Gotlands museums utställning i Ryska kyrkan i Visby
Illustration: Silvy Sstrand
Projektledare: Lars Kruthof
Design: Ninni Gahnström, Lars Kruthof
Ljus: Ulf Grönhagen
Ner i källaren, genom smala passager … Under Stora Torget i Visby låg den Ryska kyrkan i 200 år, fram till 1400-talet. Lotta Lagercrantz och Wilhelm Östberg rapporterar från en sevärd ny utställning och en spännande tidsresa.
Ett 1600-talshus vid Stora Torget i Visby kallas Ryska gården. Här finns idag Restaurang Eden Tapas och Bar inrymd. Går man in där och tar trappan ner i källaren och sedan fortsätter genom några trånga passager under huset (Narnia-varning nu!) så hamnar man framför en medeltida grav med några benrester. Här låg en rysk-ortodox kyrka, sju-åtta meter under dagens gatunivå, omgiven av en kyrkogård med 30 gravar.
På 1100-talet börjar stenkyrkorna byggas på Gotland. Ekonomin blomstrade. Gotlänningarna hade redan på 1000-talet skaffat sig en handelsgård i Novgorod där man hämtade bivax och pälsverk. Skinn från sibirisk ekorre var på modet i England och runt om på kontinenten. Gotlänningar sålde, pengarna strömmade in. Visby blev centrum för handeln i Östersjöområdet och ryska köpmän kom att etablera sig i Visby. Någon gång kring år 1200 var man många nog för att uppföra en egen kyrka.
Kring år 1400 övergav ryssarna både bosättningen och kyrkan i Visby. Kyrkan tycks också ha brunnit; det är gott om kolrester bland de fynd som gjordes vid utgrävningen.
Ryska kyrkan var alltså i bruk i ungefär 200 år. Sedan föll det ryska inslaget i staden i glömska. Men i mitten av 1900-talet hittade man ett protokoll från en ägotvist 1684 som gällde den tomt som idag kallas Ryska gården. I protokollet kunde man läsa att tvisten gällde mark där den ryska kyrkan en gång hade stått. Aha, en ledtråd till var den medeltida Ryska kyrkan kunde ha legat. 1971 genomfördes en arkeologisk utgrävning och man fann grundmuren till kyrkan och flera gravar. Här hade också det medeltida ryska handelskvarteret legat, med bostäder och lagerlokaler, och sträckt sig från dagens Stora Torgs nordöstra hörn i riktning mot Sankta Maria, domkyrkan, som på medeltiden hörde till den tyska befolkningen i Visby.
Nu har Gotlands museum förvandlat utgrävningen under Stora Torget till en utställning om Ryska kyrkan. Från sommaren 2015 kommer besökare att kunna ta sig ner under torget, via restaurangen Eden Tapas och Bar, tillsammans med en guide från museet. Man kan gå längs en bit av långhuset och fram till det absidformade koret i öster. Därifrån ser man in i kyrkan. Grunden till två pelare finns kvar och ett kvadratiskt altare. I marken alldeles utanför koret följer en böjd stensatt grav absidens form. Graven är öppen och man möter den döde. Locket till en annan grav är prytt med ett bysantiskt växtmotiv, kanske ett livsträd.
Det är en ganska liten kyrka, av en typ som man ser också idag i Novgorod. Den består av ett rum och ett kor. Kyrkans två avdelningar har skiljts åt av en ikonostas. Kyrkan var tillägnad Sankt Nikolaj och i utställningen finns han med på en ikon från Novgorod. Föremålen i utställningen är kopior på grund av den fuktiga källarmiljön.
Belysningen är varsam och från högtalare hörs rysk kyrkomusik. Vi befinner oss långt, långt från kommersen och folkvimlet uppe på Stora Torget. Här begrundar vi istället ett biskopssigill från Novgorod från något av de första åren på 1300-talet, ett medeltida ryskt stränginstrument, en gusli, och en björnbrosch daterad till 700/800-tal som berättar om kontakter med Ryssland långt innan Ryska kyrkan kom till. Här finns också ett litet skifferkors från 1200-talet, funnet på Sankt Clemens kyrkogård, med en inskription i kyrilliska bokstäver som berättar att ryssen Tune gjorde det. Inte bara det utan det står att ”den syndfulle Tune gjorde detta kors”. I det lilla tillägget får vi en påminnelse från medeltidens tankevärld om att vi alla är syndare. Bara Jesus är fri från synd. För kristna gäller det förstås också idag men det är en insikt få bär med sig nu men här påminns vi alltså om något som var en självklarhet för medeltidens människor.
Utställningens texter är korta men fångar den värld vi rör oss i. Eftersom man bara kan gå ner till Ryska kyrkan tillsammans med en guide från museet finns goda möjligheter att fylla på med berättelser om den tid när Visby var en viktig mellanstation längs handelsvägar från London och Brügge i väster via Lübeck och Danzig till Novgorod i öster.
I utställningen finns också en stensatt brunn, belägen strax nordost om själva kyrkan. Brunnen grävdes någon gång i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet för dem som då bosatt sig ovanpå resterna av Ryska kyrkan. När man grävde brunnen kunde man ha stött på resterna av kyrkan, men missade den med något dussin meter.
När vi efter besöket i Ryska kyrkan kommer upp igen på Stora Torget ser vi något annat än dagens bilparkering, ICA-affär och flanerande turister. På torgets sydsida befolkas Sankta Katarinas kyrkoruin av de Franciskaner-bröder som levde här på 1200-talet och som rörde sig i hantverkskvarter där skomakare och garvare hade sin hemvist. Här tillverkades också föremål av ben, kammar, tärningar och spelpjäser. Omkring 1320 tillkom på torgets västsida det då nya rådhuset. Det övergavs på 1600-talet och resterna av det ligger idag begravt under torget, strax öster om dagens restaurang Munkkällaren. Med medeltidens gränder och bebyggelse var torget mycket mindre än idag och motsvarade bara den norra delen av dagens Stora Torget, där alltså den ryska kyrkan låg.
Gotlands museums nya utställning om Ryska kyrkan är välgjord och vacker. Den får liv genom några få men väl valda berättelser och föremål som tillsammans med de rätt blygsamma resterna av Ryska kyrkan skapar en sällsam och lockande tidsresa.
Text: Lotta Lagercrantz och Wilhelm Östberg
LL är konstnär.
WÖ är docent i socialantropologi.
