Konsthallen Dunkers kulturhus, Helsingborg
080614 – 090104
Utställningskommissarie: Magnus Jensner
Koordinator: AnnCatrin Gummesson
Utställningsassisten: Andreas Nilsson
Tekniker: Viktor Hallonsten, Ulf Luckman,
Christian Odeholm, Finn Svensson,
Lars-Ola Bergkvist, Niklas Hallberg,
Per Pålsson, Per Mårtensson,
Ulf Lövheden, Tom Pihl
Utställningskatalog: Se Litteratur
Så står en efterlängtad utställning på Dunkers kulturhus. Efter en inventering av 300.000 föremål tillsammans med konservatorer och antikvarier vid Helsingborgs museer valde Magnus Jensner, 1:e intendent på konstavdelningen, ut 680 föremål som han iscensatte i utställningen Människans Natur.
Människans Natur vill berätta något om borgerlig smak, samlandets natur och, som titeln pekar på, naturen som inspirationskälla för konst och konsthantverk,. Den ornamentala och den lite svulstiga estetik, som vi länge inte velat befatta oss med, men som Nationalmuseet lyfte fram med utställningen Förfärligt Härligt 2007, finns väl representerad i utställningen, men också mycket annat. Att folkkonsten då och då visas i samma rum som den borgerliga ”finkulturen” är bra och inte helt vanligt.
Det är en skön blandning av 1800- talsmåleri, djur i formalin, vackra kläder, vapen, möbler, porslin och en mattpiska. Man kan verkligen tala om att utställningens estetik följer fenomenologins uppmaning om återgång ”till sakerna själva”. För att få styrsel på de många föremålen är utställningen indelad i tre teman: Växter, djur och människan. Samanställningen av föremålen lämnar ändå mycket till publiken då oväntade, intressanta och roliga möten uppstår på väggar, i montrar och på podier. Skicklig ljussättning skapar skuggspel av föremål som bildar fond bakom tingen på hyllan under. Ibland ser man sin egen nuna i en spegel med dekorativ ram. Hur människans natuliga former blir motiv för konsthantverkaren, skulptören och siselören kan också studeras.
Men utställningens trumfkort är trots alla föremål det sätt varpå man har arbetat med rummen. Redan när jag startar vandringen i utställningen bjuds jag en försmak av dess fortsättning. En monter, innehållande bland annat en liten orm i formalin, går tvärsigenom väggen och intressanta dubbelexponeringar av föremål i utställningens följande rum uppstår. Montrar som bildar fönster mellan väggarna återkommer på flera ställen och utvidgar associationsfälten.
Rumsindelningen känns vid första genomgången labyrintisk, ett intryck vilket alla föremål förstärker. När jag hittar fram till det innersta rummet med människan och historien starkt närvarande genom vackra klädesplagg från 1700-talet och dödssskallemärkta svettband från vårt eget århundrade, känns det som jag kommit till centrum av Faraos pyramid. Det är också kul att se utställarna har jobbat med hela spektrat av presentationssätt – podier, inte podier, montrar, skåp, direkt på vägg etc. Det ger en bra dynamik åt rummen.
Synen på föremålen har varit konstens och många av föremålen presenteras som konst. Det stora skåpet för linne eller porslin handlar genom sin placering mer om skulptur än om förvaring: I Helsingborgs Museers samlingar har vi letat efter naturens inspiration för allt runt omkring oss. Men låt er inte bedras. Människans Natur är, trots dess innehåll av kulturhistoriska föremål, en konstutställning, deklareras i presentaionen av utställningen.
Om det kan man tycka olika. I Konsthallen på Dunkers kulturhus tycker jag det funkar väldigt bra. Uställningen är konsekvent genomförd och uppmuntrar till en associativ läsning av både konst- och bruksföremål.
Text: Mattias Åkeson
Utställningsbilder: Lena Wilhelmsson, Dunkers kulturhus, Helsingborg
Mattias Åkeson är ansvarig utgivare för UEForum.se
