Vad ska man tro, egentligen?

På Jamtli utanför Östersund pågår en utställning som fått namnet Allt om Paradiset. På UEForum blev vi nyfikna och bad den utställningsansvariga Jeanette Wahl berätta mer om vad som finns i det jämtländska paradiset.

Utsikt över paradismytens fyra floder som sammanstrålar till livets källa.

Jamtli är både ett friluftsmuseum och ett inomhusmuseum med fasta och tillfälliga utställningar. Under sommarens högsäsong brukar vi sträva efter att få olika teman att hänga ihop både ute och inne. Vi har till exempel skapat utställningen ”Semester-eländet” inomhus med en nostalgisk 70-talscamping utomhus. Vi har producerat “Världens bästa konst” inomhus och låtit kringvandrande gårdsmålare och friluftsmålare agera utomhus. I sommar slår vi upp portarna till Jamtlis egen kyrka: en kopia av en 1600-talskyrka från Håsjö i Jämtland, återskapad enligt gamla hantverksmetoder. Kyrkbygget gav oss en anledning att fördjupa oss i temat tro och livsåskådning.

Vid en första brainstorming deltog ett femtontal av museets medarbetare från olika sektioner under devisen “alla idéer upp på bordet”, med förbud mot kritik och invändningar. Högt som lågt, tokigt som högtravande kastades fram i ett post-it-inferno! Därefter gjorde jag och två kollegor en djupdykning bland förslagen.

Vi kom fram till den övergripande målsättningen att försöka skapa en utställning som får igång människors lust att själva fundera över vad de faktiskt tror på, på ett så lättsamt sätt som möjligt. Formmässigt ville vi göra en vacker och lekfull men ändå tänkvärd utställning, fylld med inspiration till filosofiska funderingar.

Form- och innehållsdiskussionerna fortsatte sedan i utställningsgruppen där vi slutligen fastnade för labyrinten, pyramiden, paradisormen och lustgården som symboliskt formspråk. Detta efter att ha ratat helvetesrum, skitiga kök, ekorrhjul och andra något mörkare gestaltningsidéer.

Arbetsgruppen bestod av två tema-redaktörer som jobbade med faktainsamling, jag som arbetade med scenografi, bildmaterial, texter och pedagogik, en attributmakare, två utställningstekniker, en rekvisitör, en layoutare och en praktikant som visade sig vara en riktig ängel.

En stor utmaning i alla produktioner är att Jamtlis publik vanligen består av både barn och vuxna som besöker anläggningen tillsammans. Jamtli har också en mängd skolklasser på besök, och just temat livsåskådning återfinns inom flera olika skolämnen som dessutom återkommer i olika årskurser. Därför måste utställningen passa en väldigt bred målgrupp och kunna fungera både med och utan ciceron.

Lokalen är ca 250 kvadratmeter fördelade på två rum. Det första rummet ville vi ge en intellektuell framtoning. Här kan man genom en snabb pejling av sig själv stämma av vad man har för livsåskådning. Vi skapade en färgglad paradisorm och täckte ormen med 300 ord indelade i sex grupper, varje grupp med sin egen färg. Orden inom respektive grupp står för intressen, inre behov, yttre behov, politik, religion och drömmar. Besökarna, både vuxna och barn, inbjuds att genom ett visst system välja ut sina tre viktigaste ord, som sedan utgör grunden för en diskussion vid gruppvisningar. Alternativt lämnas orden i en “tankelåda” i utställningen.

Det finns många föreställningar om paradiset. I Paradisboken skildras några av dem.

De 300 orden valdes ut bland annat genom att vi läste partiprogram och strök under alla värdeord, som till exempel “solidaritet” och “tillväxt”. Vi läste också barns önskelistor och fick på så sätt med “tiotusen batterier” och “spionsaker” bland de rosa orden som står för drömmar.

Änglar finns i alla paradis.

Vår idé var att använda varuskannrar för denna pejling. Jag lade ner mycket tid på att hitta rätt leverantör via Ica, Coop, IMB med flera. Lösningen var nära, men tyvärr föll det hela på grund av både tidsbrist och begränsad budget. Den alternativa lösningen med en enkel blankett har dock visat sig fungera fint.

Ormen ringlar runt i ett landskap av pyramider som är täckta av olika ideologiska symboler. Vi utgick från frågorna “Vad ska man tro?” (religion), “Vad vill du kämpa för?” (ideologi/politik) och “Hur ska man tänka?” (filosofi/kultur) i valet av symboler. Det finns också en nyckel med svar på vad symbolerna står för och en sorts kontrollfråga som sätter varje inriktning på sin spets.

Ormen är giftgrön och väldig. Till vänster ingången till grottan i ormens mage, till höger några av de 300 tänkvärda ord som bildar ett mönster på ormens skinn.

Rum två ville vi ge en mer känslomässig stämning, med labyrinten som symbol för vårt sökande efter en mening i tillvaron – vår strävan att hitta rätt väg, så att säga. I labyrinten placerade vi små tittskåp med mini-installationer som till exempel en kristallkula, tarotkort, en jultomtemask, djävulen själv, amuletter för tro, kärlekssymboler och döden. Att skapa en labyrint som går runt-runt på den begränsade golvytan med hänsyn tagen till rullstolsbredd, vändradie med mera, var en svår nöt som vår utställningstekniker till slut knäckte.

När man gått igenom labyrinten når man fram till lustgården som blev en sammansmältning av alla positiva visioner om paradiset, från olika religioner och livsåskådningar. Här finns en magisk källa, blommande träd, sjungande fåglar, änglar, ljuvliga dofter, skimrande ljus och klingande toner. Paradisträdgården omgärdas av en gyllene mur som stänger ute det onda. Då vi inte kan ta in levande växter i museet vände vi oss till Växtvaruhuset i Östersund som skaffade oss en bra leverantör av verklighetstrogna konstväxter. I de två fontänerna i trädgården behövde vattenmängden regleras för att undvika risk för fuktskador.

Vi skapade även en Paradisbok, en scrapbook med illustrationer, dikter och information om paradiset inom olika religioner men också inom litterära paradis som Atlantis och Shangri-la. Boken kan man bläddra i om man vill veta lite mer om olika paradis, eller så kan man bara slå sig ner och njuta i trädgården, alternativt dra ett filosofiskt kort med en fråga att meditera över.

I skolprogrammen får barnen göra livsåskådningspejlingen, en symboljakt för att lära sig lite om vad de olika symbolerna står för, springa fritt i labyrinten och slutligen slå sig ner i paradisträdgården och diskutera vilka ord de tyckte var viktigast. Under samtalet får de en liten klump lera som de ska forma till en egen symbol som sedan placeras i utställningen. Pedagogerna bär förstås änglavingar.

Den absolut största utmaningen var att skapa en lättsam och tillgänglig utställning av ett så tungt och vidsträckt tema. Vi gick in i ett par återvändsgränder innan vi hittade rätt ton. Till exempel ville vi gärna göra ett storslaget helvetesrum – men var tvungna att skippa den favoriten. Helvetet visade sig vara en ofrånkomlig del i en diskussion om tro och att illustrera det kändes överflödigt. Att göra en hemlig koja i ormens mage, för de minsta barnen att upptäcka, blev en mycket viktigare detalj.

Det mest intressanta med att skapa utställningen Allt om Paradiset har varit alla förvånansvärt djupa diskussioner den väckt både inom produktionsteamet och med publiken. Det är påfallande att det finns ett behov av att tala om livsfrågor och att en tio minuters självpejling sätter igång många tankar.

En besökare ringde upp mig och sa att hon aldrig känt en sådan frid som när hon gick ut från denna utställning. Då blir man lite stolt! En liten pojke stod med gapande mun och sa hänfört, “Men pappa, en orm, en stor orm! Får man klättra på den?”. Det får man.

Text: Jeanette Wahl
Foto: Håkan Strömquist

Jeanette Wahl är formgivare, curator och utställningsansvarig på JAMTLI museum i Östersund. “Allt om Paradiset” visas på Jamtli fram till 8 januari 2012.