Allt om Konst

133 artiklar

Artemisia Gentileschi kom, såg, segrade och dog i Neapel

Se Neapel och sedan dö, sade Goethe, i betydelsen att efter att ha sett Neapel finns det inget mer att leva för. Barockkonstnären Artemisia Gentileschi hade en annan uppfattning. Hon sade sig avsky Neapel, klagade över kaos, smuts, sjukdomar. Ändå kom hon att leva där i tjugofyra år som firad målare och framgångsrik egenföretagare. Nu ägnas Artemisia Gentileschi en magnifik utställning i ett bankpalats i stadens hjärta, den första någonsin i Neapel. Med denna utställning kan hennes marketing sägas pågå fortfarande, och här nå en kulmen.

Från obehag till välbehag

”Det var nog namnet på utställningen som lockade mig: From dying to living. Ordens omkastande gjorde mig nyfiken, trots att jag varken efterforskat konstnären Korakrit Arunanondchai eller läst utställningens USP. Jag tycker om att möta utställningsrummen helt oförberedd.” Fideli Selenius rapporterar från en omslutande utställningsupplevelse på Moderna Museet.

Ambitiöst om evigt liv

Nobelprismuseet intar Liljevalchs med utställningen Evigt liv under ledning av Clara Åhlvik. Titeln kan förefalla märklig, evigt liv, det klingar så religiöst, men det visar sig vara ett tema som lämpar sig väl för att föra samman och presentera ett stort antal vetenskapliga, fredsbefrämjande och konstnärliga gärningar som har belönats med Nobelpris.

Magritte i Skärhamn

Det populära Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn fullföljer denna sommar sin utställningspolitik att visa nya sidor av en känd konstnärs verksamhet. Utställningen René Magritte. Idéernas laboratorium (8 maj–4 september 2022) visar hur Magrittes surrealistiska bildspråk utvecklades ur skisser, teckningar, reklamuppdrag och genom diskussioner med vänner.

Ett eget rum?

Prins Eugens Waldemarsudde visar just nu en utställning om konstnärsrollen under det sena 1800-talet. Men utställningen är splittrad, och trots att den utger sig för att skildra framväxten av kvinnligt måleri ger den märkligt mycket utrymme åt manliga konstnärer. Det menar funkisaktivisten Bengt Elmén.