Museernas förhållande till döden är betydligt vidare än frågan om hantering och utställande av mänskliga kvarlevor. Hur ska museer förhålla sig till de föremål och berättelser som är helt och hållet impregnerade med människors död? Följ med Simon Ekström på en historisk exposé över utställandet av tragisk materialitet på svenska museer.
Den lokala minnesbanken av erfarenheter och berättelser utgör den känslomässiga kärnan i utställningen ”S/S Hansa – minnet av en sjökatastrof” på Gotlands museum – Fornsalen, menar Simon Ekström. Den flerskiktade utställningen presenterar även katastrofens sammanhang med andra världskrigets storpolitik och det neutrala Sveriges följsamma anpassningar, samt bjuder på spektakulära bilder från de flerfaldiga försök som förekommit under åren för att lokalisera, dyka och bärga på vraket.
Mycket i ”Titanic: The Artifact Exhibition” känns igen från tidigare utställningar, men de bärgade föremålen bidrar med ett alldeles särskilt skimmer. Det är en proveniens som trumfar det mesta, menar Simon Ekström.
Livrustkammaren visar en utställning om dramaturgin vid kungliga begravningar, från Gustav Vasa till Gustav V. Välgjort och intressant, anser Axel Andersson, med vissa funderingar över re-reproducering och teatralitet.
Gotlands museums utställning i Ryska kyrkan i Visby Projektledare: Lars KruthofDesign: Ninni Gahnström, Lars KruthofLjus: Ulf Grönhagen Ner i källaren, …
Ingenstans kommer vi så nära förhistoriens människor som i deras gravar. Där ligger de, resterna av personer som levt för …
Med fler föremål än tidigare, en genomtänkt berättelse och den senaste datatekniken har Medelhavsmuseets Egyptenutställning fått en spännande förnyelse. Jan Ohlin har besökt museets nya basutställning och gillar den.
Den nya utställningen Massakern vid muren – slaget om Gotland 1361 på Historiska museet berättar historien om hur den danske kungen Valdemar Atterdags soldater 1361 anföll Gotland, och hur gotländska bönder försvarade ön i det blodiga slaget vid Visbys ringmur. 1 800 män stupade, de flesta gotländska bönder. Katrin Friberg har sett en fantastisk utställning om en förfärlig händelse.
Smärta, sjukdom, ondska och död. Även obehagligheter behöver genomlysas med hjälp av utställningsformen. Kristoffer Soldal vågade sig in på Röhsska museet i Göteborg för att ta reda på hur ett museum hanterar det mest förbjudna.
Det är lätt att gå vilse innanför Visbys ringmur. Små stenlagda gränder svänger än hit, än dit och snart har man helt förlorat riktningen. Ungefär likadant fungerar det i Visbys stora museum, Gotlands fornsal. Där går man runt och ner och upp och tillbaka, och allt som oftast är det något från medeltiden som möter ens blick. Åhå, fanns det ännu en monter med vackra madonneskulpturer? Men det kan knappast vara annorlunda på denna ö där varje spadtag i jorden verkar skrapa rakt ner i historien.
Västergötlands museum, Skara:Mellan is och eldNy basutställning från januari 2012Projektledare: Ylva NilssonFormgivare: Pia Hansson Skeletten berättarTillfällig utställning från juni 2012 …
Östergötlands länsmuseum, Linköping081026 – 090419 Projektledare: Lena LindgrenSakkunniga: arkeolog Emma Karlsson ocharkeolog/osteolog Petter NybergUtställningsformgivare: Mats GilstringUtställningstekniker: Johan Nilsson och Peter TällbergTexter: …
Döden Dö öppnade sensationslystet lagom till Halloweeen. Stockholms Stadsmuseet har gett sig fanken på att nå ut till den breda ungdomligheten. Affischen talar skräckfilmens språk, med döden i kåpa och underrubriker som ”MORD och AVRÄTTNINGAR”, ”SJÄLVMORD”, ”tala med de AVLIDNA” och ”GALGBACKEN tur och retur”. Underrubrikerna är placerade i nedre delen av filmaffischen, där rollistan brukar vara, och som pricken över i:et fulländas det grafiska konceptet med fiktiva recensenters lovord: Dödens Dagblad levererar fem blodröda likkistor med utropet: ”Stadsmuseet har gjort det igen!”
