Hur lockar museerna turister på sommaren? Och vad möter den utländske besökare som hittat till museet? UEForum skickade Katrin Friberg på en sommarspaning till fem Stockholmsmuseer.
Dansmuseet är ett litet museum som ligger något undangömt på Drottninggatan i Stockholm. Den diskreta skylten vid entrén är på svenska, och Drottninggatans brus gör det något otillgängligt. Även museets insida innehåller information framför allt på svenska, något som ytterligare gör det svårt för turister. Museet är desto skickligare på att marknadsföra sig i det offentliga rummet, med vackra affischer från utställningen Everything you can imagine is real, som består av Bea Szenfelds papperskreationer.
Dansmuseet har en spännande museishop, där man för övrigt kan köpa allt från vackra vykort till fotbalsam, men var finns informationen utöver den i pappersform? Jag hade gärna sett en informationsdisk som levde upp till namnet. Även i de vackra och intressanta utställningarna, i synnerhet den permanenta Rolf de Marés dansmuseum, saknar jag övergripande information på engelska som skulle ha gjort det hela mer förståeligt och kanske kunde ha satt in hans resor och upptäcktsfärder i ett större sammanhang. För turisten vore det ovärderligt. Sammantaget är Dansmuseet charmigt, mycket intressant men ur just denna aspekt, sedd med turistens blick, är det ganska otillgängligt.
Nordiska museet ligger vackert på Lejonslätten, på Djurgården i Stockholm. Byggnaden är enorm, pampig och vacker, svår att missa och belägen i ett område där det förstås alltid rör sig många turister. Nordiska beskriver sig själva som ett museum för kulturhistoria och innehållet är mycket brett: allt från allmogemöbler från 1700- och 1800-tal till den mindre utställningen Migrationens ansikte, som fokuserar på svenska kvinnor med rötter i Grekland.
Museet har en stor informationsdisk med tillgängliga broschyrer och personal som gärna svarar på frågor. All information finns även på engelska, och dessutom flera andra språk. Jag upplever Nordiska som skickliga på att nå ut till den internationella besökaren; kanske har det också att göra med att det för den utländske turisten ger en övergripande och intressant inblick i svensk kultur, historia och samtid – innehållet i sig verkar att döma av antalet turister från världens alla hörn vara mycket attraktivt. Dock har inte riktigt alla mindre utställningar så tillgänglig information på engelska som de lite större. Nordiska marknadsför sig på webben med en snygg hemsida med övergripande information. Däremot får man skrolla sig långt, långt ner för att hitta ”översätt med Google translate”, något som kunde ha gjorts snyggare med tanke på att webbsidan förmodligen har en hel del internationella besökare.
Min rundvandring fortsätter med Moderna museet som ligger på Skeppsholmen, också i turisttäta kvarter och inte så långt från Djurgården. Moderna museet är bäst i klassen på att marknadsföra sig på stan och på webben, även på sociala medier. Hemsidan är väldigt snygg och lättnavigerad, och på sociala medier såväl som på affischer i det offentliga rummet går det inte att missa att årets stora utställning är Yayoi Kusamas I oändligheten. Informationen är dessutom estetiskt mycket tilltalande. Tacksamt nog finns också mycket information utanför entrén, även på engelska. Innanför museets entré finns en informationsdisk där turisten får bra och lättillgänglig information. Inte heller i utställningarna finns något att anmärka på. Mitt intryck är att Moderna är mycket populärt bland internationella besökare och här hör jag också engelska med amerikansk accent talas i större utsträckning än på något annat museum jag besöker för mitt reportage.
Vasamuseet som ligger på Södra Djurgården i Stockholm är Skandinaviens mest besökta museum. Utanför väller denna julidag busslast på busslast av turister ut, för att köa någon halvtimme innan de kommer in i detta omtalade museum. Vasamuseet är liksom Moderna och Nordiska mycket skickliga på att tillhandahålla publiktillvänd information av hög kvalitet. Här kan man gå en guidad tur som erbjuds på olika språk, och allt som innefattar information och service håller högsta standard. Vasamuseet vårdar sin position som Skandinaviens mest besökta museum också genom en snygg hemsida med oväntat varierat innehåll: här finns till exempel en speciell sektion för barn och museibutiken tipsar om diverse föremål. Webbsidan finns på flera språk och informationen är mycket tillgänglig. Ett stort plus för ”vanliga frågor” under besöksinformation, toppen för turisten!
Slutligen besöker jag Armémuseum, detta för många fortfarande lite anonyma museum som vad det verkar de senaste åren utvecklat sin förmåga att marknadsföra sig som ett intressant museum för vår tid. Förstås finns här allehanda stridsfordon men museet innehåller också flera utställningar som kritiskt diskuterar bland annat mediebevakning av konflikter och krig. Armémuseum har snålt med information utanför den pompösa byggnaden på Riddargatan på Östermalm, men desto bättre en generös informationsdisk med kunnig och engagerad personal strax innanför entrén. Information finns tillgänglig på olika språk.
Armémuseum marknadsför sig också på webben genom en hemsida som är enkel och snygg, också den tillgänglig på (några) andra språk men den är inte i närheten av Vasamuseets hemsida som dels ger bredare information med möjlighet att fördjupa sig, dels erbjuder betydligt fler språk, som exempelvis jiddisch. Jag upplever ändå att Armémuseum lockar en hel del turister, och förstås hjälper roliga, påhittiga affischer i exempelvis tunnelbanan till. Vem vill inte uppleva andra världskriget innan det är dags för shopping?
Sammantaget är min upplevelse att dessa museer marknadsför sig ganska väl för att locka gruppen internationella sommarturister. Jag skulle dock önska punktinsatser från vissa av dem i form av mer och bättre information utanför museientrén, och vassare hemsidor. Dit har de en bit kvar att gå.
Text: Katrin Friberg
KF är kulturantropolog.
