I februari 2017 deltog forskare, museologer m.fl. i konferensen Texts and Things i Oslo för att diskutera hur museerna kan förhålla sig till sitt uppdrag; ”Forvaltning, forskning og formidling” och samtidigt tillämpa tvärvetenskap och inkludering. Hege Børrud Huseby var arrangör och ger UEForum en initierad rapport.
En morgon i februari satt jag bakom ett bord i entréhallen på Norsk Teknisk Museum och väntade på att de 150 människorna jag skrivit ut namnskyltar till skulle strömma in genom museets huvudentré. Som projektkoordinator för Tingens metoder var jag med och arrangerade konferensen Texts and Things 16–17 februari i år.
Konferensgästerna jag väntade på var en blandad grupp med internationella inslag; några museumsanställda, några forskare, några museologistudenter, några utställningsformgivare, några pensionerade andra världskrigsforskare och några facklitteraturförfattare.
Den stora bredden bland de anmälda deltagarna berodde på att konferensen arrangerades av två olika forskningsprojekt. Det ena var museiprojektet Tingens metoder och det andra var ett forskningsprojekt lett av NTNU (Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet) om tvångsarbete i Norge under andra världskriget. I händelsernas centrum var utställningen Grossraum, en utställning om Organisation Todt, tvångsarbete i Norge och de enorma byggnadsverken Nazityskland byggde och ville bygga.
Det var denna utställning som var mötespunkten mellan de två forskningsprojekten. Utställningen var baserad på forskningen från Todtprojektet och delar av utställningsprocessen var en del av Tingens metoder i delprojektet ”Store ting” (Stora saker).
Utöver den dubbla konferensen var det också utställningsöppning och ett publikt arrangemang på museet på kvällen den 16 februari. Så medan jag stod redo att ta emot konferensgästerna arbetade utställningsteamet febrilt två våningar ovanför mig för att få de sista detaljerna på plats inför kvällens invigning.
Konferensprogrammet speglade på så sätt de ideal som ligger till grund för Tingens metoder. Syftet är att undersöka hur museerna kan fullgöra sina kärnuppgifter – förvaltning, forskning och förmedling – samtidigt som de ska vara inkluderande och demokratiska institutioner. Problemformuleringen kommer ur erfarenheter från den praktiska museivardagen. Det finns sällan tid till fördjupning och de olika arbetsuppgifterna kan ofta upplevas som konkurrerande istället för sammanhängande.
När man dessutom ska försöka vara inkluderande och öppen gentemot publiken kan man ju fundera på hur man ska ha tid till alltihop. Frågan vi ställer oss i Tingens metoder är därför: Hur kan man arbeta för att inkluderingen av externa perspektiv stärker museets kärnuppgifter -istället för att ta tid från dem?
Projektet har förstås ett förslag till hur detta kan göras, och det är det som är Tingens metod. Metoden är baserad på aktör–nätverksteori och den grundläggande idén är att museiföremål är relationella objekt som kan knyta ihop människor och frågeställningar.
Ett museiföremål har massor av relationer till människor, andra föremål och naturen, både nutida och historiska. I Tingens metoder argumenterar vi för att när man ska göra en utställning bör man utgå ifrån föremålen och se hur dessa relationer leder till och inkluderar människor som har en relation till föremålen i processen. På så sätt kan man, idealt, få ny kunskap om föremålen, förmedla dem och samtidigt inkludera externa aktörer. Dessutom är samspelet mellan konst, gestaltande och forskning en viktig del av projektet.
Konferensens struktur återspeglade dessa idéer på flera sätt. För det första genom konferensens två ben; det historievetenskapliga och det museivetenskapliga. Dessutom var konferensen nära knuten till museipraktik genom utställningen och det publika arrangemanget på kvällen.
I detta ligger också kärnan i Tingens metoder – ämnesinnehållet och materialet måste utvecklas i nära samspel med form och förmedling, och teori måste knytas till praktik. Det är bara i den skärningspunkten man kommer vidare. På sätt och vis liknade konferensen en utställningsprocess genom att vi hade ett vetenskapligt samtal om innehållet samtidigt som vi diskuterade form, process och samarbeten.
De inbjudna föredragshållarna representerade olika infallsvinklar på frågeställningen. Det var föredrag om Organisation Todt och tvångsarbete under andra världskriget, om konkreta utställningsprojekt, om forskning på museerna, om inkludering och om scenografi.
Den första dagen på konferensen var gemensam för deltagarna och handlade mest om kopplingen mellan forskning och förmedling, med fokus på projekt knutna till tvångsarbete eller andra världskriget mer generellt.
Den andra dagen började med föredrag av professor Ulrich Herbert, som är den ledande forskaren inom området tvångsarbete under andra världskriget och Åshild Andrea Brekke, som arbetar med ett doktorarndprojekt om inkludering på museerna. De representerade var sitt ben av konferensen. Därefter följde två parallella sessioner om de respektive forskningsprojekten.
I sessionen om Tingens metoder blev de övergripande idéerna presenterade av projektledaren och initiativtagaren Henrik Treimo. Därefter presenterades de olika delprojekten.
Tingens metoder är ett samarbete mellan Norsk Teknisk Museum, Kulturhistorisk Museum i Oslo och Oslo Museum. Sammanlagt är det nu sex olika delprojekt som på olika sätt undersöker metoden. För Tingens metoder var konferensen en form av halvtidskonferens och en inblick i projektets nuläge innan vi har summerat, utvärderat och dragit slutsatser.
Redan genom den stora mängden anmälningar till konferensen och bredden bland konferensdeltagarna var konferensen en succé ur vårt perspektiv. Vad konferensen konkret har bidragit med är förstås svårt att säga. Av frågorna vi får om Tingens metoder och Grossraum är det tydligt att det finns intresse för denna blandning av teori och praktik, tvärvetenskap och inkludering. Vi har också fått mycket positiv återkoppling på det varierade innehållet på konferensen.
Förhoppningsvis skapades några kopplingar på tvärs mellan tjänstebefattningar under konferensen och vi hoppas att den kan inspirera till fler samtal om museer, forskning, förmedling och utställningsproduktion som går på tvärs mot ämnesområden.
Tingens metoder pågår under 2017. Om du vill läsa mer om projektet eller följa vad som händer kan du besöka www.tingenesmetode.no eller följa projektet på Facebook.
Text: Hege Børrud Huseby
HBH är frilansande museikonsult.
Översättning: Aron Ambrosiani
