitalt museimöte om digital omställning

Under den första dagen talade företrädare för medie-, universitets- och museibranschen om sina långtgående erfarenheter kring digitalisering. Det fördes också ett samtal om pandemins övergripande konsekvenser för museerna idag och i framtiden. Kulturminister Amanda Lind höll ett tal där hon bland annat framhöll vikten av att värna museernas demokratiska roll genom att hålla politiska fingrar i styr. Priset för Årets museum 2020 delades ut och tillföll Sörmlands museum. Under den andra dagen diskuterade representanter för olika museer hur den digitala omställningen kan vara hållbar och långsiktig. Därefter erbjöds besökarna att ta del av fyra programpunkter uppdelade i två valbara spår med utgångspunkt i museers praktiska erfarenheter av digitaliseringen. Det diskuterades bland annat vilka digitala verktyg som finns att tillgå och hur samarbete mellan näringsliv och museer kan utformas.

Under museimötets inledande anförande redogjordes för de omfattande ekonomiska och verksamhetsmässiga konsekvenser som pandemin har haft för museerna. Susanne Thedéen från Gotlands museum menade att situationen har krävt någon form av krishantering. Trots det svåra läget såg hon många goda exempel på kreativitet och flexibilitet hos museerna, inte minst när det gäller det digitala. Förutsättningarna för museernas hanterande av situationen har sett olika ut. Utifrån Riksantikvarieämbetets sammanställning av pandemins effekter pekade Lars Amréus på att museer som vanligtvis har många besökare och egna intäkter har drabbats särskilt hårt. Även länsmuseernas tidigare problematiska situation har fördjupats ytterligare. Amréus menade dock att det paradoxalt nog har gått bättre för museer som rör Sveriges natur- och kulturlandskap, liksom mindre kulturhistoriska museer. Han uppmuntrade till att ta tillvara på detta nyväckta intresse hos besökarna och verka för en fortsatt regional utveckling kring natur och kultur. 

Att förutsättningarna för museerna skiljer sig åt blev tydligt under mötets presentationer. Flera museer har kunnat hålla öppet under sommaren. Vissa har gynnats av förändrade resemönster, medan andra har förlorat besökare. För dem som har haft möjlighet har utomhusaktiviteter arrangerats och inomhusmiljön har anpassats genom exempelvis regelbunden städning, påminnelser om social distansering och förköp av biljetter. Trots olika fysiska omständigheter har samtliga museer tillhandahållit digitala visningar, live eller förinspelade. De tekniska resurserna har dock varierat. En del har haft tillgång till avancerad teknik, medan andra har använt enklare utrustning som mobiltelefoner. 

Att utgå från det som finns till hands var ett av Malin Grundbergs råd för en framgångsrik digitalisering, då hon som chef för Livrustkammaren var en av huvudtalarna under första dagen. Andra råd från Grundberg var att ta tillvara på personalens intresse och ha mod att testa nya saker. Vid samma tillfälle rekommenderade Unn Edberg, chefredaktör och VD för tidningen Vi, att studera andra branschers digitalisering samtidigt som hon underströk att den egna verksamhetens särprägel inte får gå förlorad. I en intressant utblick bortom Sveriges gränser berättade Chao Tayiana från African Digital Heritage under dag två om arbetet med att finna digitala lösningar för att öka tillgänglighet, engagemang och dokumentation för det afrikanska kulturarvet, bland annat genom digital utbildning för personalen. Tayiana tryckte också på betydelsen av att göra kulturarv tillgängligt över hela världen. Flera av museerna vittnade om att de digitala visningarna har haft långt fler besökare än de fysiska. Häri finns potential. ”Vi är ett litet museum men kan nå långt”, konkluderade Jönköpings läns museum sina digitala erfarenheter under pandemin. 

En av frågorna som diskuterades under mötet var hur en digital verksamhet kan bli lönsam. Digitala visningar är förvisso billiga att producera, menade Lars Amréus, men de ger inte upphov till några intäkter. Malin Grundberg berättade att Livrustkammaren till viss del tar betalt för sina digitala visningar för skolor. Sala silvergruva lät i sin tur åhörarna veta att de tillhandahåller Swish för frivillig betalning från besökare. Båda dessa museer konstaterade att en betalningsvilja fanns och funderade kring hur detta kunde formaliseras. Nordiska museets Aron Ambrosiani, som var en av huvudtalarna under andra dagen, menade att det kan vara svårt att se det ekonomiska värdet i det digitala, då det är museernas byggnader och besökarna där som traditionellt stått i centrum. Den mänskliga faktorn bör vägas in. Det är de yrkesverksamma personerna som ska värdesättas, framhöll Ambrosiani.

Betydelsen av en hållbar och långsiktig digitalisering var ett tema som genomsyrade hela museimötet och särskilt uppmärksammades under den andra dagen. Flera huvudtalare underströk att deras digitala framgångar grundade sig på att de hade tillgång till en etablerad digital infrastruktur. Nordiska museets digitala insamling ”Coronaviruset i Sverige” kunde enligt Ambrosiani snabbt förverkligas genom att museet redan 2011 hade inrättat en digital avdelning som sedan dess har arbetat med strategisk och teknisk utveckling. Per Cullhed från Uppsala universitetsbibliotek berättade om plattformen Alvin, som sedan 2014 har funnits till för långsiktigt bevarande och tillgängliggörande av digitaliserade handlingar och kulturarvsmaterial. Malin Grundberg framhöll att det för Livrustkammarens närvaro på digitala och sociala medier har varit avgörande att samlingarna finns fotograferade och digitaliserade sedan en lång tid tillbaka. Jonas Heide Smith från Statens Museum for Kunst i Köpenhamn väckte frågan om vad museer ska välja att investera pengar i när det kommer till digitalisering. Satsar museet på sånt som syns i utåtriktad verksamhet, så kallat ”front end”, eller sånt som utgör infrastrukturen i museets verksamhet, som samlingar och metadata, så kallat ”back end”? 

Museimötets kanske mest uppmärksammade framträdande stod Karin Nilsson från Statens historiska museer för. Hon ifrågasatte hela mötets egentliga syfte då hon ställde frågan om det finns någon annan än museisektorn som behandlar det digitala som en särart. ”Det är dags för ett stort språng”, menade hon, och hävdade att det digitala måste införlivas i gängse museiverksamhet. ”Vi har redan provat alla former av stöpning av stearinljus, det ger oss ingen glödlampa”, förklarade hon i ett åskådliggörande av sitt resonemang. Hon avslutade med att slå fast att det inte är andra som behöver övertygas om hur viktigt det digitala kulturarvet är, utan vi själva.

Eva Joelsson

E. J. är arkivarie och doktorand i historia på Stockholms universitet.