UEForum har bett arkitekten Juha Ilonen att beskriva sitt arbete med utställningen Hiroshige & Hokusai – På väg till Ido som innehöll hundra färgträsnitt av Japans mest lysande landskapskildrare under 1800-talet. Med pedagogisk scenografi och enkla material lyckades Ilonen både skapa stämning och ge en historisk och geografisk förklaring till konstverken.
Förutsättningar för ett lyckat slutresultat fanns på alla möjliga nivåer: Utställningens innehåll var särskilt inspirerande för arkitekten (alla arkitekter älskar ju japansk estetik, även undertecknad som aldrig har varit i Japan).
Ateneums intendent Heikki Malme har en entusiasm för japanska träsnitt, och att få den fina Hara-samlingen till Finland var för honom en förverkligad dröm. Ett förtroende mellan intendenten och arkitekten hade fötts 24 år tidigare genom samarbetet i Kunisada-utställningen, som hade många likadana utgångspunkter och lösningar som Hiroshige-Hokusai-utställningen. Budgeten var realistisk. Konstmuseet har också i sin verkstad en oerhört skicklig personal, äkta mästare.
Det traditionella sättet att hänga de utställda konstverken på väggarna förkastades redan i de första skisserna för utställningsarkitekturen. I stället reserverades väggarna för scenografiska ändamål och den stora skalan, för att få känslan av att vara ”på vägen”. Alla 100 konstverk är lika stora – eller små – i oban-storlek som är mellan A4 och A3. En stark atmosfär var motiverad för att undvika monotoni.
Alla material var valda med tanke på träsnittkonstens anda och traditioner: trä, papp och papper i olika former. Den billiga osb-skivan har en känsla av träflisor som har limmats ihop efter snittet.
Utställningen Hiroshige & Hokusai – På väg till Edo visades på Ateneum i Helsingfors hösten 2008. Information om utställningens innehåll finns på museets webbsida, http://www.ateneum.fi
I utställningens huvudsal har den ursprungliga nyrenässansarkitekturen förvandlats till en mera ”japansk” atmosfär. Rumshöjden i mitten av salen har sänkts från 4.2 till 2.2 meter med ett hängande papperstak som påminner om torkande träsnittspapper. Med tanke på pyromaner är papperskivorna obrännbara (800 stycken A4). Taket och dess skugga rör på sig sakta med luftströmmen från besökare. En förstoring av Hokusais träsnitt med Fujiberget i bakgrunden, tryckt på en halvgenomskinlig duk, fångar blicket i entrén, stämmer besökaren till utställningens atmosfär och döljer salens centrala pelare och deras ojapanska stil.
Huvudsalens långa sidor är målade med ”svart” och ”vitt”, och båda väggarna har en knappt synlig profil av Fujiberget, målad med helmatt på matt i samma kulör. Mellan bakgrunden och vitrinerna växer en ”bambuskog” med torra löv eller blommor på marken, gjorda av långa papprör och vita pappersbitar i visitkortsstorlek. Rummet är mörkt inte bara för stämningens skull, men också för att skydda de ljuskänsliga träsnitten. De långa vitrinerna markerar utställningens tema ”resa”.
Med lysrörlampor inne i sig glöder vitrinerna med en gyllene honungsfärg genom framsidans förpackningspapper, spännt med en vattenspruta. Vitrinerna är sneda för dynamikens skull och för att ge rum för besökarens synvinkel och fötter. Deras träkonstruktion har stabiliserats med sneda ribbor som samtidigt ger ett mera naturligt och japanskt uttryck. Höjdpunkten i utställningen är i mitten av huvudsalen, som har tre kortare vitriner med enbart ett konsverk i var och en, utställningens pärlor. En del av vitrinerna kommer att utnyttjas i konstmuséets permanenta utställning av japanska träsnitt, som blir färdig på våren 2009.
Korridoren mellan huvudsalen och sal två är för smal för att utställa konstverk. Den har förvandlats till en stig genom en mörk bambuskog.
Den andra salen fortsätter resan med temat ”årstiderna och väderförhållanden”. Vitrinerna är horisontala och de vägledar besökaren runt en triangelformad bambu(papp)skog. En handmålad karta av Japan täcker hela bakväggen, och den visar Edo-periodens två vägar mellan Edo och Kioto. Japanska symboler för årstiderna är vanliga ”arkitektkopior” som har tapetserats på väggarna.
I nästa sal har besökaren kommit framme till Edo. Vitrinerna har en mera urban utformning och skogen är nu borta. På väggen visas en karta av staden Edo som den var år 1850. I bakgrunden lyser en 3.5 meter hög förstorning av Hokusais verk som visar arbetet i full gång i en träsnittverkstad, temat för den sista salen.
Den sista salen visar träsnittkonstens verktyg och tryckprocessens olika faser. Utställningsobjekten är inte ömtåliga, och dagsljuset från salets fönster har utnyttjats för pappersväggen i ett litet japanskt ”rum i ett rum” som också har ett rum bakom sig. Där har salens nyrenässansfönster fått en horisontell och mera japansk uppdelning med en enkel halvering av varje ruta.
Verkstadens utställningobjekt utnyttjades av en japansk mästare, som demonstrerade träsnittkonstens metoder.
Text och utställningsbilder: Juha Ilonen
Introduktionsbilderna är tagna ur nr 2/2008 av KAS, tidning utgiven Ateneum och Kiasma I Helsingfors
Juha Ilonen är arkitekt, verksam i Helsingfors
