Kultur i rörelse. En historia om Riksutställningar och kulturpolitiken
Helene Broms och Anders Göransson
Bokförlaget Atlas
Helene Broms var under många år utställningsproducent på Riksutställningar och är synnerligen väl lämpad att skriva institutionens historia när den nu äntligen utges i fyllig bokform. Tillsammans med medförfattaren Anders Göransson har hon också kunnat botanisera i ett fantastiskt bildarkiv – enbart bildmaterialet gör boken till en guldgruva.
Det absolut svåraste med att skriva den här recensionen är att jag måste akta mig för att inte bli elak. Å, det kliar i fingrarna när det är så här upplagt! Hör bara själva den osannolika bakgrundshistorien: Ett kulturpolitiskt flaggskepp, hyllat och högaktat av alla från dagisbarn till Olof Palme, råkar efter årtionden av kreativa framgångar ut för ett regionalpolitiskt vansinnesbeslut (med rötter i försvarsmaktens nedskärningar) och dribblas oförskyllt av plan. Sextio anställda med all kompetens, erfarenhet och kunskap, plus det nätverk som omger var och en av dem, ställs inför valet att flytta med till Visby eller lämna skutan. De flesta lämnar skutan. Riksutställningar återuppstår (?) i ny skepnad på Gotland och fråntas ganska snart sin huvuduppgift – att skapa utställningar. Nej, förlåt mig, myndigheten, får ”ett förändrat uppdrag”.
Ja, ni ser själva. Jag klarar inte att vara snäll. En som däremot klarar uppgiften att vara skarp men ändå hålla sig på rätt sida om anständighetens diplomatiska gräns är Mikael Löfgren. Han har skrivit både ett klargörande förord och ett initierat efterord till Kultur i rörelse. Däremellan berättar huvudförfattarna Helene Broms och Anders Göransson den underbara historien om Riksutställningars uppgång, storhetstid och … Nej, fallet är inte med, men det säger sig självt att när man skriver en sådan här hyllning så har föremålet för hyllningen redan börjat försvinna in i dimman.
Det här är en bok som man ska äga och det av flera anledningar. För det första är det en exposé i text och bild över utställningsmediets moderna historia under en epok när Sverige framgångsrikt förenade idealism med kvalitet och demokratiarbete med kulturpolitik. För det andra lyckas Kultur i rörelse sammanfatta de politiska turer som börjar med dåvarande kulturminister Leif Pagrotskys hugskott och pekar in i en oviss framtid. Slutligen ska ni investera i den här fina boken för att era barnbarn om femtio år varsamt ska bläddra i vad som då kommer att framstå som en sagobok. Tänk att detta fanns! kommer de halvt misstroget att utbrista.
Egentligen var jag frestad att ägna hela den här recensionen åt den synnerligen korta inledningen av Staffan Forssell. Han är Riksutställningars nuvarande generaldirektör och han har ingen avundsvärd position. Om jag har gruvat mig för att skriva en enkel recension så måste han ha lidit helvetets alla kval inför författandet av den oundvikliga inledningen.
Eller också inte. Man kan nämligen få intrycket att han är en ganska nöjd och glad generaldirektör som med sol i sinnet blickar ut över sitt lilla statliga verk och trosvisst försäkrar att allt är utmärkt här på den bästa av öar.
Men för säkerhets skull inleder han med ett citat av John F. Kennedy: ”Change is the law of life and those who look only to the past or the present are certain to miss the future.” I svensk översättning: Det kan tyckas som om det har blivit mycket sämre men om man erkänner det är man en tråkig bakåtsträvare.
Sedan följer en uppvisning i plattityder som gör mig imponerad, provocerad och sorgsen. Vad sägs om sådana här, till intet förpliktigande meningar: ”Förenklat är i dag Riksutställningars uppdrag att från en global värld fånga och inspireras av spännande och kreativa initiativ som sker i utställningssektorn och föra hem dessa idéer till svenska kollegor.” Eller den här tjusiga kullerbyttan: ”För även om det uppstod en besvikelse hos den dåvarande personalen vid beslutet att omlokalisera Riksutställningar från Stockholm till Gotland blev det även en unik positiv chans till nystart och nytänkande vid uppstarten av verksamheten på Gotland och detta är kanske en av kulturens viktigaste uppgifter: nytänkande.”
Denna korta, på innebörd fattiga inledning slutar givetvis med orden ”… ett bättre samhälle.” Men hur Staffan Forssell tar sig dit får ni själva ta reda på. Ni kommer inte att tro era ögon.
Text: Pia Cederholm
Fotografier ur boken Kultur i rörelse
PC är UEForums chefredaktör.
Jan Ohlin har tidigare i UEForum skrivit om rävspelet bakom Riksutställningars flytt till Visby.
