Om utställningsdokumentären Ansikten på Årsta
Plats: Postens huvudkontor Arken i Solna. Fram till 1 november 2006
Posten AB har 35.000 medarbetare, varav drygt ett tusen styr och ställer verksamheten från huvudkontoret Arken i Solna. Detta vackra, utmanande nybygge i glas höjer sig och skjuter fram bakom Tomteboda postterminal. En större men inte lika namnkunnig terminal ligger i Årsta, söder om Stockholm. Där arbetar 1.200 personer dygnet runt. En av dem är Anne Himmelstrand, konstnär, som efter 17 år som deltidare kväll snart pensioneras. Av den anledningen ville hon dokumentera sin arbetsplats och frågade arbetskamraterna om hon fick fotografera dem. I början gick det trögt men när hon visade vad hon hunnit ta ville fler och fler låta sig avbildas. Nu visar hon resultatet i en liten, kompakt utställning, som står på sjätte våningen på huvudkontoret Arken. Oförskämt inklämd bakom en trappa!
Utställningens namn är Ansikten på Årsta. Den är gjord med minsta tänkbara budget men med artisteri och humor. Här och där avbryts rader och block av bilder (Xeroxkopierade fotokopior) av små och stora streckkodade destinationslapper, kolapapper, handskrivna uppmaningar. De tre bastanta skärmarna, med bilder rytmiskt placerade på fyra sidor, knyts samman av ”klädsteck” med arbetshandskar. Det är inte fråga om inträngande individporträtt, snarare ett porträtt av av ett kollektiv – motiviskt varierat och fotograferat med sakkunskap om förhållanena på plats. Det verkligt intressanta med utställningen är rikedomen på ansikten, flera hundra, av människor från hela världen. Ett nationernas förbund på verkstadsgolvet. Asiater, afrikaner, europeer, latinamerikaner: en tibetan kan arbeta med en finne, en kinesiska bredvid en vietnames, en etiopier sida vid av en svensk. Jag måste säga att jag blev överraskad och tagen, började fantisera om ett alternativrt samhälle även efter arbetet.
Varför har Ansikten på Årsta som klämts in i ett hörn, när det finns så gott om fria ytor i huset? Skäms direktionen för sina arbetare, eller unnar man dem inte att ta plats?
Ansikten på posten är en unik, uppmuntrande och fint presenterad dokumentation, som också borde visas i mer tillgängliga och besökta lokaler. I slutspurten på det mångkulturella året skulle den väl passa som handen i handsken på Nordiska museet eller Kulturhuset i Stockholm? På en sådan offentlig plats kan den nog också förses med en djärvare introduktionstext än den som nu tillåtits. Bakom leendena på bilderna – vet Anne Himmelstrand – döljer sig sorg och oro hos de anställda. AB Posten går med miljardvinst som resultat av hårdrationaliseringar med tätt duggande uppsägningar som följd.
061015
Text och foto: Eva Persson
