En utställning för näsan

Världens första doftutställning som gör hembesök har producerats av Mauritshuis i Haag. I en liten svart låda som skickas hem till besökarna kombineras 1600-talsdofter av blommor, avlopp och dammig pepparkaka.

Många museer har mött det senaste årets rekommendationer om social distansering med nya sätt att nå sina besökare på distans. Guidningar via videosamtal eller utställningar utomhus har gått från experiment till stapelvara. Utmaningen har dock varit extra stor för Mauritshuis i Haag, som precis har presenterat utställningen ”Fleeting – Scents in Colour”, där museets kungliga samling av holländsk konst matchas med speciellt framtagna dofter – oavsett om det är ett övermoget stilleben, en komocka på en landskapsmålning eller en makaber dissekering av en människokropp i Rembrandts anatomilektion. Tanken är att aromerna ska förstärka åskådarnas associationer och ge ökad förståelse för det historiska sammanhanget. Konstverken kompletteras därför av specialdesignade molekyler ämnade för publikens näsa.

Men när det inte går att komma till museet? Ja då kommer utställningen, inklusive lukterna, hem till dig. Mauritshuis har utvecklat ”världens första interaktiva digitala titta-och-lukta-guidning”, som består av en liten låda som skickas hem till den som vill ta del av utställningen. Den innehåller beskrivningar av fyra verk, lika många doftkapslar, samt enkla instruktioner. Behållarna är designade för att skicka ut små pustar av luktande luft, så att de inte blandas med varandra eller dröjer sig kvar. En digital videoguidning i lådan ger mer bakgrund till syftet med utställningen. I den berättas bland annat om hur innehållet har rekonstruerats både från visuella ledtrådar i verken och från källtexter, som 1600-talsrecept mot pest för en pomander. Det runda smycket, som är till för att bära doftande ämnen nära kroppen, är numera ett museiföremål. Nu kan vi sniffa på den hemma vid skärmen. Och hur luktar det? Inte bara rosenvatten i alla fall.

Det första konstverket som vi möter är en pittoresk stadsvy, som vid närmare granskning visar hur en kanal i Amsterdam närmast fungerar som en öppen kloak. Från den lilla blå plastcylindern kommer puffar som påminner om kroppsodör som dröjt sig kvar i ett ovädrat rum. Nästa verk är en landskapsmålning med öppna fält och bulliga moln, men skenet bedrar igen. Det vi ser på tavlan är hur linne kokas i frätande vätskor och läggs ut på ängarna för att blekas. En tung och farlig arbetsprocess som hölls långt bort från stan (som anas vid horisonten) och som, av doftkapseln att döma, tydligen luktade swimmingpool och gräsklippare. Ganska angenämt till en början, och huvudvärksframkallande efter ett tag.

Den sista behållaren luktar dammig pepparkaka. Kryddnejlika, muskot och andra kryddor syns på hyllorna i målningen av en interiör från en välfylld butik i Haag från början av 1700-talet. Stanken av blodet och krutröken som gjorde dessa varor tillgängliga i Holland känns inte, men den koloniala kontexten tas istället upp i den välproducerade guidningen. På det sättet visar ”Fleeting – Scents in Colour” inte bara hur vi kan förstå historiska utställningsföremål på nya sätt, utan också hur sinnesintrycks betydelse kan skifta över tid.

Carin Kallenberg och Björn Ehrlemark

C.K. och B.E. producerar utställningar och publika program genom initiativet Arkitekturens Grannar.