UE-världen
Alla ni som reser utomlands – bidrag till allmänbildningern på utställningsområdet. Skriv till UEForum.se och berätta i ord och bild om intressanta utställningar utanför Sveriges gränser.
Norge har till skillnad från Sverige men i likhet med Danmark och Finland en museitidning. I Norge heter den Museumsnytt, och den 1 juli blir Signy Norendal dess nya redaktör. Det är en hyvens tjej: under en halvtimmes besök på Norges museumsförbund lotsade hon mig runt på stadens museers hemsidor och gav mig gatuadresser och bussförbindelser till allt det jag borde se.
Allt hann jag inte med men bilderna nedan är tagna på museer vars verksamhet jag gärna vill följa i framtiden.
Norsk Teknisk museum visar en populär utställning om klimathoten i världen,Klima X. Svenska Codesign AB, som svarar för den omdiskuterade utställningsarkitekturen i Sápmi, står bakom konceptet för Klima X. I utställningen måste man ha på sig gula stövlar som står på rad vid entrén. Det är kul att stövla omkring i vattnet, få en regnskur på sig och smeka stora isberg så att de smälter ner. Texterna, på böljande, bakifrån upplysta, skärmar, representerar väl en 30-sidig bok, men eftersom man gärna stannar i utställningen hinner man läsa en hel del kloka ord och uppmaningar.Till exempel följande
”Norges rikdom kommer for en stor del fra olje og gass, som jo er sentral forurenensningskilde. Norge har därmed et spesiellt moraliskt ansvar i klimatkampen”.
Det är så bra sagt att det bara kan komma från en svensk, nämligen ”Göran Persson, Sveriges tidligere stadsminister, 2007”.
Nobels fredssenter hyste vid mitt besök en fotoutställning av det omformade och omformande slaget. Jag brukar inte gilla fotoutställningar, tittar hellre på bilderna i den fotobok som ofta är anledning till utställningen. Den norske Magnumfotografen Jonas Bendiktsens utställning The places we live är en multimediainstallation som inbjuder publiken att besöka 20 olika familjer i slumområden i Nairobi, Caracas, Jakarta med fler städer. Man går in i kvadratiska rum där barn, män och kvinnor möter en öga mot öga. Deras sakliga och ofta förvånadsvärt optimistiska berättelser är så exakt redigerade att man tar in vart enda ord.
Interkulturellt museum ligger centralt i Oslo, i kvarter där en stor del av stadens invandrare bor och livnär sig. Även här måste jag ta av mig skorna – och tvätta mig, innan jag går in i utställningen Våre hellige rum. Det är en utställning i min smak! Minimalistisk i rum och text, och ändå omväxlande, färgstark och informativ. Också konkret och drastisk i sina
kulturkrockar, eftersom de sex världsreligioner som presenteras har sina helgedomar i och runt Oslo. Museet har ett konstgalleri, som liksom den övriga utställningsverksamheten arbetar konstnärligt med utgångspunkt i samtida filosofi och samhällsteori.
På nyinvigda Nationalmuseet – Arkitektur blev jag besviken. Sverre Fehn har ritat om interiören till en mycket vacker byggnad från 1800-talets förra hälft och försett den med en ny utställningshall. Som första utställning har hans kontor fyllt hallen med en typiskt tråkig, osinnlig och ganska svåravläst presentation av den världsberömde arkitekten. De flesta arkitekturutställningar ser visserligen ut just så, men det är en dödssynd att presentera Sverre Fehn så slentianmässigt.
Den som har tid besöker i stället Sverre Fehns paradverk på utställningsgestaltningens område Hedmarksmuseet i Hamar (en timmes vacker tågresa från Oslo). Den är gjord för länge sedan och det känner man. Men man bör ha sett den!
Text: Eva Persson
Foto: Eva Persson (där ej annat anges)
På besök i Oslo och Hamar i juni 2008.
På bilden känner jag på regnet i utställningen Klima X.
