Nobel Creations
Nobelmuseet, Stockholm 141205-150301
Curator: Anna Stenkula
Form: Beckmans designhögskola, Formprogrammet, år 2
Grafisk form: Beckmans designhögskola, Visuell kommunikation, år 1
Ljudlandskap: Musikhögskolan, Musik- och medieproduktion, Master år 1
Elever från Beckmans och Musikhögskolan har bjudits in till Nobelmuseet för att gestalta nobelpris med konstnärlig blick. Intressanta möten uppstår, skriver Ewa Wadell som besökt utställningen.
Kan konstnärliga gestaltningar förklara ett nobelpris? Nobelmuseet i Stockholm har återigen bjudit in drygt trettio studenter från Beckmans Designhögskola och Kungliga musikhögskolan i ett försök att göra just detta med 2014 års nobelpris i utställningen Nobel Creations, ett led i det samarbete som påbörjades 2011 med Fashion innovation.
Deltagarna tolkar, genom mode, form och musik, de sex nobelpriskategoriernas vinnande innovationer eller prestationer. Förutom studenternas verk återfinns även en monter med föremål skänkta av de olika pristagarna.
Det första som slår en, redan i kapprummet inför besöket, är att man valt att musiksätta museet. Nyskapade toner från elever på Musikhögskolan strömmar ut ur dolda högtalare och skapar en fantasifull stämning. Även i utställningshallen hörs musik, som är rörelseaktiverad. När man går från en yta till en annan tystnar ett stycke för att övergå i ett annat, och även om det inte är helt lätt att veta vem som komponerat just det stycke som hörs fyller det effektivt ut tomrummet i utställningen och skapar på så sätt ytterligare en dimension.
Det här är en formmässigt återhållen utställning, med drygt 18 tolkningar och ett antal skänkta artefakter. Alla årets nobelpristagare har inte bidragit, men de flesta. Beskrivningen av artefakterna återfinns i ett orange texthäfte, där en mening förklarar pristagarnas insatser och studenterna helt kort presenterar sina tolkningar, antingen med ett objekt eller med inspelningar att lyssna på via hörlurar.
Istället för traditionella informationsskyltar har man valt att låta studenterna presentera sina objekt i videoinspelade intervjuer som loopar på skärmar. Till varje skärm finns en hörlur som också automatiskt startar om videon från början när man lyfter den från sin ursprungsposition. Här gäller det att inte råka sätta tillbaka den igen innan man sett färdigt, för då börjar det om.
Nobelpristagarna presenteras i anslutning till montern med de skänkta föremålen. Det sker via pekskärmar som placerats på höga platta vippbrädor inbäddade i grå skumplast. Det är snyggt, men inte helt praktiskt. Ställningarna gungar länge efter att man tryckt på skärmen och skärmsläckaren går ideligen igång när man läser.
Dessutom har man, och det gäller även för hörlurarna till musik- och videoinslagen, valt att enbart ha en platta per nobelpris. Det går knappast att läsa fler än en åt gången och det är en del text, så vid högtryck blir det förmodligen kö. Men det ser onekligen snyggt ut och passar in i utställningshallens avskalade estetik, där ljus kontrasterar mot mörker med hjälp av färg och glansiga ytor. Pekskärmen interagerar även med föremålen och aktiverar en spotlight som lyser på det objekt som hör till pristagaren man läser om.
Mötet mellan etablerade författare, forskare, innovatörer och studenter som befinner sig i sin linda är intressant. Det är inte lätt att avgöra om tolkningarna verkligen förklarar pristagarnas insatser men det är uppenbart att de knyter an till dem på ett kreativt sätt. Det är spännande att se vart det unga skapandet är på väg, och att få ta del av den kreativa tankeprocessen.
Musikinslaget i utställningen har en bärande betydelse och förmodligen hade hallen framstått som kal och tom utan detta inslag. Musiken är också ett utmärkt sätt att få en liten utställning att kännas större och djupare. Ett annat exempel på detta kan avlyssnas i Sjöhistoriska museets tillsvidareutställning Kartor och klot från 2014, där ljudillustrationer fyller ut rummet och sporrar fantasin. Det får dock inte bli på bekostnad av innehållet, utan ska helst fungera som ett komplement, eller som på här på Nobel Creations, som ett av huvudinslagen i utställningen. Det är maffigt och imponerande.
Det märks också att det är en designhögskola som varit inblandad i scenografin eftersom man har vågat ta in nya idéer. Men rummet är som sagt lite tomt och en anledning till det är att man valt att presentera textmaterialet i små foldrar. Visserligen är det väldigt behändigt att kunna ta dem med sig och läsa där man känner för det, men foldrarna innehåller inte något av den information som återfinns i touchplattorna vid nobelpristagarnas egen monter.
Att man valt att servera dessa informativa inslag med så pass begränsad tillgänglighet att endast en, kanske två, personer åt gången kan få tillgång till dem är lite förvånande. Det är minst lika intressant att få en chans att förstå nobelpristagarnas innovationer för att därefter ta del av, kunna tolka och förstå studenternas verk, som det är att se verken och därefter försöka förstå pristagarnas insatser. Möjligheten till detta blir alltså kringskuren, särskilt om många besöker utställningen samtidigt, vilket kan påverka helhetsupplevelsen negativt. Sammantaget är det ändå spännande och inspirerande att se dessa verk, som tagit form inom ramen för helt andra forskningsfält än mode, design och musik.
Text: Ewa Wadell
EW har en fil.mag. i konstvetenskap och estetik.
Foto: Frida Vega Salomonsson
