Inte att undra på om Carl tröttnar på allt ståhej runt hans 300-åriga födelsedag. Det firas med besked i hela landet, så även på Gotland. Men det är ändå hit – till semesterparadiset – han flyr när all pompa och ståt blir för mycket, även för en som alltid gillat att bli hyllad.
–Aha, här har jag varit förr, utbrister Linnaeus när han kliver av färjan. Semestern blir en återupplevelse av den rundtur han gjorde tillsammans med sex följeslagare på Gotland för 266 år sedan. Detta är utgångspunkten för utställningen Linné – återkomsten som visas på Länsmuseet på Gotland fram till årsskiftet.
Linné – återkomsten speglar det Gotland (och den värld!) som den 34-årige Carl mötte år 1741 och den ö han ser idag, som 300-åring. Trots stora omvälvningar i landskap och människors förändrade livsvillkor, känner Carl igen sina rara blomster, kloka bönder och belästa präster. Eller gör han det? Hittar Linnaeus i sina egna fotspår?
Utställningens formspråk är traditionellt med mycket föremål på enkla blåmålade podier. Mängder av uppstoppade djur och pressade växter från 1800-talet visas blandat med tidstypiska föremål, men också moderna motsvarigheter här och var. De fungerar både som dekorativa inslag och som illustration åt texterna – som är Linnés egna.
Det vackra utställningsrummet är långsmalt och har två rader av fönster med djupa nischer längs ena långväggen. En murad ojämn kalkstensvägg utgör andra långväggen. Längs denna löper en metallskena från vilken vepor med texter, kartor och illustrationer hänger. Där handlar det om resan, tiden och framför allt om kulturlandskapet på Gotland. Hur det har förändrats, men också vad som ännu finns kvar. Genomgående är det Linné själv som talar i utställningen. Texterna är hämtade från resedagboken och andra linnéskrifter. Men vi låter också hans texter kommentera vår tid under det fiktiva återbesöket. Det blir både effektivt och dråpligt.
Linnés främsta uppdrag var att inventera öns nyttigheter, naturresurser med modernt språkbruk. I utställningen visas och beskrivs färgväxter, medicinalväxter och både officiell och folklig läkekonst under 1700-talet med spegling i dagens motsvarigheter.
Vad som hör till Historiam Naturalem, dvs allehanda växter, djur, fåglar och kräk, underrättar sig Linné med stor entusiasm om. Många växtarter beskrev han för första gången från Gotland. I utställningen finns också djur som Linné aldrig fick se, då de har invandrat senare.Grödor, odlingsmetoder och böndernas seder och bruk beskrivs av , liksom säl- och fågeljakt, fiske, kalkbränning och andra näringsgrenar. Vad sysslar bonden med idag? Ska han åter bli mångsysslare för att överleva, eller räcker det med EU-stöd?
Av Gotlands alla märkvärdigheter, blev Linné nog mest imponerad av strändernas alla coralliter och petrificater. Han skrev vid hemkomsten genast en avhandling om dessa. Kopparsticket med fossil från denna skrift visas i jätteformat över en massexponering av praktexemplar av fossil från ön.
Linné förespråkade varmt att man skulle resa i fäderneslandet och använda inhemska naturresurser istället för att importera dyrbara produkter från utlandet. Ändå skickade han åtskilliga lärjungar på långa resor i fjärran länder. I utställningen finns exempel på exotiska djur och föremål som varje högreståndsperson under 1700-talet skulle samla på i sina naturaliekabinett. En verklig raritet i utställningen är en liten mushjort, just det unika exemplar som Linnéaposteln Osbeck tog hem ifrån Java 1752.
Andra märkvärdiga föremål i utställningen, som Linné, själv har betraktat och beskrivit i sin dagbok, är de så kallade Jättebenen och Domedagsfisken. Linné såg dessa mytiska föremål i Visby domkyrka där de förvarades, och konstaterade torrt dem som varande ryggkotor hos en val och de tämligen bedrövliga resterna av ett stort exemplar av torsk.
Finns det då något syfte med denna lilla utställning förutom att förmedla kunskap om en av Linnés landskapsresor? Kanske att få oss att betrakta verkligheten som iakttagaren Linné och reflektera över förändringar i landskap och människors levnadssätt, i största allmänhet men i synnerhet på Gotland.
Visby 071107
Text och bild: Sara Eliasson
Sara Eliason är intendent och naturvetare på Länsmuseet på Gotland. Hon arbetar med utställningsproduktion och annan utåtriktad verksamhet samt ansvarar för de naturhistoriska samlingarna.
