Vi hörs på museet

Det gestaltade ljudrummet – två inspirationsdagar om ljud i utställningar och offentliga miljöer

Ett samarrangemang mellan Östgötaljud, Forum för utställare, Flygvapenmuseum, Arbetets museum, Östergötlands museum, Norrköpings stadsmuseum, KSM vid Linköpings universitet, Kulturarv Östergötland samt Norrköpings Visualiseringscentrum.


Utställningar är i regel utformade för att stimulera vår syn och känsel, men inte alltid vår hörsel. Hur påverkas vi av ljud? Hur kan det användas i berättande? Hur kan det förhöja upplevelsen? Dessa frågor ställdes under två inspirationsdagar om ljud i utställningar och offentliga miljöer som hölls i Linköping och Norrköping 9-10 februari i år. 

Ljud kan förstärka det som syns i en utställning, men också det som inte syns eller finns fysiskt representerat. Immateriellt kulturarv, stämningar, tider och rum. Det skapar stora möjligheter på flera plan, inte bara i nyproduktioner utan också för att uppdatera fasta utställningar utan några större ingrepp. Se bara på Strindbergsmuseet som för några år sedan ljudsatte sitt sedan länge inredda författarhem. Men nog upplevs ljud ofta som lite krångligt? Och dyrt? Klart är att många kollegor var i behov av inspiration. Alla 80 platser var bokade.

Under den grådisiga torsdagen hölls en föredragsserie vid Flygvapenmuseum i Linköping, en väl vald plats då det ståtar med bra och intressant ljudsatta utställningar. Där finns allt från den olustiga känsla som förmedlas runt flygplansvraket i den prisade “Hemliga handlingar – DC-3:an som försvann” till den sorlande utställningen “Skala”. Men då man under den första inspirationsdagen satsat på influgna inspiratörer utnyttjades tyvärr inte detta i programmet.

Den hörande och lyssnande människan samt (ljud)rummet var röda trådar som löpte genom de fyra föredragen. Föredragshållarna plockade också upp varandras trådar för återkopplingar och utvikningar. Först ut var Lars Jonsson, ljudproducent och lärare vid Kultur Samhälle Mediegestaltning, Linköpings universitet samt en av medarbetarna bakom inspirationsdagarna. Han ersatte Ola Stockfelt, docent i musikvetenskap, som inte kunde medverka på grund av sjukdom. Jonsson lät honom dock medverka ändå genom att han byggde upp sitt föredrag utifrån en samling Stockfeltcitat. Han talade bland annat om ljud i filmens värld, om betraktarens outtalade överenskommelse med producenten om att en film ska låta på ett särskilt sätt. Vi lär oss när vi ska bli skrämda eller rörda till tårar, och vi har också accepterat den ickerealism som ingår. Filmmediet är värt att inspireras av då det har en lång och intressant historia av ljudberättande, menar Jonsson.

“Foley artist”. Det vi hör behöver inte nödvändigtvis vara det vi tror …

Hur vi påverkas av ljud var också huvudtema i dagens andra föredrag, men i stället för filmens värld handlade det om offentliga rum. Björn Hellström är ljudarkitekt och professor vid Konstfack och KTH. Han beskrev flera exempel som han själv har arbetat med, bland annat en ljudmiljö i Gallerian på Hamngatan i Stockholm som finns under en gigantisk kristallkrona med ett inbyggt ljudsystem. Projektgruppen ville skapa ett rum i rummet, en behaglig atmosfär som förändras under dagens gång och anpassar sig efter hur många människor som rör sig i närheten. Sedan ljudet tillkommit har det visat sig att många av Gallerians besökare har blivit lite mer privata under kristallkronan. Det har blivit en plats där människor tar av sig kavajen eller ammar sitt barn. Men när ett antal personer tillfrågades vad de tyckte om ljudinstallationen var det flera av dem som frågade: “Vilket ljud?”. Ljud påverkar oss utan att vi tänker på det.

Hellström gav också ett oväntat exempel på hur vi kan flytta rum. Med hjälp av bland annat en accelerometer spelade han in hur han klappade en björkstam. Ljudet lät då så som man kan tänka sig att det skulle låta inuti björken för björken själv, på samma sätt som att vi människor kan höra hur vårt eget hjärta och vår andning låter. Hellström kombinerade sedan detta med ljudet av den akustik som finns i Maria Magdalena kyrka i Stockholm. Den märkliga kombinationen spelades upp för oss och lät både mäktig och intim på samma gång.

Sedan följde ljudproducent Ulf Söderberg. Föredraget inleddes med att han kortfattat tipsade om konkreta punkter utifrån vilka en projektgrupp kan resonera om ljud, oavsett om de producerar själva eller ska anlita en ljudproducent till en utställning: Vad är det ni vill berätta? Vad vill ni att besökaren ska höra? Hur vill ni påverka besökaren? Vill ni använda autentiska eller färdiga ljud? Den sista frågan kan vara särskilt viktig om en specifik plats ska levandegöras. Söderberg berättade om ett uppdrag som innebar att han skulle illustrera centralstationen i Malmö i en utställning. Lönar det sig att resa till Malmö och spela in det autentiska ljudet, eller kan det räcka med att spela in sin närmsta tågstation? Han tog sig till Malmö och spelade in ett autentiskt ljud, något som sedan fick en positiv respons av de besökare som starkt kände igen ljudet som just Malmö centralstation. Men hur olika låter egentligen tågstationer? För att illustrera spelade Söderberg upp ljudet av fyra olika tågstationer för oss, och visst var det skillnad. Flera av åhörarna uppfattade direkt vilket ljud som tillhörde just Stockholms central. På ett undermedvetet plan uppfattar vi skillnaden, och det autentiska ljudet förstärker därför upplevelsen.

Mari Saastamoinen illustrerade hur hon bygger upp en ljudbild utifrån ett subjekt.

Sist ut var Mari Saastamoinen, ljuddesigner vid dataspelsföretaget Dice. Hennes specialitet är så kallade ambienter, det vill säga miljöljud som är knutna till den plats där spelarens karaktär befinner sig. En stor behållning med hennes föredrag var att hon berättade vad hon ställer sig för frågor när hon arbetar med att ljudsätta en plats i ett spel. Saastamoinen bygger upp sina ljudbilder grundligt och gör avancerad research. Hon ställer sig frågor som: Var är vi nu? Är det varmt här? Blåser det? Finns det träd i närheten? Vilka insekter lever i träden? Vilka fåglar äter de insekter som lever i träden? Hennes målsättning är alltid att illusionen ska bli verklighet. Hon rådde oss att börja spela in vår omgivning, både i vardagen och på resor, för att lära känna nya ljud och rumsligheter. Föreläsningsserien avslutades med middag på Arbetets museum i Norrköping samt ett kvällsbesök på Visualiseringscentrum som ligger ett stenkast därifrån. I domen, Norrköpings Cosmonova, berättade kompositören Björn Karlsson om sitt arbete med musiken till rymdäventyret Allt vi är, som vi sedan fick se.

Drömverkstan är en ljudande vandringsutställning om ABF som fyller 100 år i år. Foto: Mattias Åström

Morgonen därpå lyste solen försiktigt och jag passade på att promenera genom det vackra industrilandskapet på väg till universitetets lokaler i Norrköping. Denna dag fanns fyra olika workshops att välja mellan, bland annat en övning i ljudinspelning. Själv lockades jag, i likhet med de flesta andra, av titeln “Ljud i utställningar”. Kristoffer Lindgren från företaget Zenton höll en “behind the scenes”-visning av den nyöppnade tillika teknikfyllda utställningen Drömverkstan i Arbetets museum. Han bjöd på många goda råd, både rörande teknisk utrustning och användning av ljud i utställningar. Att se till en utställnings ljudbild och integrera den tidigt i produktionsskedet kan låta självklart, men motsatsen är tydligen ett ganska vanligt problem. Ljudet kastas då i stället in i produktionens slutskede då både tid och pengar är en bristvara. Några av Lindgrens många råd var att se över om det finns risk att ljud kolliderar med varandra i utställningen. Att integrera mattor, takplattor och textil i formgivningen är en fördel då materialen absorberar ljudet. Ange gärna hur långa eventuella ljudspår är. Besökaren gillar att vara förberedd på hur länge hen ska lyssna. De ack så vanliga hörlurarna fick tummen ner. Trots den goda ljudkvaliteten de kan ge upplevs de ofta som ohygieniska och avskärmande. Satsa därför på trattar eller riktat ljud i stället!

Vad berättar bilden om den ackompanjeras av vindens sus och fågelsång? Och vad händer om man lägger till ljudet av en motorväg? Dagen avslutades med en återsamling där deltagarna fick ställa frågor, bland annat till Mari Saastamoinen som kom att ge ett av inspirationsdagarnas bästa tips: “Ljudsätt inte bara bilden framför dig. Vad finns utanför bilden? Våga mer! Allt måste inte vara autentiskt.”

Efter lunch hölls en avslutande återsamling med frågestund innan vi deltagare tog oss till våra cyklar, bussar och tåg hem. Jag lämnar alltid Norrköping lite motvilligt, så också denna gång. Det är en vacker stad med mycket att se. Liksom i Linköping tycks det just inom ljudområdet finnas en fantastisk kompetens samlad, men tråkigt nog ställde de sig själva lite i bakgrunden. Ingen av de inbjudna talarna under dag ett verkar i regionen, bortsett från Lars Jonsson som ryckte in på grund av återbud. Nätverket Östgötaljud med flera presenterade sig som hastigast under det inledande välkomnandet som varade en kvart. Jag hade gärna lyssnat betydligt mer på representanterna för de museer och nätverk som tillsammans arrangerade inspirationsdagarna. Men begreppet höll trots allt vad det lovade. Björn Hellströms föredrag fyllt av konkreta exempel som i mångt och mycket också handlade om ljudets makt över oss, samt Mari Saastamoinen och Kristoffer Lindgrens handfasta tips hamnar på prispallen. Arrangemanget var ambitiöst och bjöd på både teoretiska öronöppnare och praktiska råd.

Tex och foto (om ej annat anges)t: Ingrid Miljand
IM är UEforums redaktionsassistent samt antikvarie vid Sveriges Fängelsemuseum.