Utställningsformgivaren Desirée Kjellberg har under det senaste decenniet satt sin prägel på Gävle med totalt fem basutställningar på tre olika museer. Just nu arbetar hon som formgivare och konstnärlig ledare för Gotlands länsmuseums nya basutställning som öppnar 18 juni i Fornsalen. UEForums Ingrid Miljand träffade Desirée i hennes nya ateljé i Centralpalatset, Gävle.
Gotlands länsmuseum håller på att skapa en helt ny utställning om Gotlands medeltid, och ”1361 – Striden om Gotland” är den första etappen. I år är det 650 år sedan Valdemar Atterdag och den danska armén invaderade Gotland. Utställningen handlar om det slaget.
– Det är en händelse som har gett upphov till myter och sägner, och något som har varit viktigt för oss är att ta död på myten om brandskattningen av Visby. Det finns inga belägg för att brandskattningen har ägt rum. Det är nog Carl Gustaf Hellqvists berömda tavla som ligger bakom att myten har blivit så utbredd. Vi vill å ena sidan visa tavlan i utställningen, men samtidigt vet vi att inte alla besökare läser texter. Då finns risken att vi förstärker myten. Därför har vi anlitat en illustratör som skildrar vår tids tolkning av vad som egentligen hände. Den kommer att projiceras på en vägg och varvas med en projektion av originaltavlan.
Vad använder ni för föremål?
Föremålen är helt unika. Av de ca tvåtusen gotländska bönder som stupade år 1361 begravdes många med rustningarna på i massgravar utanför ringmuren. I utställningen kommer vi bland annat att visa skelett, rustningar och vapen från dessa gravar. Tidigare har museet visat dessa föremål tillsammans, men i den nya utställningen kommer de att visas kategori för kategori. Det kommer även att finnas aldrig tidigare visade föremål från de arkeologiska utgrävningarna i Mästerby, söder om Visby. Där stod ett slag mellan danskar och gotlänningar någon dag före det stora slaget utanför Visby.
Det är manligt kodade föremål. Arbetar ni utifrån ett genusperspektiv?
Utställningen handlar om ett slag, och det var män som var på slagfältet. Kvinnorna och barnen finns runtomkring, och så är det även i utställningen. Något som har varit mycket viktigt för oss är att inte förstärka bilden av krigaren som en ”machoman”. En strategi är att vi låter en man berätta om sina tankar dagen innan slaget. Han kommer att uttrycka sin rädsla och oro inför det som komma skall.
Hur tänker du kring utställningens form?
Inför den här utställningen har jag inspirerats mycket av serietecknaren Frank Millers seriealbum 300 om slaget vid Thermopyle år 480 f.kr. Utställningsformen kommer att vara ren, grafisk men också blodig. Vi har diskuterat det här med blodet fram och tillbaka. Vi vill ju å ena sidan inte profitera på andras olycka eller få besökarna att svimma, men utställningen handlar trots allt om en massaker! I övrigt är föremålen mycket viktiga för mig, och mycket av mitt arbete handlar om att ”gömma” montrarna så mycket som möjligt för att föremålen ska få vara i centrum.
Vad tycker du – i största allmänhet – är de viktigaste förutsättningarna för en lyckad utställningsform?
Det absolut viktigaste för mig är struktur. Det värsta jag vet är att inte veta hur jag ska gå i en utställning. Ovissheten förtar hela upplevelsen. I en bra utställning blir besökaren uppslukad och glömmer världen utanför för en stund. Som du vet jobbar jag alltid utifrån en dramaturgi. Det är även viktigt att skapa något som ger avtryck, att ge en upplevelse som kanske kan stanna hos besökaren i flera år. Ett enda föremål eller en miljö kan få människor att minnas ett helt sammanhang! För mig är föremålen centrala. Formen ska lyfta fram föremålen och berättelserna kring dem.
Du firar snart tio år som utställningsformgivare. Vad är nästa steg?
Jag vill fortsätta att utvecklas och lära mig mer! Det är ett så roligt yrke, att både få ägna mig åt mitt historieintresse samtidigt som jag får utlopp för min kreativitet. Jag vill också fortsätta att arbeta utanför Gävle – efter arbetet i Visby vet jag att det fungerar bra trots geografiska avstånd. Nu sitter vi ju också i min nya ateljé som jag delar med två konstnärer. Vi kommer på sikt att öppna ett konstgalleri på nedervåningen – förhoppningsvis redan till sommaren, men vi har fortfarande mycket att färdigställa i lokalerna. En tanke som ständigt är med mig är också en idé om att skapa olika utställningslösningar för svenska museer, sådant som idag måste beställas från utlandet till höga priser. Museer utan någon större budget ska också kunna producera snygga utställningar …
Text och foto (där ej annat anges): Ingrid Miljand
Ingrid Miljand är antikvarie på Sveriges Fängelsemuseum och redaktionsassistent på UEForum.
Reportage och recension i UEForum av utställningar där Desirée Kjellberg stått för formen:
Modärna Tider
Under lås och nyckel
