UEForum #1 2019, Recensioner

Allt för barnen på museet

Finns det något bättre än att gå på museum med barn? Att få se barnens upptäckarglädje och genuina fascination inför allsköns saker och ting? Och är det något museer i Sverige är riktigt bra på så är det att bädda för spännande och lärorika upplevelser för barn – stora som små, tycker Olof Löf.

Museer kan av vissa (störande element) beskrivas som mossiga och lite stela men fråga barn vad de tycker så får du garanterat höra en annan uppfattning. Museer är rum för möten och som Riksantikvarieämbetets chef Lars Amréus så fint beskrev det nyligen, ”på museer umgås vi över generationsgränser”. I många andra sammanhang står barnen i fokus men ett museibesök är något som både den äldre och den yngre generationen får ut något av att göra tillsammans. På Riksantikvarieämbetets höstkonferens på Münchenbryggeriet i december var temat ”Kulturarv i en föränderlig värld – när rörelse är det konstanta”, vilket för övrigt låter som en beskrivning av att ha barn. Det leder oss in på ämnet för denna artikel: barnrum på museer i Stockholm.

Som pappaledig under en period nyligen hann jag igenom de flesta större museer och barnrum i Stockholm och kan konstatera att det är ett rikt utbud som erbjuds. Barnrum kan vid första anblicken beskrivas som just lekfulla men ofta är det mer än bara lekfullhet som ligger bakom ett gediget barnrum. I mer teoretiska analyser nämns ofta didaktisk design som syftar på de förutsättningar museet, genom sina verksamheter, skapar för lärande. Eller så kan det multimodala perspektivet åberopas:

”För att tolka världen och skapa mening krävs olika resurser. Resurser i detta sammanhang syftar till olika redskap vilka brukas eller bearbetas i olika sammanhang, exempelvis ljud, text, föremål. Genom sammanhang, samspråkande och samhandlande kan olika människor tolka resurser på samma sätt, således uppfatta dess mening likadant. Från dessa resurser utgår den så kallade multimodaliteten.”[1]

Det är mycket som händer i Stockholm på barnrumsfronten. Sjöhistoriska har precis byggt om och öppnade nyligen lekrummet Blubb. Arkeoteket på Historiska museet öppnade hösten 2017. Rum för barn på Kulturhuset bygger om och utökar delen för de allra yngsta. Återöppnade Nationalmuseum har fått ett barnrum i Villa Curiosa. Livrustkammaren bygger om basutställningarna och kommer att få ett nytt barnrum till sommaren 2019. Samtidigt kan man lita på klassiker som Nordiska museets Lekstugan där nutidsbarn och deras vuxna får förflytta sig till 1800-talet för en stund. Eller Tekniska museets Teknoleket, ett barnrum deluxe, ett halvt källarplan på ca 200 kvadratmeter med dels olika experiment som på Tom Tits men också dataspel, stor briobana och olika finurliga kulbanor och färgglada kugghjul som ger barn en lekfull ingång till teknik och mekanik. Tekniska museet öppnade även en matematikträdgård förra året, ett ypperligt exempel på hur ett museum gör en lekplats till något mer lärorikt. Det tyder på en god förståelse av vad didaktisk design kan innebära.

Gräv fram hemligheter på Historiska museet. Foto: Abed Alnaji, Statens historiska museum.

Arkeoteket på Historiska museet är ett annat bra exempel på hur barnrum utformats i linje med museets övriga verksamhet. Här kan yngre barn (3–7 år) pröva på att vara arkeolog och gräva fram 3D-utskrifter av föremål ur museets samlingar. Barnen kan gräva, putsa och pensla fram ett kranium, en yxa, ett dryckeshorn och andra föremål ur ”sanden” gjord av gummigranulat. Det är rejält spännande för barnen att se vad som gömmer sig i marken och faktiskt även för den vuxna. Gummigranulatet är också fascinerande för de allra minsta barnen som gillar att stoppa saker i munnen (granulatkornen är tillräckligt små för att sväljas hela och vad jag hört är de bara bra för tarmen). Alla uppskattar sanden, den är rogivande att sila mellan händerna.

Rummets maskot är grävlingen Grävis som bjuder in till grävande lek. Och det finns mer att upptäcka. I de olika lådorna ligger föremål, riktiga (!) föremål ur samlingarna som barnen kan kika på och se vad det användes till, även om det av förståeliga skäl inte går att ta upp sakerna ur lådorna. Att ha riktiga, arkeologiska föremål i ett barnrum är en gest av förtroende från museet gentemot de yngsta besökarna. Det är också pedagogiskt att det inte bara är färggranna ting som kommer upp ur jorden utan gråbruna, smutsiga men oj så spännande saker.

I mitten av rummet löper en kul gång där barnen kan springa ut och in. Golvet är ett vackert oslipat stengolv, skrovligt och ojämnt och hårt precis som arkeologi kan vara i verkligheten, även om det kanske inte är idealiskt för bebisar att krypa på. Arkeoteket är överlag ett väldigt väl utformat barnrum där det inte bara handlar om lek utan lika mycket om att lära sig genom lek. 


Mest, bäst och värst bland barnrum i Stockholm

För att sammanfatta mina intryck efter att ha lekt mig igenom Stockholmsmuseernas barnrum kommer här en lista.

Barnrummet Blubb på Sjöhistoriska museet. Foto: Anneli Karlsson, SMTM.

Mest optimala: Sjöhistoriskas Blubb. Här ligger barnrummet i direkt anslutning till matsäcksrummet och skaparverkstan. Många toaletter, stora ytor för barnvagnar och en liten smal dörr in till barnrummet så inga barn springer ut utan att man märker det.

Mest genuina: Nordiska museets Lekstugan. Finare barnrum får man leta efter, och närmare allmogevärlden och bondepraktikan kommer man inte på museum. Junibacken som ligger granne med Nordiska är så klart också väldigt fint, men det är mer ett lek- och sagoställe än ett museum.

Mest pedagogiska: Teknoleket på Tekniska museet. 

Minst tillgängliga: Postmuseum. Varför är ”Lilla posten” bara öppen på helgen?

Sorgligaste: ArkDes. Är det ett barnrum ens? Kan vara någon sorts skaparverkstad. Det ligger lite olika träbyggklossar från en gammal utställning på golvet. (Det här var våren 2018, kan ha hänt en del sedan dess).


Bra att tänka på för museer som bygger barnrum

Om vi utgår från tanken att barnrummet är en del av museet och inte bara ett rum där barnen kan leka har jag några råd att ge. Didaktisk design och lärande lek är ledorden.

  • Tänk på alla åldrar. Ingen ska vara för liten, ingen för gammal. Även om man riktar in sig på en viss målgrupp kommer det alltid att finnas barn i olika åldrar. I Tekniska museets lekrum får föräldrarna vara lika aktiva som barnen.
  • Placera helst barnrummet i anslutning till matsäcksrum och toaletter.
  • Utnyttja höjden och bygg så att barnen kan klättra upp i olika utrymmen. Det får dessutom ned ljudvolymen att ha mycket arkitektur.
  • Använd mjuka ytor. Trä, sten och stål är visserligen vackra material, men måste det alltid vara så vackert? Funktionellt är ibland viktigare än vackert. Man kan undra varför inte fler barnrum har heltäckningsmatta (har det med städning att göra?), som dessutom dämpar ljud. Stoppade ytor eller gummigolv är också alternativ.
  • Skapa utrymmen som barnen kan koppla av i för en stund. Rum för barn på Kulturhuset har småkrypin där barnen kan sätta sig och läsa en god bok. Jag önskar mer böcker överhuvudtaget i barnrum.
  • Lita på barn. Man kan ha föremål ur samlingarna i barnrum utan att de går sönder om det görs på rätt sätt.
  • Testa barnrummet på barn under byggprocessen. Låt inte en ensam designer få fria händer.
  • Ha bara en in- och utgång! Detta för att göra det lättare att hålla koll på barnen. Det är inte alltid det går att lösa men man kan försöka. På Junibacken är det otroligt svårt att veta vart barnen tar vägen. Man kanske tänker att en vuxen har koll på ett barn och att föräldrar måste klara att hålla reda på sina ungar på museum, men tänk en förskolegrupp. Då vill man veta var barnen är.
  • Tänk även på trötta småbarnsföräldrar, en skön fåtölj, varför inte Åskbollen av Eero Aarnio där föräldrar kan gå in i sin bubbla och slumra till för en stund … Och framför allt, instruera era vakter att aldrig väcka den förälder som sover!

Text: Olof Löf
OL är frilansande curator och ledamot i Forum för utställare.


Mer teori om barnutställningar
  • Axelsson, Cecilia, En meningsfull historia? Didaktiska perspektiv på historieförmedlande museiutställningar om migration och kulturmöten (Växjö universitet, 2009)
  • Insulander, Eva, Tinget, rummet, besökaren – om meningsskapande på museum (Stockholms universitet, 2010) 
  • Selander, Staffan & Kress, Gunther, Design för lärande – ett multimodalt perspektiv (Norstedt, 2010)

[1]Venderlöf, Sara Noomi, Barn på museum: en multimodal analys av Naturhistoriska riksmuseets och Nordiska museets riktning mot barn (Uppsala universitet 2013)