Medelhavsmuseet, Stockholm
Basutställning öppnad 090130
Kristian Göransson, projektledare, urval av föremål
och merparten av texter
Sanne Houby-Nielsen, utblickande och associativa texter
Mattias Lind och Kristofer Jonsson/White arkitekter, utställningsarkitekur
Anna Skagerfors, föremålsarrangemang i montrarna
Inger Kåberg, grafisk formgivare
Gert-Ove Wågstam/Thespis Light, ljussättning
Foto: Eva Persson
LÅNG VÄG OCH LÅNG TID…
Under fem äventyrliga år (1927-1931) ledde fyra unga svenska arkeologer utgrävningar på Cypern. De genomsökte tjugo platser främst på norra delen av ön. Den Svenska Cypernexpeditionen arbetade efter nya vetenskapliga metoder och gjorde 25.000 fynd. Hälften av det utgrävda material packades i 772 stora lårar och transporterades till Stockholm 1931. Där väntade magasinsförvaring. Först femtio år efter ankomsten till Sverige ställdes föremålen ut i stor skala. Det var när Medelhavsmuseet flyttade in i sina nuvarande lokaler 1982 och en fortfarande mycket liten del av ”världens förnämsta cypernsamling utanför Cypern” för första gången blev tillgänglig för allmänheten.
Arkivbild Medelhavsmuseet
1989 flyttades föremålen till annat rum i museet och försvann när denna vackra sal förvandlades till butik.
Nu har utställningen återuppstått i museets centralhall med 1500 föremål som skall spegla cypriotisk historia under 7000 år, från stenålder till romersk kejsartid.
På andra våningen i Medelhavsmuseet står ytterligare en mängd fynd hemförda av Svenska Cypernexpeditionen, hårt sammanpressade i guldinramade montrar. Så många cypriotiska föremål som nu har aldrig visats på Medelhavsmuseet. Ändå vilar det mesta från utgrävningarna fortfarande i magasin utanför stan.
…TILL EFTERLÄNGTAD UTSTÄLLNING
Det är inte många utställningar som man har chans att betrakta ovanifrån. Men från Bagdad Café en trappa upp i Medelhavsmuseet har man perfekt utsikt över den nyöppnade basutställningen Cypern genom tiderna. Det kan förklara (eller förlåta ) det minst sagt spacade utställninghöljet.
Klippiga bergen är min första reaktion. Sen tänker jag mer konstruktivt och ser framför mig Vuoni, den höga klippa där Svenska Cypernexpeditionen grävde fram både Atenatempel och kungaborg. Men under ”klippan” i utställningen står votivfigurerna från Aija Irini, en offerplats påträffad på slät åkermark. Så vad skall man tänka?
Lyckligtvis upplevs utställningen annorlunda nere på markplanet. Medelhavsmuseet har övertagit tio stora glasmontrar av Världskulturmuseet i Göteborg och det är kring dessa som arkitekterna rest grönblänkande hus med spetsiga fasader och branta takfall. De har lyckats skapa en sammanhållen och varierad utställningsmiljö som är både gång- och tittvänlig. Montrarna är alldeles för stora för den intimitet de tematiska presentationerna av förmålen skulle behöva; det gäller särskilt den om Afrodites födelse som – något förvånande – inleder utställningen. Men sedan visar det sig att arkitekternas placering av montrarna på skrådden i de gröna husen skapar avbalkningar, vinklar och vrår varifrån man kan avnjuta föremålsgrupper i mindre enheter.
Ibland kan en monter med arkitekternas hjälp sträcka sig över den marmordisk (som står kvarfrån museets tid som bank) mot romerska porträttbyster och grekiska amforor. Det blir en rumslig förstärkning av det faktum att Cypern stod i centrum för de omgivande stormakternas intressen redan under forntiden och blev en smältdegel för olika kulturer runt Medelhavet. Så på en lämpligare plats än mitt i Medelhavsmuseets centralhall kan Cypernexpeditionens föremål inte stå.
TEMATISKA OCH KRONOLOGISKA PERSPEKTIV
Utställningen är både tematiskt och kronologiskt uppbyggd; man läser rubriker som Koppar och kult, Koppar och krig, Cypern och omvärlden och den nämnda Afrodites födelse – i myt och verklighet. De kronlogiska perspektiven finns under rubriker som Cypern befolkas, Cypern under bronsåldern, Cyperns kungadömenoch slutligen i en monter om den tid, grovt sett 500 före till 400 e Kr, då Cypern förvandlades från centrum till pereferi.
Föremålen är arrangerade på samma sätt utställningen igenom. De är med sedvanlig numrering separerade från varandra på samma sätt i alla montrar, de står på samma typ av svarta skivor och belysningen – som dock inte var klar vid mina besök en dryg månad efter utställningens öppnande – är den samma oavsett innehållet är kronologiskt eller tematiskt ordnat. Oavsett det rör sig om skärvor från stenåldern eller byster från hellenistisk tid.
Det är i och för sig inte ovanligt att museer som anlitar kända arkitekter nöjer sig med nytänkande scenografi i det stora formatet men fortsätter i urgamla fotspår inne i montrarna. Men grävningarna på Cypern gjordes av unga arkeologer som introducerade moderna vetenskapliga metoder. Medelhavsmuseet har, tycker jag, försuttit en chans att tolka dåtidens vetenskapliga förnyelse i en nutidakonstnärlig gestaltning.
PÅFLUGEN TEXT
Det bästa med den här utställningen är mängden föremål, det sämsta är mängden ord. Jag råder besökarna: strunta i att läsa texterna. Och uppmanar museiledningen: ge besökarna texterna i ett tryckt häfte eller lägg ut dem på museets hemsida. Samla sedan alla utställningens medarbetare och diskutera hur man kan minska mängden ord i utställningen och rensa i bildsättningen som faktiskt skämmer de gröna fasaderna och dessutom stjäl tid från besökarna som i stället kunde söka kunskap i föremålens egen materalitet.
Text: Eva Persson
