I det förra numret av UEForum kunde man läsa Magnus Haglunds recension av det nya Textilmuseet i Borås, en text som andades frustration och besvikelse. Lena Landerberg är en av dem som har reagerat på artikeln.
Jag läser Magnus Haglunds recension ”Ett museum för ointresserade” i UtställningsEstetiskt Forum nummer 4 och blir konfunderad. Hör den här recensionen verkligen hemma i en facktidskrift? Det är inte första gången jag känner så när jag läser en recension i UEForum, men den här gången blir det extra tydligt.
”MAGPLASK VID VISKAN. Ambitionerna fanns, föremålen fanns, byggnaden fanns, de historiska förutsättningarna var sällsynt gynnsamma. Ändå lyckades man inte bygga en utställning värd namnet. Magnus Haglund ser luften gå ur Textilmuseet i Borås.” Så lyder recensionens teaser. När jag sedan kommer till själva texten visar det sig att det jag får veta är vilka Haglunds egna förväntningar på Textilmuseet är, vilka frågor han tycker de borde ha tagit upp, och hur gruvligt besviken han blir. ”Hur kan man sätta ihop en utställning om en så viktig och avgörande samhällsyttring, som oräkneliga människor har eller har haft nära anknytning till, och rikta sig till besökarna som om de vore barn? Som om de inte vore intresserade av innehållet, av alla de människoöden och komplexa samband som tekniken och den industriella produktionen fört med sig? Man får faktiskt inte reda på någonting. Ingenting om Algots, ingenting om strejkerna på 1970-talet, och absolut ingenting om den tysk-svenske ingenjören och uppsyningsmannen Sonntag som tillsammans med Algot Johansson var först med att införa löpande bandet i Sverige 1932 och sedan blev en framträdande nazist, en historia som Bertil Goldberg 1976 skrev en känd proggsång om tillsammans med sin grupp Nynningen, Säg Algots det räcker.”
Haglund anser att museet riktar sig till besökarna som om de vore barn, och likställer det med att de inte skulle vara intresserade av innehållet. Men tänk om Textilmuseets tanke var just att rikta sig till barn och ungdomar? Tänk om deras avsikt var att utforma texterna så att en bredare målgrupp än de som redan känner till Sveriges textilindustrihistoria kan känna att utställningen angår dem? Givetvis kan detta göras bra eller dåligt, och det hade varit intressant att höra mer om det. Jag har själv ingen som helst koppling till Textilmuseet, och jag har inte sett utställningen, men utifrån de textutdrag som finns med i Haglunds recension så anar jag att museet tagit ett helt annat grepp än det Haglund förväntat sig, att de haft ett helt annat mål med sina utställningar. Som läsare får jag dock inget veta om vilket uppdrag museet haft eller vilken målgrupp de riktar sig till. Bör man inte som recensent i en facktidskrift undersöka dessa frågor och utifrån detta sedan skriva om hur ett museum lyckats eller inte lyckats? Jag saknar också en översikt av hur utställningen är uppbyggd liksom en övergripande beskrivning av vad den handlar om. Och var finns kritiken av utställningsgreppet, av formen, av konceptet?
Förra året publicerade UEForum ett sammandrag av Hege Børrud Husebys utmärkta föredrag på vårmötet 2013, ”Fem punkter för att utveckla utställningskritiken”. Hege Børrud Huseby föreslår att man skiljer mellan tidningsrecensioner, recensioner för facktidskrifter och akademisk utställningskritik. Hon skriver vidare om tre sorters fokus som man behöver ha i facktidskrifternas recensioner för att kritiken ska kunna fungera som en motor för utställningsmediet och för museerna: att man tar utställningsmediet på allvar, att man sätter in utställningen i en historisk kontext samt att man tar museernas underliggande samhällsuppdrag på allvar. Jag tycker Haglunds recension brister i nästan alla dessa avseenden.
Det är väldigt viktigt med analys, diskussion och kritik kring utställningsmediet, och UEForum gör en stor insats på området. Eftersom diskussionen fortfarande är så sällsynt så får de här recensionerna stor tyngd. Därför är det viktigt att recensenten är medveten om att han eller hon skriver för folk som arbetar med utställningsmediet och har specifika kunskaper inom området. UEForum har flera recensenter som på ett både kritiskt och kunnigt sätt tar sig an Museisveriges utställningar. Behåll den kvaliteten även i fortsättningen!
Text: Lena Landerberg
LL är utställningsproducent på Nordiska museet i Stockholm.
Foto: Textilmuseet Borås
Läs Magnus Haglunds recension av Textilmuseet
Läs Hege Børrud Husebys essä om utställningskritik
