Modemakt – 300 år av kläder
Nordiska museet, Stockholm
Ny basutställning, invigd februari 2010
Projektledare: Maria Regazzoni Rapp
Idé och föremålsurval: Berit Eldvik, Helena Lindroth
Formgivare: Fritz Håkon Halvorsen
Grafisk form: Johanna Finne
Produktion: Nordiska museets verkstad och konserveringsateljé
På en vägg i den nyöppnade utställningen Modemakt står två frågor: Varför klär vi oss? och Vad är mode? Med pilar till olika svar, som för att förtydliga de två begreppen som så ofta blandas ihop. Kläder är objekt, men mode är någonting som inte går att förstå utan en social kontext. Just därför är det så spännande att prata om mode i tid och rum.
När jag besökte utställningen Notti Italiane på Hallwylska palatset i höstas, var det framförallt det exklusiva och flärdfulla som stod i fokus. I Modemakt handlar det istället om stora sammanhang och hur modet påverkar ”vanligt” folk.
Historien om mode som berättas i Modemakt är långt ifrån linjär, vilket jag tycker gör det hela spännande. Att det dessutom går att gå in till utställningen från två olika håll gör att den linjära känslan ytterligare skrapas bort! Här finns inga pekpinnar om i vilken ordning man ska se vad. Från just det håll som jag råkar göra entré, möts jag av en monter med tre dockor i: en sovande brud på 1840-talet, en kammarherre under 1800-talets slut och en 2000-talsk cybergothare.
I den avlånga lokalen står montrar med klädda dockor i mitten, där tre stora tidsnedslag görs: 1780-tal, 1860-tal och 1960-tal. Att dessa tre nedslag inte överensstämmer med de tre första dockorna, är dock aningen förvirrande.
Längs med väggarna görs ”utbrytningar” med olika teman för tidsepokerna, som exempelvis musikinfluenser under 1960-talet och folkdräktens olika tolkningar under 1860-talet. Men här tas också mer allmänna teman upp, som kläder i relation till att forma kroppen där snörliv för både kvinnor och män nämns, och referensen till dagens skönhetsoperationer ligger nära.
Så där fortsätter det, mängder av trådar att nysta vidare i, och en uppsjö av uppslag för workshops och egna arbeten. Modemakt är helt enkelt något av en museipedagogs våta dröm! Hade jag själv gått på högstadiet eller gymnasiet hade jag älskat att lägga en hel termin på att göra arbeten och projekt med utställningen som språngbräda. Det är också den publiken som jag tror får ut mest av Modemakt. Att fenomen som modebloggar omnämns känns också som en tydlig flört med en ung publik.
För mig själv ger utställningen lite för lite djup för att jag ska bli helt såld. Jag känner att både perspektiv på genus och klass hade kunnat lyftas fram mer, framförallt ifråga om 2000-talets mode. Men detta är frågor som en engagerad pedagog säkerligen kan hitta många ingångar till och gå vidare med. Programverksamheten i anslutning till Modemakt har alla förutsättningar att kunna bli riktigt bra. Med några nyväckta trådar i huvudet, tar jag en promenad hem längs Strandvägen i den nyväckta våren.
Text: Ida Ömalm Ronvall
Utställningsfoto: Mats Landin
Ida Ömalm Ronvall är skribent, kulturvetare och copywriter.
