Perpetual Revolution: The Image and Social Change
International Center of Photography, 250 Bowery, New York 170127 – 170507
International Center of Photography i New York visar hur en digital bildrevolution speglar och formar vår tids stora samhällsfrågor. Bilder på nätet är ett politiskt redskap i en ny tid, konstaterar Jonas Cullberg, där USA:s ”alt right-rörelse”, miljörörelsen och IS figurerar starkt på sociala medier. Utställningen visar att i den visuella kampen mellan olika krafter i samhället blir det de mest effektiva bilderna som vinner.
På en vägg i ett mörkt rum på International Center of Photography visas ett bildspel med photoshoppade digitala collage: Hillary Clinton i orange fånguniform på väg att bli inlåst. En bild på en grupp amerikanska journalister i en tv-soffa inför valet i höstas, där montagets skapare satt gula Davidsstjärnor på deras kavajer för att markera att de är judar. En skål med det färgglada godiset Skittles och texten ”Om jag hade en skål med Skittles och sa att bara tre av dem skulle döda dig, skulle du ta en handfull? Det är vårt problem med syriska flyktingar.”
Bilder som dessa spreds i massiv skala i sociala medier inför det amerikanska presidentvalet av den självutnämnda ”alternativhögern”, en mycket löst sammansatt och framförallt internetbaserad högerextrem rörelse som kretsar kring vit nationalism, antisemitism, islamofobi och antifeminism. Bilderna och budskapen är medvetet extremt provocerande och smaklösa, med syftet att locka fram arga reaktioner hos motståndarna i social medier och utmana vad man anser är ”politisk korrekthet”.
Alternativhögerns hemmagjorda bildmontage letade sig upp i vad som blivit USA:s översta maktskikt. Både Donald Trump och hans närmaste medarbetare delade flitigt vissa av dem via sina Twitter- och Instagramkonton under valrörelsen. Bilden som jämförde förgiftade godisbitar med risken för att syriska flyktingar är terrorister spreds vidare av presidentens son Donald Trump Jr, som hade en viktig roll i valkampanjen.
Utställningen Perpetual Revolution – The Image and Social Changehandlar om hur nya digitala metoder för att producera och sprida bilder både speglar och påverkar några av USA:s och världens största samhällsfrågor: svartas rättigheter, könsroller, klimatförändringar, terrorism, flyktingkrisen, och högerextremismens roll i USA-valet 2016.
Infallsvinkeln är typisk för den vändning som New Yorks fotomuseum International Center of Photography, ICP, tagit sedan det efter två års hemlöshet återuppstått i nya lokaler på södra Manhattans Lower Eastside. I stället för att som Fotografiska i Stockholm fylla lokalerna med stora printar av stjärnfotografer fokuserar ICP på att diskutera fotografiets förändrade roll. När ICP grundades 1974 var det för att visa upp ”socialt medvetet fotografi” i form av bildjournalistik och gatufoto. Nu har många har en kamera på fickan i telefonen, och kan själva distribuera sina bilder i sociala medier. På Facebook laddas 350 miljoner bilder upp dagligen. När internet blivit det största forumet för fotografi har ICP följt efter. Perpetual Revolution består mer av digital media – som smartphone-videor och instagrambilder – än tryckta fotografier.
Varje tema har sitt eget rum i museet, och det mesta av materialet visas upp i digital form, på monitorer, ipads, mobiltelefoner och väggprojektioner, blandat med inramade verk från ICP:s stora samling av 150 000 fotografier. Utställningen börjar med klimatfrågan, och den ikoniska NASA-bilden från 1968 av jorden sedd från månen. Intill, över en hel vägg, projiceras ett hypnotiskt klipp från dokumentären Chasing Ice, som visar hur gigantiska smältande grönländska glaciärer delar sig och rasar samman. Det är svårt att hitta en mer visuellt effektiv illustration av klimathotet. Här finns också bland annat instagrambilder från fotografen Camille Seaman, som själv tillhör USA:s ursprungsbefolkning, från de stora protesterna i vintras mot bygget av en oljeledning genom Sioux-reservatet Standing Rock i North Dakota
Utställningen experimenterar en del med nya sätt att presentera bilder: Mitt i nästa rum står den turkisk-amerikanska konstnären Hakan Topals verk Untitled (Ocean) där fotografier från flyktingkrisen projiceras på ett bord av kalkstenspulver. På en av väggarna finns svartvita bilder från ICP:s samling föreställande flyktingar från krigets Europa på 1930- och 40-talen, tagna av bildjournalistlegenderna Robert Capa och Ruth Gruber. Men annars dominerar amatörerna utan klassisk fotografisk skolning (kanske till många fotografers besvikelse) som den syriska flyktingen Thair Orfahli som dokumenterat sin farliga färd över Medelhavet, med hjälp av selfies och filmer från hans smartphone, den enda ägodel han fick med sig.
Det mest intressanta rummet tar upp Islamiska Staten, IS och deras visuella propaganda. I nyhetssändningar visas ibland klipp från deras brutala hot- och avrättningsvideor. Men de är bara en del av den enorma mängd propaganda som mördarsekten och dess anhängare skickar ut genom sociala medier och egna tv-sändningar. På ICP visas IS-videor som försöker locka nya anhängare med bilder av gemenskap och ett utopiskt samhälle. I tekniskt proffsiga filmklipp, med en estetik lånad från livsstilsprogram, intervjuas IS-krigare om deras nya fantastiska liv i terrorgruppens tjänst. Ljuset är mjukt, tonen vänlig. I ett klipp från terrorgruppens självutnämnda ”huvudstad” Raqqa delar män ut godis till barn under högtiden Eid al-fitr. I en mer hotfull och lika välproducerad dataanimerad film med högt tempo riktas hot mot IS fiender. Sveriges flagga flimrar förbi.
Liksom i resten av utställningen finns mycket att lära, för den som orkar läsa det ganska utförliga textmaterialet intill bilderna. Perpetual Revolution blir en påminnelse om den visuella kampen mellan olika krafter i samhället, där de med mest effektiva bilder vinner. Det är intressant men inte så trevligt, ungefär som samtiden.
Text: Jonas Cullberg
JC är frilansjournalist baserad i New York.
Länk till ICP:s hemsida.
