Hans Mannebys minnesfond för museiutveckling, Museum Horizon, delar varje år ut ett pris till en person som förändrat det mentala landskapet med ett museum som hävstång. Ulla Arnell var med när brasilianska Giane Vargas Escobar tog emot årets pris under bokmässan i Göteborg.
2014 års prisutdelning för Hans Mannebys minnesfond, Museum Horizon, ägde rum mitt i vimlet i den brasilianska montern på bokmässan i Göteborg i september. Inramningen var festlig med sambadans och tal av landshövdingen för Västra Götaland, Lars Bäckström. Bertil Falck, ordförande i fonden och skapare av Bok & Bibliotek, överlämnade priset i form av ett diplom och 25 000 kronor. Platsen var mycket passande då temat för hela mässan var Brasilien och pristagaren, Giane Vargas Escobar, belönades för sitt engagemang i Museu Comunitário Treze de Maio, beläget i Santa Maria i delstaten Rio Grande do Sul ca fyra timmars bussresa från Porto Alegre i södra delen av landet.
Foto: Ulla Arnell
Priset får hon ”för sitt engagemang och sina insatser för att stärka afrobrasiliansk identitet och kultur i det brasilianska samhället genom att sätta fokus på dess kulturella mångfald, på minnet och erfarenheten av kampen för social rättvisa före och efter avskaffandet av slaveriet och genom att framhålla kvinnornas roll i att hålla det kollektiva minnet levande. Giane får också priset för sin kreativitet, det praktiska genomförandet och sitt ledarskap för att etablera ’clubes negros’, och för främjandet av sådana nätverk och deras värdegrund, samt för spridning av metoder och praktik för en samhällsinriktad museologi i hela Brasilien.”
Från mitten av 1500- och fram till mitten av 1800-talet räknar man med att fyra miljoner svarta slavar skeppades till Brasilien. Lagen om upphävandet av slaveriet undertecknades den 13 maj 1888 och det är efter detta datum museet fått sitt namn. Då började också kampen om en rättmätig plats i samhället och medvetenheten om den afrobrasilianska kulturen väcktes. En stor del av den svarta befolkningen var utestängd från samhället och det sociala livet. Som motvikt skapade man sina egna mötesplatser, ”clubes negros”, för att träffas och utgöra en motkraft till det etablerade samhället och samtidigt ge stöd till de tidigare slavarbetarna både med ekonomi och utbildning. Klubbarna spelade en viktig roll i frigörelsen men under 1980-talet försvagades deras ställning och de kom att försvinna. Och med dem sjönk också historien i glömska.
”Trettonde maj-museet” ligger i en byggnad som tidigare tillhörde en organisation för de svarta järnvägsarbetarna. Den hade stått övergiven under lång tid, inredning och dokument var i dåligt skick och delvis förstörda. Tillsammans med sina studenter i museologi tog Giane över byggnaden i början av 2000-talet och kunde restaurera den och rekonstruera de olika handlingarna till ett nytt arkiv och börja bygga upp ett museum. I dag är det ett levande och livaktigt socialt och kulturellt center för den svarta befolkningen i Santa Maria. Klubbarna har återskapats och fått en viktig roll i det fortsatta arbetet för afrobrasilianares rättigheter både som medborgare i det brasilianska samhället och som aktiva forskare och vetenskapliga företrädare. Museet har skapat ett nationellt nätverk med klubbar över hela landet och har en central och drivande roll i fortlevnaden. Giane ägnar sig nu förutom åt volontärarbete på museet även åt fortsatt forskning i kommunikationsstudier med inriktning på genus, ras, etnicitet och minne och åt att inspirera många yngre studenter att satsa på akademiska studier inom liknande områden.
Sedan 2009 har Hans Mannebys minnesfond för museiutveckling, Museum Horizon, delat ut ett internationellt pris till en person som bidragit med utvecklande och förnyande tankar kring museers roll i dagens samhälle lokalt och globalt. Fonden skapades till minne av Hans Manneby (1946–2008) som var chef för Bohusläns museum i Uddevalla från 1992 till 2005 och därefter chef för Västarvet, Västra Götalandsregionens gemensamma musei- och kulturarvsorganisation.
Pristagarna hittills visar upp en intressant samling museer och kulturverksamheter från Tanzania, Mexiko, Filippinerna, Kanada och Palestina. De har alla lyft fram samhällsgrupper som saknat möjlighet att utveckla en egen identitet, berätta sin historia och visa fram den på museer. Som tanzanierna i sitt eget land där museerna till stor del inte speglar dagens samhälle, befolkningen i mindre samhällen i Mexiko vars historia inte finns med i historieböckerna, barn i fattiga filippinska byar, ungdomar i indianska stammar i Kanada och palestiniernas byggnader som om och om igen förstörs och inte finns som delar av historien.
Text: Ulla Arnell
UA är ordförande i föreningen UtställningsEstetiskt Forum och medlem i redaktionen.
