Med internets framfart växer nya, spännande möjligheter fram, inte minst för museer och andra dokumenterande institutioner. Äntligen kan vi hoppas på att ett systematiskt insamlande av berättelser som inte tillhör vita, heterosexuella män ska berika världen med perspektiv som tidigare varit okända. Ewa Wadell har mött Ulf Petersson som tagit initiativ till The Unstraight Museum.
Europeana är ett stort projekt som är tänkt att fungera som sökmotor för alla internetbaserade arkiv och museer. Tanken är att det ska bli lättare att komma åt information och forskning kring vårt kulturarv. Här finns också en chans att påverka historieskrivningen i och med att man lättare kan länka ny information till specifika objekt eller samlingar samtidigt som man har möjlighet att nå en större publik. Ett svenskt initiativ som påminner om ett Europeana i miniatyr är den i stort sett helt webbaserade och relativt nya satsningen The Unstraight Museum, vars ambition är att belysa vår gemensamma historias blinda fläck: det bortträngda HBTQ-perspektivet. Allt arbete sker ideellt.
ARTICLE 1 PÅ EUROPATURNÉ
The Unstraight Museum har sitt ursprung i vandringsutställningen Article 1, döpt efter FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna, som sparkade igång under 2007 för att belysa just det ofta bortträngda HBTQ-perspektivet. Båda projekten är initierade och ledda av Ulf Petersson som även sedan tolv år driver utställningsproduktionsbolaget Transpond AB tillsammans med Pontus Jönsson. Article 1 har turnerat runt i Europa sedan 2008 och nästa planerade stopp sker i maj i år, i Tirana, Albanien. Projektet är ett samarbete med Historiska museet, Tekniska museet, Polismuseet, Riksidrottsmuseet, Livrustkammaren och Nobelmuseet. Stöd och finansiering av The Unstraight Museum har SIDA, Svenska Institutet, Kulturbryggan och Jämus stått för, tillsammans med de svenska ambassaderna och lokala organisationer. De deltagande museerna har bidragit med separata teman, men alla har ett HBTQ-perspektiv.
Samarbetet med museerna var initialt trögstartat, berättar Ulf Petersson, men han påpekar också att det med tiden mynnat ut i ett fantastiskt samarbete med många bidrag från institutionernas sida. Projektet har uppfattats som mer kontroversiellt i de forna öststater där man ställt ut. Där är det i stället lokala aktivister och organisationer, inriktade på HBTQ-frågor och mänskliga rättigheter, som bidragit med ett starkt stöd och mycket uppskattning.
Att turnera med en HBTQ-utställning har inte alltid varit så lätt. Frågornas känsliga karaktär väcker rädsla inom de östeuropeiska statliga institutionerna vilket lett till långa förhandlingar och många lokalbyten även tätt inpå premiärdatum. I Skopje, FYR Makedonien, krävdes dessutom att både svenska Utrikesdepartementet och landets egen kulturminister grep in för att Article 1 skulle kunna visas på National Gallery. Utställningen i Sankt Petersburg innebar så kraftiga förtullningar på transporterna att det blev billigare att bygga en helt ny version på plats. Nu efteråt betraktar Ulf Petersson det dock som enbart positivt att faktiskt ha tillgång till två utställningar i projektet.
En stor utställningsteknisk flexibilitet har krävts för att anpassa utställningen till de olika stora lokalerna, som varierat mellan 50 och 500 kvadratmeter, utan att göra avkall på en strävan efter hög innehålls- och formmässig kvalitet. De gamla öststaterna saknar ofta lättillgängliga tekniska lösningar men med hjälp av insatser från lokala organisationer har det ändå gått att lösa. Projektet samarbetar dessutom med några av Sveriges mest erfarna tekniker och turnéledare som är vana att lösa alla slags problem. Det starka engagemanget bland de inblandade är projektets absoluta styrka, påpekar Ulf Petersson.
Under 2011 startade arbetsgruppen för Article 1 det webbaserade Unstraight Museum då man ville fånga upp och katalogisera HBTQ-relaterade berättelser som annars riskerar att sjunka i glömska. Sidan kommer att fungera både som ett virtuellt museum med bilder och tillhörande information för allmänheten och som en sökbar databas för museer och andra institutioner. Arkivet är öppet för alla bidrag via hemsidan, det enda som sållas bort är material av rent kommersiell karaktär och spam.
Än så länge befinner sig museet på utvecklingsstadiet, sajten är en betaversion som förhoppningsvis kommer att färdigställas helt under 2013, men redan nu är en hel del material tillgängligt: nästan 150 objekt. Det mesta har laddats upp av privatpersoner men här finns också en hel del bidrag från Historiska museets samlingar med reflekterande kommentarer. Systemet heter Collective Access och Ulf Petersson berättar att den metodik som används vid insamlandet av arkivmaterialet är framtaget i samarbete med K-samsök som drivs av Riksantikvarieämbetet. Tanken är att i framtiden sammanlänka museets arkiv med större nätverk som Europeana, men den främsta uppgiften är att färdigställa hemsidan innan man försöker nå ut till en bredare publik.
LOKALA BERÄTTELSER MED HBTQ-PERSPEKTIV
Projektet är internationellt och bjuder på erfarenheter från olika länder i Europa. Ulf Petersson berättar att man arbetar för att lösa viktiga frågor kring språkliga barriärer som kan uppstå. Ett exempel är när användare med skiftande kunskaper i engelska bifogar textbaserad information till sin bildfil. Engelska är heller inget måste – man får använda sitt modersmål, även om det gör det hela något mer komplicerat. Samtidigt ligger det en viktig poäng i att inte begränsa materialet till en engelskspråkig publik. Målet är tvåspråkighet, engelska och lokalt språk. På det här sättet kan fler ta del av museets ambition att sprida och synliggöra HBTQ-relaterade berättelser, något som i sin tur kan medföra en berikning av en snäv och många gånger tillrättalagd historieskrivning och världsbild.
Då museets arkiv är helt öppet för användare att interagera med borde en farhåga vara risken för sabotage, men Ulf Petersson tror att en sådan rädsla är överdriven och menar att den inte ska få bli ett hinder för projektets förverkligande. Ett annat dilemma kan vara frågor kring upphovsrätt. Det är dock uppladdaren som bär ansvaret för sitt material och denne godkänner att materialet får användas helt fritt med undantag för kommersiella syften. Strategin är densamma som vid genomförandet av Article 1, att man löser problem om och när de uppkommer. Allt annat vore omöjligt, menar Ulf Petersson, som befarar att det annars inte skulle bli något av projektet.
WEBBMUSEUM UNDER UTVECKLING
Även om antalet besökare på museet ännu inte är så högt kommer man att jobba för att nå ut på bredare front så fort den officiella hemsidan är klar. Tanken är att det då kommer att bli lättare att gruppera och sortera materialet. Museet kommer inte att sålla i det uppladdade materialet eftersom själva vitsen är att samla in och lyfta fram personliga berättelser formulerade av personerna själva. Möjligen kommer museet i framtiden att curera materialet vid tillfällen då det behövs för att anpassa innehållet till specifika målgrupper.
Ulf Petersson ser många olika framtida användningsområden för museet och menar att det egentligen bara är fantasin som sätter gränserna. Han nämner forskningen, där databasen kan bli en viktig källa med sin dokumentation av ett stort antal samtidsberättelser. För den som vill arbeta med icke-normativa frågor går det att använda arkivet som inspiration. Det kan dessutom utgöra grunden för utställningsbyggande, eftersom allt material är fritt tillgängligt. Museet är också tänkt att utgöra ett kampanjredskap i och med syftet att föra ut budskapet att HBTQ-gruppens rättigheter faller inom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Dessutom är tanken att inspirera människor och organisationer att engagera sig internationellt för detta. Målet är att få alla institutioner med uppdrag att dokumentera vårt kulturarv att verkligen lyfta fram dessa bortträngda berättelser och återge dem deras rättmätiga plats i historien och samtiden. Syns man inte så finns man inte, påpekar Ulf Petersson, och då kan man inte heller göra anspråk på sina rättigheter.
Att fråntas sina rättigheter är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Det tål att upprepas. The Unstraight Museum är ett nödvändigt tillskott i vår beskrivning av den gemensamma världsbilden. Förmodligen är internet avgörande för att nå en yngre målgrupp och hålla sig på en större, internationell bana. Att man dessutom försöker få in sitt material på olika institutioner, museer och organisationer är ett viktigt komplement för både den egna överlevnaden och för att förankra budskapet i kampen för en rättvisare värld.
HBTQ-perspektivet är i behov av normalisering och det är något som berör alla. Att vara homo-, bi-, transsexuell eller queer är inte att tillhöra en avart, det är att vara normal. Det är heller ingenting nytt. Det har antagligen funnits så länge det funnits människor, vilket bland annat Historiska museets olika bidrag till The Unstraight Museum visar. Det är dags att låta det märkas i våra gemensamma arkiv och utställningar. Några frågetecken återstår kring hur museet ska övervinna språkbarriärer eller hot från eventuella antiaktivister. Men förmodligen är det, precis så som projektets eldsjäl Ulf Petersson säger, överdrivna hinder som kommer att lösas på vägen. Det ska bli intressant att följa projektet i framtiden.
Text: Ewa Wadell
EW har en fil.mag i konstvetenskap och estetik.
Foto: The Unstraight Museum
Läs mer om Europeana.
Besök The Unstraight Museum.
Läs om K-samsök.
Läs mer om Collective Access.
