SHOE STORIES, Berättelser om skor Upplandsmuseet, Uppsala 141122–150920
Utställningsproducent/formgivare: Ingrid Zakrisson
Bildspelsproduktion: Bengt Backlund
Ljudillustrationer: Johanna Byström-Sims
Skor av alla slag och från alla tider är i fokus på Upplandsmuseet. Marit Jonsson besökte utställningen och blev påtagligt förtjust.
Hur många kopplingar gör inte hjärnan till ordet sko; ordbilden, urbilden, referenser, minnen, sinneserfarenheter …
Skor har funnits så länge, i så många sammanhang – de är en del av den mänskliga historien. I utställningen SHOE STORIES på Upplandsmuseet har man verkligen prövat alla tänkbara aspekter, inte enbart de i någon mening personliga och trendiga, utan även ur ett samhällsperspektiv, ett symboliskt perspektiv och ur ett museiperspektiv – för att nämna några.
Detta är en av de mest komplexa och genomarbetade utställningar jag har sett; inte utrymmesmässigt stor, man hinner knappast bli trött i fötterna. Idén och utformningen är suverän och har något för alla!
Se på dina skor – andra gör det
Så sant, särskilt när man medvetandegörs som i denna utställning. Speglarna i skohöjd längs utställningsväggarna gör att man som besökare ständigt refererar till sina egna skor. Man uppmärksammar samtidigt golvtexterna, noterar sko-/fotspåren som leder vidare, och följer med blicken – från golvtext i vitt och orange och spår i orange, till textsocklar i orange och shoe stories i svart på vit botten, med rubrik i orange.
Återkommande design, signalfärger och text utan fotnoter gör det lätt att behålla uppmärksamheten och är samtidigt vilsamt. Skomontrar, skyltfönster och skoinstallationer varvas med skor placerade på golvet och på väggarna. Och vad skulle en skoutställning vara utan skohyllor, skokartonger och skoprovande!?
Man tittar inte bara på sina egna skor, utan lika mycket på besökarnas och undrar vem som döljer sig bakom ett visst skoval. Jag sätter mig på en av de vita bänkarna med orange dyna och smygkikar på de andras skodon. Det är sportlov, varmgrader och stadsmiljö – många möjliga skoval och många som passerar: kängor i alla upptänkliga varianter, sportskor, gummistövlar i olika höjd och färg, läderstövlar, svarta lågskor i läder med snören och så ett par halvhöga lackkängor i brun krokodil! Och vilka skor vem väljer att prova? Det är tjejerna som provar – de i åldern 6-14 och det är flärd och det udda som gäller; extremt högklackat, guld, kork och platå. Besökaren uppmanas att ställa sig på en ruta med fotspår och fotografera sina fotbeklädnader, för att sedan skicka in bilden och delta i #shoestories_um och bli en del av skohistorien.
De som skor sig på skor
På en skärm intill fotostationen rullar en komposition av film och bildspel ur museets arkiv. Damer på skorea köar för att välja och prova, kanske är det -40/-50-tal. Stadens industrihistoria och de många anrika skoaffärerna får visa framfötterna – de som skor sig på skor; som Hästens skofabrik, August Johanssons skomodehus, Oscaria och Normans sko. I en inbyggd monter – som ett skyltfönster, gestaltas en del av stadens historiska identitet som i en ask – Uppsalas industri- och akademistatus: här marknadsförs skofabrikens Syster Sko, med tillhörande reklambild och kartong – välutbildade sjuksköterskor på Akademiska sjukhuset (och Ulleråker) behövde välgjorda skodon, liksom välklädda kvinnor!
Samtliga medier tycks representerade: Berättandet i alla dess former; ljud, föremål, bilder, film, sociala medier och egen aktivitet. Om något fattas skulle det vara ett spel på temat skor eller en labyrint … Stegen ekar i rummet men ingen vet vart de för sina vandrare. Själv gick jag upp för trappan för att få en fördjupning i ämnet skor.
Skor är huvudsaken känns som en märklig devis … de vise som författat boken med titeln är sjutton kvinnliga forskare vid Uppsala universitet (SKOR ÄR HUVUDSAKEN – sjutton kvinnliga forskares funderingar om skor), och bakom projektet finns en märklig historia om en kvinnlig professor som hade sitt rum fullt av skor …
Vid varje skoassocierad installation, gestaltad av museipersonalen, finns ett citat ur boken samt ett visitkort med forskarens namn, skostorlek och institutionstillhörighet. Man har ännu en gång knutit ihop en ansenlig mängd skotrådar; lagt tyngdpunkten på stilettklacken, som docenten i materialfysik; prövat det kortaste sättet att knyta, som docenten i beräkningsvetenskap; eller upptäckt vilka spår skor har satt i världslitteraturen.
Besökaren kan vila synintrycken en stund och lyssna till den franska motsvarigheten till ordet för doja eller förflytta sig några grusknastrande steg bakåt i historien … Vill man höra och veta mer hålls en rad föreläsningar under utställningsperioden.
Själv valde jag att styra stegen neråt och återvända till start- och marknivå – eller snarare lockades jag av att ta ännu ett kliv, ner i underjorden. Eftersom det kvinnliga på en högre nivå varit huvudsaken ovan väljer jag att i jämställdhetens namn möta mannen som levt under jord och hans berättelse, som finns bevarad på museet: de kraftfulla arbetsstövlarna och berättelsen om den siste mannen som lämnade Dannemora gruvor när driften lades ner. De historiska och folkliga perspektiven är väl representerade och tillvaratagna i och med det samlande uppdraget.
En genomsiktlig monter innehåller en skoskatt som på så sätt kan ses mot olika bakgrunder; det är en samling trasiga och lappade skor – utan make, använda som husfyllning i en släktgård och som museet i en annan tid inte ville ha – skor som har burit människor genom livet och sedan har fått fylla en annan funktion.
Ett porträtt på Karl XI uppmärksammar kungaskor, och en bildskärm snabelskor, detalj från kyrkmålning i en Upplandskyrka. Handgjorda barnskor från medeltiden och förra sekelskiftets ofattbart smala barnkängor – instängda i en monter – kontrasteras av de på väggen fritt klättrande färgglada och fotriktiga Pax-sandaler som tillverkades i Tärnsjö fram till för några år sedan.
De ofta köns- och åldersneutrala träskorna och deras berättelse från arbete till fritid, trend och åter till arbete…. Alla träskominnen kommer över mig när jag ser de små söta smutsvita framför spegeln, liksom minnen av vrickade fötter.
Frihet, mode eller begränsning; de i mängd hängande balettskorna i rosa siden ackompanjeras av en wienervals; och i en ensam monter står den föräldralösa Noras bröllopsskor i siden, fläckade med ett trasigt knytband. Utanför museifönstret – med utsikt över studenternas brusande forsränningså – är en lina sträckt över vilken gympaskor är kastade, en modern företeelse som tycks ha en mängd olika bakgrundsberättelser och förklaringar.
Till vår tid hör givetvis det breda spektret av fritidsskor, sportskor, gympaskor… i alla upptänkliga varianter – trend, makt, genus, samling, idoler, bekvämlighet, funktion – en del av utställningens många perspektiv ryms i denna skokategori.
Perspektiven är, liksom de tänkbara berättelserna som tillvaratagits som sagt många – kanske för många. Men det är synd att klaga. Besökarna omkring mig formulerar sina minnen och associationer, de berättar för varandra – en utställning om något så banalt och basalt som skor kan få igång kommunikation mellan generationer, vem vet vilka spår det sätter och vilka stigar som trampas?
Valet att ge utställningen en engelsk titel kan ha flera förklaringar: universitetstad, begreppet stories är mer omfattande än historier eller berättelser och att då använda ordet sko blir inte bra … men den internationella aspekten, fanns det egentligen några texter på engelska, jag vet ärligt talat inte, det fanns så mycket annat att uppleva. Alla har verkligen förutsättningar att hitta något som intresserar i denna utställning som pågår till den 20 september 2015.
Text: Marit Jonsson
MJ är litteratur- och konstvetare med särskild inriktning på barn och unga.
