Allt om Nordiska museet

29 artiklar

När pendeln svänger – om utveckling av museernas uppdrag under 20 år


Av

I Utställningskritiks serie av jubileumstexter skriver Sofie Bergkvist om förändringen av perspektiv i utställningar. Efter två decennier av arbete för att öppna upp, inkludera och bredda perspektiven ser hon nu en ökande försiktighet i branschen och reflekterar över risken att museer i Sverige ska drabbas av liknande politisk styrning som under året utvecklats i USA.

Lustfyllt och känslostarkt i Nordbor


Av

Nordiska museets föremålsskatt samverkar ljuvligt med scenografin i Nordiska museets nya basutställning ”Nordbor”. Irène Karlbom Häll rycks med av det visuella överdådet och de medvetna föremålsmonteringarna. Även om utställningen tappar fart och berättarglädje när det är dags för 1900-talet lyckas Nordiska museet knyta ihop säcken på ett övertygande sätt och levererar en lekfull utställning som tilltalar flera sinnen.

Röster från ålderns gråa höst


Av

Ålderstigna människor har förstås alltid funnits men aldrig tidigare har så många levt så länge och blivit så gamla. För de flesta av oss väntar i slutet av livet en annan och skröpligare tillvaro, kanske också en stor ensamhet. Katrin Friberg har blickat ett antal decennier fram i tiden med hjälp av en utställning på Nordiska museet.

Om sockrets omväxlande historia


Av

Först när Johannes Soldal gått igenom hela utställningen Socker, som ligger på Nordiska museets nedre plan med ingång från den stora hallen, upptäcker han hur utställningen är konstruerad. Utställningen är uppdelad i sex rum, och varje rum ser från hallen ut som små affärsverksamheter längs en pittoresk småstadsgata: en biograf, ett apotek, ett konditori, en lastplats, en kiosk och en mer modern mataffär. Organiserad på det viset berättar utställningen om sockrets historia i Sverige.

Tomt mellan ytans ränder


Av

Det låter som årets mest fruktbara utställningskoncept – att ur de gigantiska magasinen med en och en halv miljon föremål på Nordiska museet välja ut en mängd guldkorn som förenas av sin randighet och sedan ställa samman dem på ett ögonöppnande sätt. Ränder kan ju vara så fascinerande, så grafiskt vackra och så tunga av mening! Ändå blir det inte någon riktig fullträff. Axel Andersson förklarar varför.