Vad är ett museum?

De flesta har inga problem med att känna igen ett museum när de ser ett. Däremot har forskare och professionella inom museisektorn svårt att komma överens om hur ”museum” ska definieras. Detta trots att Sverige och flera andra länder har museilagar som stadfäster vilka platser som omfattas av lagen i fråga. I Sveriges museilag förstås museum som ”en institution som är öppen för allmänheten och som förvärvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut materiella och immateriella vittnesbörd om människan och människans omvärld.”

Det brittiska forskningsprojektet Mapping Museums har som mål är att kartlägga alla museer som varit verksamma i Storbritannien under perioden 1960–2020.^[1] När de började sin undersökning visade det sig svårare än man trott att reda ut saken. Sedan 1988 har Storbritanniens Arts Councils minimikrav som måste uppfyllas för att en verksamhet ska kunna ackrediteras som museum.^[2]

Kraven består av nio punkter som berör organisatorisk ordning, samlingsförvaltning och publikrelationer. Till exempel behöver ett museum ha kunskap om vilka som använder deras tjänster och dessutom en plan för hur det ska nå bredare grupper av brukare. Ett museum ska också stimulera till lärande och upptäckande, och kommunicera effektivt med sina potentiella brukare. De ska också ha utställningar och program som utgår från samlingarna. Strax över 1 700 museer i Storbritannien har klarat ackrediteringskraven, men enligt branschorganisationen Museums Association finns det nästan ytterligare 1 000 som inte är ackrediterade. Mapping Museums har letat ännu bredare och fått med 4 200 museer i sin kartläggning.

Forskarna i projektet insåg under datainsamlingen att tillgängliga museidefinitioner i praktiken är ganska trubbiga. Att den som har en samling som bara bekanta eller utvalda experter får se inte har ett museum är alla överens om. Museer ska vara öppna för allmänheten. Men hur ofta och länge? Om det för enstaka intresserade går att boka ett guidat besök en dag i månaden, räcker det? Enligt brittisk kulturvårdslag kan ägare till historiska byggnader slippa betala fastighetsskatt genom att hålla öppet för allmänheten minst 28 dagar per år.

En annan fråga är hur många föremål det behövs för att det ska utgöra en samling. Räcker det med ett, tio eller hundra? Har det med storleken att göra, eller hur föremålen hör samman? Kyrkor är kulturarvsskyddade, har gamla föremål och är öppna för allmänheten och vårdar immateriella kulturarv. Ska de räknas som museer? I Sverige har vi mängder av hembygdsgårdar som i historiska miljöer visar gamla föremål och seder. Ofta har de kanske inte någon direkt plan för hur samlingen tas tillvara. Utställandet kan bestå i att föremål återfinns ungefär där de har använts eller förvarats. Hur ordnat ska förevisandet av en samling vara för att det ska kunna kallas för en utställning? Kan man ställa ut materiella vittnesbörd på sätt som inte är en utställning?

Många tycker kanske att det är hårklyverier att på detta sätt ge sig iväg till museernas gränstrakter. Men om man snarare än att utgå från definitioner och ackrediteringar tittar på vad brukare och verksamheter beskriver som museer visar det sig att det finns det många aktörer som har samlingar som de på något sätt arrangerat och försöker locka allmänhetens intresse för. Så pass många att det försvårar möjligheterna att definiera ett ”museum” och tala om en museisektor. Det kan få oss att inse att museer både i Sverige, Storbritannien och världen i stort ofta är ideella och beroende av enskilda eldsjälar. Snarare än att utgöra en del av det offentliga är dessa museer en del av det civila samhället. 

De ideella museerna erbjuder en annan ingång till museidefinitionerna. Den brasilianske museologen Bruno Soares Brulon pekade under International Council of Museums (ICOM) arbete med en ny museidefinition på farorna med att definiera museer som permanenta och icke-vinstdrivande institutioner. För många små och marginaliserade grupper är det avgörande att kunna göra vinst för att ha möjlighet att utöva sin kultur. Att vara en permanent institution förutsätter också att museet har något slags byggnad som bas. Men många grupper som har behov av att bevara och ställa ut sin kultur och sitt kulturarv har i det brasilianska sammanhang som Soares Brulon talar utifrån inte råd med egna lokaler. Däremot vårdar de samlingar och gör utställningar för att uttrycka sitt materiella och immateriella kulturarv. 

I ett svenskt sammanhang blir gränserna mellan museer, hembygdsföreningar och kulturföreningar suddiga, på ett bra sätt. Den svenska hembygdsrörelsen har 420 000 medlemmar organiserade i drygt 2 000 lokala föreningar och 26 regionala förbund som sammantaget under 2019 genomförde över 30 000 evenemang. De många ideella kulturföreningar som vårdar kulturarv med rötter utanför Sverige sätter inte lika tydliga spår i offentlig statistik, men är väl så viktiga. 

Kärnan i ICOMs definition av museer, även i det nya förslag som inte antogs, är att museer är institutioner i samhällets tjänst. Hembygdsgårdarna och de små, ideella museerna och kulturföreningarna som inte täcks av museilagen uppfyller också det uppdraget. För att demokratisera kulturarvsbruket behöver vi en museiförståelse som bejakar civilsamhällets engagemang och tydliggör partnerskapet mellan de ideella krafterna och museiinstitutionerna. 

Utifrån en sån tolkning av museiuppdraget är utställningar inte något exklusivt för museer, eller ens speciellt kännetecknande för dem. Utställningar finns på en massa andra platser: på mässor, företag, bibliotek, skolor och i gallerier och gallerior. Utställandets historia står också att finna i industriutställningar och saluförande konstutställningar, som först på slutet av 1800-talet kombinerades med samlarnas kuriosakabinett. 

Museum Matters har emellertid lagt märke till något som verkar skilja ut dem som kallar sig museum från andra som gör utställningar. Att gå på museum är att för en stund stiga ut ur verkligheten. Alla museer har ett slags ceremoniell inramning som mässutställningar och utställningar i sjukhuskorridorer eller köpcentra inte har. I högre grad än själva innehållet är det detta som gör en utställning till en museiutställning. Några tavlor som hänger i en korridor eller i ett vardagsrum är konst, men de är inte museala. Om man däremot inreder ett litet hörn av sin lägenhet och skapar något slags inramning av det som finns där innanför, och påtalar för besökarna att det är en samling eller en utställning, så har man skapat en museiupplevelse. Kanske rent av en museiutställning.

Klas Grinell

K.G. är docent i idéhistoria och volontär på Brännö Museum. 

---

^[1] För mer information, se https://journals.le.ac.uk/ojs1/index.php/mas/article/view/3147.

^[2] Arts Council England, Scottish Arts Council, Arts Council Wales och Arts Council of Northern Ireland är offentliga institutioner som förmedlar kulturstöd till bland annat museiutveckling från den brittiska regeringen och National Lottery.