Hållbara rum

På Västmanlands läns museum pågår just nu utställningen ”Hållbara rum”. Klimat- och miljöaktivisten Titti Knutsson uppskattar att utställningen vågar ställa de stora frågorna om hur vi kan genomföra de nödvändiga omställningarna av vårt samhälle.

Utställningen ”Hållbart hemma” (introduktionsfilm på YouTube) är från början producerad av Sörmlands museum, men när den visas i Västerås ingår den i det större projektet ”Hållbara rum – en utställning, en verkstad och ett Tiny House” och har uppdaterats och anpassats till lokalen på Västmanlands läns museum. När jag besöker museet en onsdag i oktober är besökstrycket lågt och i verkstaden, där besökare vid olika tillfällen kan delta i programverksamhet, pågår vid tillfället ingen aktivitet. Själva utställningen vilar dessutom i dunkel eftersom tekniken är ur funktion. Tråkigt för både personal och besökare såklart, men jag blir ändå nyfiken när jag kliver in i rummet för där pågår något till höger. Det byggs ett hus. Ett litet hus på hjul. Ett så kallat Tiny house. 

För mig blir detta den största behållningen av besöket. Att museet vågat släppa in en verksamhet som inte är färdig men som visar hur något, konkret, växer fram och blir till – och bjuder in till samtal med verkliga människor som gör något på riktigt och finns på plats i rummet. Geraldine Brun och Elsa Vaara, som jag möter vid mitt besök, berättar att andra besökare, inte minst barn, också ofta intresserar sig för bygget och att de därifrån kan komma vidare till ett samtal om olika aspekter av boende. För hur bor vi egentligen? Och måste det vara så? Alla dessa ensamhushåll, 30-åringarna som bor kvar hemma, de trångbodda familjerna i förorterna och de ensamma pensionärer som sitter kvar i villan för att de bor där så billigt. Är det vettigt? Och om inte – hur skulle vi kunna göra i stället? Är hemmabyggda minihus som det den lokala föreningen FLIKS (Folkbildning för kreativt skapande) bygger på Västmanlands läns museum en del av lösningen, eller bara en poserande utmaning av normen? Har den i så fall ett värde ändå?

Det är modigt av museet, och personligen tycker jag att det är precis här våra kulturinstitutioner bör befinna sig idag. I närheten av de stora, politiska frågor som behöver belysas om vi menar allvar med att vi vill vara med och starta den nödvändiga omställningen på samhällsnivå. 

I själva utställningen handlar det däremot, återigen, mest om vad vi som enskilda individer kan göra. Plastbanta våra kök, tänka klokt när vi byter fönster på villan, återanvända, laga och använda giftfria och naturliga material så långt det går. Plasten är symboliskt instängd i en glasmonter, inte återbrukad eller materialåtervunnen i något klyftigt system på samhällsnivå. Det är självklart sant att våra vardagliga val spelar roll, inte minst för samvetet, men utställningen stannar innan den stora frågan om det verkligen räcker för att utmana ett ekonomiskt system som i stor skala och med hög hastighet fortsätter att exploatera både människor och natur.

Innehållet i utställningens rum och montrar verkar också ha färgats en hel del av samarbetet med Västmanlands läns hemslöjdsförbund. Det har fått en stark retroprägel, blandat med ett slags hipsterideal som känns reserverat för personer ur en etablerad medelklass och däröver. Det vilar en aura av landsbygdsromantik över det hela som jag inte vet om besökare från exempelvis en årskurs åtta i något urbant ytterkantsområde kan identifiera sig med. Men det är snyggt och genomtänkt. En av de första texterna som möter besökaren förklarar på ett fint sätt hur museet med den här utställningen utmanat sina egna rutiner och arbetsmetoder för att bygga så miljösmart som möjligt. Det är klokt att vara ödmjuk och möta eventuell kritik redan innan besökaren hunnit börja fråga. Säkert har museet som organisation lärt sig mycket av projektet som man kan ta med sig in i kommande produktioner. Kanske kommer någon av dem att ta i någon av de mer komplexa och kontroversiella frågor som gömmer sig i skuggan av artutrotning och klimatkris – i Västmanland såväl som i resten av världen.

Titti Knutsson

T.K. är klimat- och miljöaktivist, författare och scenkonstmakare.